Hur motiverar man hjälp till de svaga i förhållande till pågående överbefolkning?

Det här faktumet slutar numer aldrig att förvåna mig.

I en oändlighet prackas vi på från andra människor, reklam, media, välgörenhetsorganisationer, och så gott som alla vanliga, vardagliga människor tycker att vi är skyldiga att rädda vartenda liv, hjälpa vartenda individ och varje sjukt barn och sjuka kvinna (helst, det är ju mer synd om barn och kvinnor egentligen, vadå allas lika värde och "jämställdhet") i världen.

Denna nobla inställning växte säkerligen fram hos människan när vi började gruppera oss och vara beroende av överlevnad hos majoriteten i gruppen (fast man lämnade faktiskt kvar sjuka och gamla på den tiden när man behövde förflytta sig som grupp). Antigen det, eller så växte denna märkliga inställning fram på 70-talet i samband med peace, love and jämlikhet åt alla-eran (då var vi ju faktiskt ändå 3,6 biljoner istället för dagens 7,4 biljoner i antal individer).

Det hela är helt sjukt och det är ta mig fan otroligt att man fortsätter att rädda enstaka individer som tydligt inte kommer att överleva, när det föds en halv miljon barn per dag (!).

Gör man en snabb googling på "befolkningsökning" så handlar dem flesta resultat om hur detta är ett globalt hot. Vi är ju inte idioter heller hoppas jag, utan inser att ju fler vi är desto fler behöver resurserna som är redan idag är begränsade. Vi kan nog till och med förstå att en ökning med 4,5 biljoner antal homo sapiens sedan 1950 är en rätt brutal ökning om man tittar på i vilka mängder vi har funnits i tusentals år.

Så HUR kan man försvara att tvinga på överlevnad på människoindivider som själva dör ut?

I dagens läge är det väl otroligt orimligt, förvånansvärt efterblivet och väldigt inskränkt att, i synnerhet, hjälpa över det folkslaget som föder mest barn, dvs främst Afrika och Mellanöstern (vi kan slänga in Asien där också så jag slipper all "statistik" och godhetsapostlar, men dem verkar inte behöva så mycket hjälp).

Jag vill betona att jag inte ämnar att slänga eld på flykting eller invandrar-debatten, samt "vissa människosorter är mindre värda än andra, typ negrer och araber", eftersom det argumentet ur mitt biologiska perspekt inte har någon tyngd, då ingens existens är mer värd än någon annans, lika lite som man kan jämföra värde på existens hos igelkottar och rävar. Dem bara är, precis som människor. Kärnan i idiotin är att vi fortsätter att rädda icke-levnadsdugliga människorindivider, när det helt klart har en förödande effekt på vår närbesläktade framtid. Varför är det så? Är människan så dum som man faktiskt tror?

VARFÖR yrkas det fortsatt öppet och uppmanande på genom UHNCR, Gränslösa Läkare, Unicef, etc att det är absolut nödvändigt att fylla på människoantalet? Vad är deras försvarbara argument? Bör inte styrande och människor med mandat styra mot att vi åtgärdar ett stort problem, dvs att människorasen som slukar jorden inom något sekel?

Här kan ni se en finfin tabell som visar hur människan rappt började föröka sig från början på 1800-talet, dvs, för endast 200 år sedan var vi blott en blygsam biljon människor på heeeeelaaaste jordklotet. Absurt, eller hur?

(Jag vill inte ta anspråk på någon av Hans Roslings teorier, utan detta har jag alltså som vanlig människa som inte har någon som helst koppling till någon djupare vetenskap, lyckats tänka mig fram genom att ta del av relevant info (surprise)).

Så ändå, 2016, och i backspegeln så här, ter det sig otroligt paradoxalt att fortsätta driva på agendan "rädda varje liv" när forskare, densamma media och diverse andra källor samtidigt påtalar klimathotet i förhållande till hur många vi är som behöver äta, dricka, sova bekvämt och sprida våra gener vidare som precis vilket djur som helst.

Överbefolkningen är väl en rätt het potatis kan man tycka så här 2016, och med en prognos på en ökning med 3 biljoner individer på 45 ynka år (2005-2050) (detta är helt sant, alltså) ter det väl inte sig som optimalt att rädda varenda individ i nöd?

