Så som religion behandlar människan... Inte bra!
Jag resonerar:
Drivkraften i religion är: rädsla. Det är rädslan som håller människan fastlåst i falsk tro.
Tricket är att få människan övertygad om en falsk väg till upplysning, räddning eller frälsning, och den värsta delen i övertygelsen är den falska övertygelsen om evig död eller vistelse i helvete om man inte går denna falska väg.
Tricket siktar på människans svaga punkter, psykologiskt talat och denna agenda har lyckats väldigt bra.
Den eller dem som gör detta mot människan är riktiga syndare!
Människan är i grund och botten en andlig varelse som ska leva i frid och harmoni. Men religion förstör denna andliga människa, förstör andlighet.
Eller vad tror ni?
Hur ska vi återställa människan till sin originella position som andlig varelse? Genom andlig utbildning? Eller kommer det ske naturligt genom tillräckligt med lidande?
Religiösa människor har krig och konflikter med varandra. Men andliga människor skulle inte ha det! Andliga människor skulle leva i frid och harmoni tillsammans.
Att religiösa människor är osams är ett tecken på att den andliga sanningen eller Gud saknas. Att andliga människor skulle leva i frid och harmoni med varandra är ett tecken på att den andliga sanningen eller Gud finns med.
Vad tror ni?
Eventuellt kommer jag med bättre och djupare resonemang kring saken... Jag har själv att fundera och lära mig om saken.
Jag resonerar:
Drivkraften i religion är: rädsla. Det är rädslan som håller människan fastlåst i falsk tro.
Tricket är att få människan övertygad om en falsk väg till upplysning, räddning eller frälsning, och den värsta delen i övertygelsen är den falska övertygelsen om evig död eller vistelse i helvete om man inte går denna falska väg.
Tricket siktar på människans svaga punkter, psykologiskt talat och denna agenda har lyckats väldigt bra.
Den eller dem som gör detta mot människan är riktiga syndare!
Människan är i grund och botten en andlig varelse som ska leva i frid och harmoni. Men religion förstör denna andliga människa, förstör andlighet.
Eller vad tror ni?
Hur ska vi återställa människan till sin originella position som andlig varelse? Genom andlig utbildning? Eller kommer det ske naturligt genom tillräckligt med lidande?
Religiösa människor har krig och konflikter med varandra. Men andliga människor skulle inte ha det! Andliga människor skulle leva i frid och harmoni tillsammans.
Att religiösa människor är osams är ett tecken på att den andliga sanningen eller Gud saknas. Att andliga människor skulle leva i frid och harmoni med varandra är ett tecken på att den andliga sanningen eller Gud finns med.
Vad tror ni?
Eventuellt kommer jag med bättre och djupare resonemang kring saken... Jag har själv att fundera och lära mig om saken.