Spelar egentligen inte alla konspirationsteoretiker frimurarna i händerna?

Hurvida våra ritualer finns på nätet eller ej tänker jag inte kommentera.

Sedan kan folk få ha sina konspirationsteorier om de vill. Den viktiga poängen är att ritualerna är hemliga för att inte förstöra upplevelsen för de bröder som inte upplevt dem än. Jag vill exempelvis verkligen inte veta något om de få ritualer jag har kvar att uppleva för första gången.

Det är vad som kallas att ett samhälle är korrumperat. Det är inte meriter som räknas utan att ha de "rätta kontakterna". Givetvis har det ingen betydelse vilken organisation det är som korrumperar samhället. Men det är just Frimurarordnarna som är perfekta för det. Där sker allt bakom stängda dörrar och allt är hemligt. Vem som helst kan inte bara gå med och ta del av allt utan man måste gå igenom en speciell antagning (speciell inbjudan, rekommendation etc) bara för att ens bli gäst. Sedan måste personen göra massa olika arbetsuppgifter för att ens få den första graden.

Det är en strikt hierarki precis som inom Försvaret och de lägre graderna får inte veta vad de högre sysslar med vilket gör att organisationen är nära omöjlig att infiltrera. När du varit med i 10 år och börjat få veta lite hemligheter så har du samtidigt gjort så mycket jobb för frimurarna att även om du sen blir en visselblåsare avslöjar du bara sådant du själv varit delaktig i. Det är inte bara som en vanlig fotbollsklubb eller liknande.
Tycker mer man kan säga det finns 2 kategorier: seriösa och oseriösa. Personer som etablissemanget och massmedia är glada för att skriva om och ge publicitet är i alla fall i Europa alltid oseriösa då massmedia vill ge sken av att alla konspirationsteoretiker är dårar som inte har något seriöst att komma med. Men seriösa personer som Jüri Lina har koll på alldeles för mycket fakta för att ens massmedia ska vilja nämna deras namn och ge dem publicitet även om det är för att svartmåla honom.

Du har verkligen en tämligen begränsad inblick i hur det går till i frimureriet. Här är mina erfarenheter, skrivna efterhand som jag vandrat genom graderna. http://arnell.cc/mittfrimureri.htm

1) Ingen blir inbjuden utan du måste söka själv.

2) Utföra massa arbetsuppgifter för att få första graden stämmer inte heller, som sökande utan kontakter så var det bara frågan om att ta kontakt så gjorde den lokala logen mesta"arbetet" med att hitta potentiella faddrar etc.
Har man redan faddrar så är det till och med mindre jobb.

3) Det enda som är hemligt är ritualerna, allt annat är öppet.

4) Jag förstår inte vad du menar med gäst? De enda som får besöka det rituella är medlemmar som innehar den graden. Det finns ett annat ordenssällskap där man mer kan få prova på ordenslivet innan man blir fullvärdig medlem men inte inom SFMO.

Själv blev jag kontaktad av två frimurare som talade sig varma för att jag skulle ansöka om medlemskap, och erbjöd sig att bli faddrar. Jag har flera bekanta som fått samma erbjudande under årens lopp, så nog värvar man medlemmar aktivt.



Nej, rimligtvis så måste man blivit medlem innan studier och arbetsuppgifter börjar. Fast i "Ettan" och de lägre graderna är det väl en hel del arbetsuppgifter, annars så stiger man väl inte i graderna.


Nja, det finns väl en hel del litteratur som inte är offentlig och förut så var i vart fall medlemsmatrikeln långt ifrån komplett. Jag har själv haft äldre frimurare i släkten, och i ett fall blev det en del tjafs om litteratur som man ville ha tillbaka efter att personen dött, det hela sköttes dessutom ganska klumpigt.

Nu så kan jag väl ha en viss förståelse för att man vill hålla på sina traditioner och inte avslöja ritualerna som leder till högre grader. Samtidigt så är bristen på transparens förmodligen det som skapat allsköns konspirationsteorier, och det är också ganska lätt att avfärda kritiker som foliehattar, med tanke på att mycket som frimurarna brukar anklagas för är rent trams.

Jag är medveten om att ordern är tänkt att handla om personlighetsutveckling och göra gott i samhället. Men samtidigt så finns det enl. min mening också en kategori som är medlemmar av enbart familjetradition, eller som ett sätt att få status och klättra på samhällsstegen. Makt riskerar alltid att korrumpera.

Tilläggas bör att svenska frimurarorden har regler som strängt förbjuder att en broder otillbörligen gynnar en annan broder. Det är grund för uteslutning ur orden.