Eller??

Jag tycker man skall rädda individer i nöd oavsett vad. Hur kan man motivera vårt sätt att leva i I-länderna när resurserna är ändliga?

Människor är fantastiska på många sätt, men man kommer aldrig ifrån att vi är förvirrade dårar.

Ett sätt att följa utvecklingen:
http://www.worldometers.info

Empati och medkänsla
Exakt i vilken utsträckning empati och medkänsla är nedärvt och
i vilken utsträckning det är inlärt är svårt att veta, men jag är
övertygad om att det till stor del är nedärvt. De som saknar
dessa egenskaper, ofta kopplat till en diagnos, anses, är mitt
intryck, göra det som en följd av ett neurologiskt kortkommande.
Notera dock att man kan lära sig empati också.
Här är ett par artiklar som kan vara av intresse:
https://www.psychologytoday.com/blog...cience-empathy
https://www.cbs.mpg.de/166677/01-MPI-CBS-2012-2013.pdf

En klar majoritet av mänskligheten anses vara empatiska.
Det är bara några enstaka procent som anses sakna denna egenskap.

Rationalitet
Hur långt sträcker sig empatin och medkänslan? Vill vi hjälpa alla
som har det svårt? Vill vi hjälpa de som finns i vår närhet? De vi
ser? Om vi ser alla som har det svårt, t.ex. genom media, vill vi
då hjälpa alla? Hur många kan vi hjälpa? Om t.ex. 1 000 000 000
människor har det riktigt besvärligt, hur många kan vi (i Sverige)
som är 10 000 000 hjälpa utan att få det lika besvärlig själva?
Kan varje svensk, inklusive barn, pensionärer, sjuka och arbets-
lösa, var och en hjälpa 100 människor till ett bättre liv?

Befolkningen
Jag delar i hög grad din syn på befolkningsutvcklingen. Det finns
de som påstår att hela jordens befolkning skulle rymmas på
Gotland och därför är inte alls jorden överbefolkad. Jag menar
nog snarare att om den förnyelsebara energi som finns ska
räcka till alla så vore det lättare att få det att gå ihop om vi
var betydligt färre. Samma sak med alla sopor och annat
avfall som vi lämnar bakom oss. Eller tillgången på råvaror.
Vore inte allt bättre om det bara fanns 1 000 000 000 människor
på jorden?
Det största problemet med att föra en diskussion om befolknings-
minskning är att det är svårt. Tillväxt och expansion kan de
flesta leva med. Många i väst förskräcks av hur inhuman Kinas
enbarnspolitik är och har varit. Finns det andra sett att bromsa
en befokningsutveckling som kan medföra en humanitär katastrof?

Bara några tankar runt det du startade…

–

Nu orkarde jag inte läsa hela TS.

Men det är såhär, att när levnadsstandarden i olika delar av världen går upp, så sjunker barnafödandet, som en konsekvens av det. Japan och Sverige t.ex. har minskande befolkningsmängd, bortsett från invandring då.

Och bara för att världen är överbefolkad så betyder ju inte det att det är snällt eller rättvist att vissa individer far illa.

Befolkningen är 7 miljarder. En miljard är en etta följd av nio nollor.
En miljard = 1.000.000.000.
En biljon är en etta följd av tolv nollor, en biljon= 1.000.000.000.000.
En biljon är lika med tusen miljarder.
Punkterna mellan nollorna sätts dit för att det ska bli lättare att läsa.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Biljon

Håller helt med dig om detta, men det avgör ju inte frågan
om huruvida jorden är överbefolkad eller inte och om vad
vi ska göra åt det, om det nu är så.

Det kan ju ligga nära till hands att tänka att om vi höjer
levnadsstandarden tillräckligt för alla så kommer befolknings-
ökningen att upphöra. Återstår då bara frågorna om det är
möjligt och om det kommer att fungera.

–

Visst är det sju miljarder människor på jorden.

Förklaringen till att många blandar ihop de olika namnen på
det som är mer än miljoner är nog vår stora påverkan av
det engelska språket.

