Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-12-30, 19:10
  #13
Medlem
Så för att förklara, din roll som pappa kommer att vara att uppfostra barnen. I uppfostran ingår alltså att du skapar bra band med dina barn, då uppfostran inte sker i lärare-elev format, att du står och dikterar din livsfilosofi på dem och förväntar dig att de kommer att ta till sig allt.

Du behöver uppfostra dem genom att forma deras liv och omgivning. Kommer de att ha en farsa de älskar, kan lita på och kan prata med? Kommer de att få utmaningar av sina föräldrar som får de själva att utvecklas? Kommer deras föräldrar prioritera de viktiga sakerna i livet, såsom att sträva mot sina mål, att vara social kompetent, att skaffa vänner och umgänge, att bry sig om sitt yttre och inre, och hjälpa barnen med alla dessa punkterna?

Du har mycket att läsa på. Försök att inte vara barnet i familjen, du är pappan, inte barnet... Känner du att när skitungarna väl trycks ut, att du ännu inte är redo så behöver du inte oroa dig. Så länge du har bra relation till dina barn, och beter dig som deras vän (annat än pappa) så kommer de att ta till sig alla dina positiva egenskaper och kunna utvecklas sig själva utan förhinder.

Citera
2016-12-30, 22:14
  #14
Medlem
Memnoks avatar
(Normala) Personer som inte har barn funderar alltid på vad man ger upp för att bli en bra pappa, vara ute och festa, ett intresse man lägger sjukt mycket tid på eller att bara binge-kolla på en serie en hel söndag. Vad de inte förstår är att när man har barn så väljer man inte bort de sakerna, man väljer barnet eftersom det är mycket roligare. Jag trodde aldrig innan jag blev pappa att jag skulle bli exalterad av att bygga ett pepparkakshus med dem eller att jag skulle bli helt varm i hjärtat av att en bebis somnade på mitt bröst.

Därför är det svårt att förklara föräldraskap för någon som inte varit med om det, ditt ego kommer att flyga ut genom fönstret och det är lite som att det blir roligare att de är lyckliga än att du själv är det.

Stort lycka till, det kommer säkert bli jättebra. Försök om du kan lappa ihop det med mamman eftersom det gör upplevelsen ännu bättre att kunna diskutera och glädjas över barnet med en annan person.
Citera
2016-12-31, 12:54
  #15
Medlem
-Andreas-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Electro-ding
Hej!ska bli förälder för första gången nu i år och vet inte riktigt vad som ska förväntas...av mig? Jag har alltid varit rädd för det med att bilda familj,ta ansvar för ett litet barn tills vuxen 18 års ålder. Har inte själv vuxit upp med mina föräldrar som nu båda är döda. Det har varit nära många gånger innan med olika partners men denna gång finns INGEN återvändo.Försöker hitta "längtan"till den rådande situationen och faders feelingen men det vill liksom inte krypa fram!! Ber till högre makter att mina känslor ska vända in i det sista,älskar min fru och det mesta för övrigt men det känns som att jag jobbar i motvind. Snälla ge mig tips på hur jag ska kunna vända på tänket mvh.
Gratulerar!
Ja. Du kan inte göra annat än vänta på "resultatet".

Se det som såhär:
Du kommer att ha en bästa vän som betyder mest för dig så länge du lever. Även om du inte tror eller känner detta just nu.
What's not to like about that?

Jag var också orolig i början och tänkte lite så som du.
Men. Jag bestämde mig för att jag ville ha ett barn till runt ett år efter att det första föddes.

Man förändras fort när man får uppleva något så fint. Oroa dig inte. Det kommer.
Citera
2016-12-31, 14:16
  #16
Medlem
Man e nog aldrig "REDO" för att bli farsa....
Man växer liksom in i den rollen tror jag..
Tog ett bra tag för mig iallafall att fatta typ att...Nu e man förälder.

Kändes jättekonstigt i början...Jätte roligt o läskigt på samma gång
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback