Hur motiverar man hjälp till de svaga i förhållande till pågående överbefolkning?

Vill gärna kommentera detta
Empati och medkänsla är inte något som vissa människor "på sikt lyckas utveckla".
Det finns där i de flesta människor. Helhetsbilden är dock mycket mer komplex än så.
De allra flesta har det i sig. För det allra flesta riktar det sig främst mot de som finns
i vår närhet. För de allra flesta kan omständigheter, som t.ex. krig, göra att andra
mekanismer tar överhand och förmågan till empati och medkänsla hamnar i bakgrunden.
Vi i Sverige lever i ett land som inte varit i krig på många år. Vi har en stark humanistisk
tradition. Vi har inte dödsstraff. Vi tillåter inte tortyr av fångar eller fängslade. Vi strävar
efter att alla barn, gamla och sjuka ska tas om hand på ett rimligt sätt.
Den här bilden kan ju jämföras med den som omgav Hitler, Stalin och Pol Pot, bara för
att ta några exempel. Dessa är just exempel på hur bräckliga medkänslan och humanismen
är under vissa omständigheter.

Är vi människor automatiskt självutrotande?
Jag är övertygad om motsatsen. Vår instinkt att överleva, som individer och som art är
stark. Även denna instinkt kan komma i skuggan av andra, mer destruktiva krafter.
Vattenbrist, brist på mat, krig och social misär är några exempel på omständigheter som
får människor att agera på ett mer primitivt sätt än vad vi annars skulle göra.

Min slutsats av detta är att det är inte Homo Sapiens som är felet. Det är omständigheter
som delvis vi är ansvariga för och som delvis vuxit fram som en utveckling utan att det
precis varit kontrollerat av oss som gjort att det är lätt att uppfatta oss som destruktiva.

Vi måste plocka fram våra grundläggande värderingar och väga dom mot strävanden efter t.ex.
– Ekonomisk expansion inklusive befolkningsökning.
– Territoriell expansion.
– Religiös expansion.
– Tvingande överföring av idéer och ideal på andra grupper.

Du berör befolkningsfrågan. Jag tror att det som är lätt att uppfatta det som att följder av
människans destruktiva krafter främjas av stor befolkningstäthet. Jag tror att med en
total befolkning som kan försörjas på ett bra sätt med det nödvändiga och lite till så
skulle de destruktiva ansträngningarna att minska. Kanske bör man komplettera med
ordet förnyelsebart.
Jag vet ju inte, men det är vad jag tror.

Länk till text om empati och medkänsla:
http://fof.se/tidning/2014/3/artikel...inte-samma-sak


Ingen ifrågasatte fördelen med att googla på engelska.
Jag tror inte att det var någon som trodde att jordens befolkning är
7 000 000 000 000 människor.

Jag tror bara att Utlandssvensk ville varna för risken för missförstånd
om man skriver biljon i svensk text när man menar miljard. Det är ju olika
tal och skillnaden är ändå en faktor 1000.
Om man är medveten om hur det heter olika på svenska och engelska så
minskar ju risken för missförstånd.

–

Jag har en avvikande uppfattning än du när det handlar om empati. Sverige som "humanitär stormakt" är en bluff. Istället för en typ av empati på samhällsnivå där "vi tar hand om gamla och barn", är detta ett exempel på att vi överräcker ansvar till kommuner/landsting att agera empatiskt för att vi själva ska slippa och istället "självförverkliga" oss helt i enligt Maslows behovstrappa.

Just det faktum att vi inte har haft krig på 200 år innebär att både vår överlevnadsförmåga och lyhördhet för andras behov, har hamnat i bakvattnet. Vi förlitar oss på det offentliga och bryr oss inte så mycket om varandra eller vad som försiggår i den elitistiska toppen. Tryggheten har blivit så överordnad att utmaningar inte längre anses behövas.

Det finns nästan en religiös tro på politikers möjligheter att forma våra liv så bekvämt som det bara går. Likaså finns en osund övertro på myndigheter vilken inte har någon motsvaghet i något annat land.

Att vi inte skiljer på "samhälle" och "stat" är ytterst sett ett bevis på detta.