Detta står i ordens allmänna lagar som finns tillgängliga att ladda ner från hemsidan.

Vad som krävs för att stiga i graderna är att man deltar i logesammankomster.

Visst finns det litteratur som inte är offentlig. Detta då den beror vad som sker i ritualerna. All sådan litteratur är ordens egendom så att orden vill ha tillbaka den efter din släktings bortgång bara naturligt. Däremot är det synd om det inte sköttes snyggt och med respekt.

Fast frågan är väl hur det efterlevs i praktiken? Jag känner till flera fall på mindre orter där t.ex. näringsidkare utifrån nekats bygglov eller att kommunen lagt hinder för deras verksamhet och frimurare suttit i beslutsfattande ställning, senare så har en "broder" eller en person med kopplingar till orden kunnat etablera sig utan några som helst problem. Tillfälligheter eller ej, men nog finns det anledning att ifrågasätta om ordens allmänna lagar/stadgar verkligen tillämpas.


Som sagt tidigare, jag kan ha en viss förståelse för att man vill hålla på sina traditioner och inte avslöja ritualerna som leder till högre grader. Men min upplevelse är att man slår bakut och agerar i stil med scientologerna när det gäller att skydda sitt "hemliga" material. Då jag faktiskt läst det material som var aktuellt i detta fall, så kan jag inte annat än ifrågasätta en del medlemmars motiv.

Kanske är det pinsamt då mycket enl. min åsikt saknar kristen grund, och fokuserar på eder som syftar till att följa order utan ifrågasättande, och att det faktiskt handlar om att orden är en religion/religiöst samfund som härstammar från Kung Solomon. Det senare fokuserandet på den heliga graal, känns väl heller inte så övertygande. Men ta det inte som en totalsågning, man är fri att tycka och tänka vad man vill. Detsamma borde även gälla kontakten med avhoppare, men där verkar det finnas en påtaglig rädsla för degradering eller att bli utstött.

Om OAL inte följs är det mycket beklagligt och de som bryter mot dessa har inte tagit till sig mycket av frimureriet budskap.

Gällande vad som står i böckerna så kan det mycket väl vara så att det inte säger mycket för de som inte gått igenom ritualerna men för en frimurare skulle det avslöja väsentligheter om kommande grader. Det är faktiskt viktigare att ritualerna är hemliga för andra frimurare än för de som inte är eller vill bli frimurare. Hemligheten kring ritualerna gäller främst pedagogiken. För någon som läser en deckare är det viktigt att inte få reda på vem som är mördaren, men för någon som inte tänker läsa deckaren spelar det ingen roll om det spännande slutet röjs.

Utöver det kommer jag inte kommentera något gällande vad ritualerna innehåller eller inte innehåller.

I Ordens Allmänna Lagar ex. framgår i första kapitlet tredje paragrafen att "Religionen eller dyrkan av Gud den Allra Högste har varit Ordens upphov." Det står alltså inte att religionen är ordens innehåll, maa orden är konsekvens av religionen - inte en religion i sig.

Ser man till en sådan enkel sak som kravet på att vara ett gott föredöme i samhället, så skulle jag nog säga att brott mot OAL snarare är regel än undantag på många orter. Svineri på krogen, sexuella utsvävningar, eller för den delen ett utsvävande leverne i största allmänhet som knappast är förenligt med bibliska principer skulle jag nog säga är ganska vanligt. Jag vet också att det finns en hel del intern kritik, och att ämnet är känsligt att diskutera.

Sedan är det givetvis så att du eller andra frimurare inte vill bryta tystnadslöften och eder man avlagt, däremot så kan det ifrågasättas om det finns någon biblisk grund för hemlighetsmakeriet. Från min sida så verkar det vara ett moment 22 om man nu hittat en bra väg för t.ex. personlighetsutveckling eller anser sig sitta på några religiösa sanningar. Varför inte dela med sig av visdom och goda koncept?

Sluter man sig så är det som sagt bäddat för både missförstånd och konspirationsteorier, och då kan stämpeln som "sekt" ligga nära till hands för utomstående granskare. En annan fråga är väl om konceptet kanske skulle må bra av att anpassas till vår egen tidsålder och kanske rentav reformeras när det gäller en del tankegods, vilket nödvändigtvis inte behöver innebära att man frångår gamla traditioner.

Med tanke på att ordern i Sverige enbart accepterar kristna män, så känns det väl som att du leker med ord. Accepterar man enbart kristna, så finns det uppenbarligen en anledning.