Citat:
Ursprungligen postat av
Minipax
Denna vers tolkas av många som att de kristna är fegisar och ynkryggar som alltid viker ner sig.
Det handlar inte alls om feghet. Det är fegt att provocera och använda hot, för att inte tala om våld. Det är fegt.
Varför är det fegt? Jo eftersom det är lätt. Det som är lätt är fegt.
Det är däremot svårt att stå inför någon som provocerar eller hotar en. Det är svårt att inte bli rädd. Blir man rädd, kommer det djuriska inuti en fram och sedan kommer våldet.
Det svåra är att stoppa vreden som väller upp inuti en. Att hålla tillbaka det. Att behålla lugnet.
Att vända andra kinden till handlar om att ha självkontroll. Lär man sig detta (och en del annat förstås) så kommer man få ett gott liv, ett rikt liv, ett framgångsrikt liv.
Den som provocerar, hotar och använder våld kommer jagas, spärras in, och dödas. Leva liv i flykt, i elände, hatad och föraktad, och sedan död och saknad av ingen.
Det finns en urgammal mänsklig dygd: återhållsamhet. Det är vad det hela handlar om. Att inte vara en slav under sina instinkter / känslor.
Man har bara två kinder. Så man ska inte vara hur återhållsam som helst. Återfallsbrottslingar som återkommande provocerar, hotar och begår våld ska alltså inte accepteras, utan de bör dödas och glömmas bort. Inte pga att andra hatar dem, utan pga att de är skadliga och orsakar lidande åt sig själva och andra. De är därmed inte männskor.