Citat:
Ursprungligen postat av
Ondahamstern
Frågan blir bara vilken typ av national radikalism som detta banar vägen för, att NIRA har blivit mer aktiv och IRA verkar återuppstå från de döda är väl ett gott tecken på att den gamla irländska nationalkampen om ett enat Irland tyvärr har återuppstått på blodigt allvar, Skottland verkar även de vara på god väg att ta en mer aktiv roll även om en extremt mycket fredligare sådan än den irländska.
Kul och snacka lite igen
Irländska paramilitära grupper har väl aldrig helt dött ut, men de har övervakats noga och varit ett mindre hot sedan 90-talet. Likaså de på andra sidan. Högst oklart om de verkligen har ökat markant sedan Brexit? Finns det några källor på det?
Citat:
Ursprungligen postat av
Ondahamstern
Men det många inte tänker på när de pratar om National radikalism är att många utgår från att det enbart är brunhögern och populisthögern (UKIP tillhör absolut den sista biten men har tydligen blivit infiltrerad av delar av brunhögern på senare tid)
Brunhögern.... kom igen nu
Generellt så är det allmänna intrycket att all Engelsk / Brittisk nationalism är ”dålig”, medan det på senare tid blivit lite sött med skottsk nationalism (framförallt när den förpackas i SNP-förpackning, dvs sossig och med anti-brittiska förtecken).
Brittisk stolthet/nationalism har sedan VK2 tonats ned något oerhört, framför allt den etniska aspekten.
Finns självklart ett syfte och mål med detta, vad det är kan du försöka klura ut! Kolla bara på senaste Census och jämför med tidigare och försök hitta samband...
Tyvärr för de ”styrande” (i brist på bättre begrepp) så är britterna fortfarande bångstyriga. Chansen att säga ifrån fanns nu vid Brexit-omröstningen, och väldigt många tog den chansen.
I övrigt har man lärt sig från tidig ålder genom skolböcker, tv-program, filmer, radio, tv osv att all nationalism är dåligt. Inte nog med det, man har precis som i Sverige lyckats bra med att tuta i ängslig medelklass att patriotism är något vulgärt och förvisat åt skränig arbetarklass (vilket på sätt och vis blivit självförverkligat). Detta tvärt om mot den tidigare brittiska nationalismen som var väldigt förankrad i de övre klasserna (se Oswald Mosley osv).
Man kan strunta i partier och dess storlekar då det säger ganska lite om strömningarna i UK. Man taktikröstar väldigt mycket och de flesta skiter faktiskt i politik och menar att det går ändå aldrig att förändra något, 68% valdeltagande är lågt.
Skulle gissa att ungefär 40% av England i dagsläget är någon form av SD/patriotism light. Med rätt förutsättningar så kan man pressa upp den siffran i över 50% vilket skedde vid Brexitvalet.
Jag tycker personligen att EU’s faktiska effekter på UK i dagsläget är försumbara. Gillar självklart inte EU men den största ”skadan” mot UK har dess egna parlamentariker åsamkat. Det är dessa opportunister och profitörer som är de riktiga bovvarna. När lampan går upp hos Leave röstare att UK inte blir ett paradis efter Brexit så kommer det finnas tre aktörer att försöka samla upp dessa.
De första är Tories, som kommer bli en karbonkopia av SD. Detta är enda chansen för dem att överleva som parti.
Andra är UKIP, vars framtid mycket hänger på hur Brexitpartiet utvecklas efter Brexit. UKIP kommer vara ett brett parti, med en del extremare element på gränsen till etno-nationalister.
Sist är Labour, som kommer satsa stenhårt på att ”arbetarklassen blev lurade av Nigel Farage”.
Summan av kardemumman är dock att kommer inte Tories och UKIP/Brexit party överens så kommer Labour vinna nästa val iom first past the post systemet.
Jag skulle gissa på att SNP+LibDems och Labour sitter i regering inom 2-3 år.
Vem som kommer vinna av de två högerfalangerna är väldigt svårt att sia om tyvärr.
Så, nu har jag suttit på telefonen och knappat tillräckligt. Allt är uträknat i minsta detalj, så allt du behöver göra nu är att dra ner till pubben och ta en Pint