Varför är liv så intressant?

Det finns redan utomjordiskt liv på jorden... i Area 51 och i Kapustin Yar, duhhh... man behöver inte vara ett geni för att lista ut det.

Vi är övertygade om att vårt universum är starten på allt alltså?
Är det inte "ingentingets" märkliga då rådande egenskap "i ingenting" att tillåta vårt universum att uppstå som är början på kedjan? Alltså.. det är väl mer grundläggande korrekt att säga att universum uppstod ur ingenting av en slump snarare än att jorden uppstod i universum av en slump?
Det allmänt rådande sättet att se på saken bland de flesta forskarna är att universum uppstod ur ingenting, hur lite vi än vill smälta det faktumet. Ser du det på ett annat sätt?

Att säga vårt universum antyder i sig att det finns fler.
Vilket jag tror på. I varje rörelse finns det en motrörelse och så vidare.
Men i min mening av universum så är allt samlat.
Oavsett hur många universum.
Varje del har en påverkan på hela systemet.
Och vid den yttersta gränsen av allt tar inget vid.
Precis som du säger.

Det är som att vi har skjutits ut från en vägg utan djup, utan längd och utan tid.
Att det här, där vi är, har vinklar och vrår, men där allt startade bara var platt.
Och att Universums, jordens och våran evolution har formats ur/runt det vi kallar inget.

Många intressanta svar i tråden. Här är min hållning:

Vi vet inte exakt hur liv började på jorden, men det måste ha börjat någon gång; vi är levande bevis för det. Om liv är ett resultat av fysiska processer, kan det vara allt från en osannolik engångshändelse som aldrig kommer upprepas, till något som är helt oundvikligt under vissa omständigheter.

Genom att titta ut i kosmos efter liv på andra ställen får vi en uppfattning var på skalan sannolikheten ligger. Och i förlängningen av det en uppskattning av hur unika vi är. Rymdforskning är inte annorlunda från annan forskning. Vi dyker i haven, kartlägger kontinenter, mäter längden på fjärilar för att förstå vår omgivning. Ett barn lär känna sitt eget hem först, sen gården omkring, sen i allt vidare cirklar sin omvärld. Det här är samma sak: vi undersöker månen, mars och kosmos för att förstå var vi befinner oss. Och om vi är ensamma.

Vad är din uppfattning om var allt kom ifrån.
Materia, liv, allt.
Vart startade det och vad för egenskaper hade det?
Allas syn på den tiden/punkten/platsen, vad säger ni? hur var det?

Ja och den stora frågan jag ställer mig är - hur kunde detta ske utan en kraft som byggdes upp?
Hur kan plötsligt strålning - energi - uppstå ur ingenting och UTAN ORSAK?
Hur kan något lösgöras utan en uppbyggnad?

Tack för svar! Låter som en bra förklaring på det hela. Vi vill helt enkelt utvidga våra perspektiv och förstå oss bättre på vår omgivning med vår nyfikenhet som drivande faktor.
Hur vi sen kan intala oss (eller?) att vi troligen inte kommer hitta något mer intressant än liv där ute tycks vara en annan fråga som vi kanske inte kommer få svar på förrän den dyker upp framför ögonen på oss. Om den nu gör det nån gång. Kanske är det en "självklarhet" vi bara kan nå i fantasin på samma sätt som att de flesta av oss kan sitta här och vara övertygade om att det finns liv där ute fast vi egentligen inte kan veta det med säkerhet.

Jag är då ganska övertygad om att det finns något "större" än liv nånstans, även i mänskliga mått mätt, men vi har bara inte hittat det än i den mikroskopiska lilla delen av universum vi kan säga oss ha utforskat.

Oändligheten har inga gränser... Att påstå att liv är det "största" är att begränsa.