På engelska (med komma som 1000-avgränsare):
A million = 1,000,000
A billion = 1,000,000,000
A trillion = 1,000,000,000,000

På svenska (med mellanrum som 1000-avgränsare):
En miljon = 1 000 000
En miljard = 1 000 000 000
En biljon = 1 000 000 000 000

På engelska brukar punkt vara decimalavgränsare, som 3.14159.
På svenska brukar komma vara decimalavgränsare, som 3,14159.
Lite om avgränsare:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Decimaltecken

I programmering är oftast punkt decimalavgränsare, även i Sverige.
Algol är ett exempel på ett programmeringsspråk där man kan
välja. Därigenom kan man följa den etablerade nationella standard
som finns.

–

Vänta vad? Ska vi alltså hellre rädda miljontals uppenbart sjuka och skadade människor, snarare än att förlita oss på att vi kommer att föda fram nya, friska människosorter? Jag förstår att det är synd om andra skadade människor, precis som det är synd om döende och skadade djur, men ärligt talat, är vi inte smartare än så och kan se till vår arts överlevnad?

Är det något du inte någonsin behöver vara orolig för så är det att människan helt plötsligt ger fan i att föröka sig i all oändlighet. Du visste säkert redan om det, men homo sapiens har precis som alla andra levande varelser på jorden som främsta instinkt att ALLTID yngla av sig i ALLA möjliga lägen. Detta innebär att vi inte behöver "rädda varje individ i nöd". Tvärtom, om vi räddar precis alla i nöd, så mördar vi i rask takt planeten som vi råkar existera på, och därmed oss själva. Punkt.

Detta borde inte vara en nyhet 2016!


Empati och medkänsla är uppenbarligen något som vissa människor på sikt har lyckats utveckla, för vi skydde då varken tidigare eller ofta nu några medel på att slakta, slå ihjäl, våldta och plågsamt utplåna delar av människorasen. Så denna "empati" är visst ändå få förunnat.

Och leder inte denna "empati", något som jag istället upplever som solklart blind oförståelse och brist på intelligens, till att vi överskattar oss själva som art och utplånar oss själva?

Det som sker, och i synnerhet nu, är vad jag anser vara någon form av människonaturens motreaktion på all tidigare ondska som vi uträttat, och nu ska vi alltså förgöra oss själva till intet. Kan det inte vara så?

Självförstörande art, homo sapiens. Grattis.


Detta kan givetvis vara ett svar på min frågeställning, men det är tyvärr ren idioti, då det är i eskalerande fart föds fler barn, samtidigt som vi lägger sinande resurser på att hålla vid liv sjuka och svaga liv.

Vadå snällt och rättvist? Är det lika snällt och rättvist när man väljer häst för slakt? Det finns ingen rättvisa eller mening i det faktum att vi ens existerar, så därför kan det inte heller finnas någon mening i att rädda liv som ändå inte hade klarat sig, dessutom hos en art som redan är i för stor upplaga. Räddar du cancersjuka tigrar också? Där kanske vi borde lägga mer resurser.


Ursäkta mig för att jag googlade info på engelska, så efterblivet av mig. Men det brukar faktiskt bli mer uttömmande då.

Om du antog att jag skulle lägga ner tid på att översätta det hela till svenska siffror, så hade du fel. Men tack för klargörandet, säkert en nyhet för många.


Samt, what he said.

Jag står fast vid att man skall rädda människor om dom räddas kan. Hur skulle du agera om du var dödssjuk men kunde räddas genom vård?

Till vilken grad skall man låta detta fortgå menar du, på andras bekostnad?

Vet du vad, jag tänker leva mitt liv på ett sätt som gör mig så lite sjuk som möjligt. Det finns, i synnerhet idag, överväldigande med information kring hur man sköter det genom att uppehålle kroppens nyttiga processer med rätt medel genom näring och aktivitet, och vice versa.

Och är det inte tillräckligt för att jag ska få existera, så är det inte min sak att göra det helt enkelt, vilket borde rimligtvis gälla för alla levande varelser.

Jag vet inte. Tror helt enkelt inte det är rätt väg att gå att neka människor vård som kan rädda deras liv.