Hej gott folk! Varför är det så mycket kritik mot Paneuroparörelsen från nationalister?
Jag var med där när jag var yngre. Jag har alltid varit nationalist - men jag har kanske ett europeiskt perspektiv lika mycket som svenskt eftersom jag har bott en del i Asien som barn. Där räknas man som europe och inser att man är ungefär samma skrot och korn som en tysk eller holländare, ja kanske till och med italienare. Däremot så känns amerikaner lite främmande för att inte tala om asiaterna naturligtvis. Alltså var det naturligt för mig att bli aktiv i Paneuropa med mina vänner. I ärlighetens namn gjorde vi inte så mycket mer än hade fester och och informerade om EU som då var nytt och spännande. Det fanns en viss europeisk - kristen supremacism i rörelsen. Eventuell ickeeuropeisk muslim tex hade blivt diskret polletterad som medlem är jag nästan säker på. Det fanns inga judiska, svarta eller asiatiska medlemmar när jag var aktiv.
Nej den här rörelsen var kristen och högst konservativ. Den vuxna avdelningen hade sina sammankomster i Stockholms äldsta och finaste salonger. Medlemslistan var rena adelskalendern för de svenska namnen. I ungdomsorganisationen var från övre medelklasshem och med utmärkt utbildning. Många hade en eller två föräldrar från andra europeiska länder som tex Österrike, Italien eller Frankrike. Många kände varandra från internatskolor och ställen som Falsterbo, Båstad och Mölle. Folk pratade tyska, franska spanska. I den vuxna organsiationen fanns många aktiva traditionellt lutherska och katoliker.
Vad är det som är så ickenationalistiskt och judiskt med detta? Varför hat mot denna organisation? På sin höjd är den elitistisk, konservativ och överklassig - vilket man kanske kan kritisera.
Jag tror inte att medlemmarna på 90-talet FÖRSTOD att EU skulle sluta som USAs dörrmatta i Europa, eller att anslutningen av Östeuropa skulle leda till utvandring därifrån och exploatering av deras industrier från västeuropeiskt och amerikanskt håll.
Snarare var det en slags naiv euro-patriotism som drev de flesta.
Jag minns en resa vi gjorde till Österrike där de tysktalande bar traditionell klädsel, samtidigt som de talade franska och engelska. Medverkande var Otto von Habsburg som var son till Österrike-Ungern sista kejsare. Paneuropa ungdomsförbundet ordnade en nu berömd picknick i ett ungerskt gränsområde. Pickniken var katalysatorn till händelserna som rev Berlinmuren.
Grundaren Coudenhove Kalergi har blivit svartmålad för att hans mor var japansk. Men herregud, Japan var på den tiden ett högt stående och mycket civiliserat land och han hade lite milt snea ögon om man tittar på en bild av honom. I övrigt såg han fullständigt europeisk ut och levde i Europa. Hans vision av Europa var en stark organisation av nationalistiska länder som arbetade tillsammans för Europas bästa. Folk i "kolonierna" hade han inte mycket till övers för. Han förutspådde att engelsmännen inte skulle ställa upp på något paneuropa och jag tror inte ens han nämnde Sverige. Utan det handlade om kärnländerna på kontinenten. Han var oroad över sovjetkommunismen om jag inte minns fel och ansåg den destruktiv.
Åsikter om detta? Har jag rätt i att svenska nationalister dömer Paneuropa rörelsen för hårt?
Jag var med där när jag var yngre. Jag har alltid varit nationalist - men jag har kanske ett europeiskt perspektiv lika mycket som svenskt eftersom jag har bott en del i Asien som barn. Där räknas man som europe och inser att man är ungefär samma skrot och korn som en tysk eller holländare, ja kanske till och med italienare. Däremot så känns amerikaner lite främmande för att inte tala om asiaterna naturligtvis. Alltså var det naturligt för mig att bli aktiv i Paneuropa med mina vänner. I ärlighetens namn gjorde vi inte så mycket mer än hade fester och och informerade om EU som då var nytt och spännande. Det fanns en viss europeisk - kristen supremacism i rörelsen. Eventuell ickeeuropeisk muslim tex hade blivt diskret polletterad som medlem är jag nästan säker på. Det fanns inga judiska, svarta eller asiatiska medlemmar när jag var aktiv.
Nej den här rörelsen var kristen och högst konservativ. Den vuxna avdelningen hade sina sammankomster i Stockholms äldsta och finaste salonger. Medlemslistan var rena adelskalendern för de svenska namnen. I ungdomsorganisationen var från övre medelklasshem och med utmärkt utbildning. Många hade en eller två föräldrar från andra europeiska länder som tex Österrike, Italien eller Frankrike. Många kände varandra från internatskolor och ställen som Falsterbo, Båstad och Mölle. Folk pratade tyska, franska spanska. I den vuxna organsiationen fanns många aktiva traditionellt lutherska och katoliker.
Vad är det som är så ickenationalistiskt och judiskt med detta? Varför hat mot denna organisation? På sin höjd är den elitistisk, konservativ och överklassig - vilket man kanske kan kritisera.
Jag tror inte att medlemmarna på 90-talet FÖRSTOD att EU skulle sluta som USAs dörrmatta i Europa, eller att anslutningen av Östeuropa skulle leda till utvandring därifrån och exploatering av deras industrier från västeuropeiskt och amerikanskt håll.
Snarare var det en slags naiv euro-patriotism som drev de flesta.
Jag minns en resa vi gjorde till Österrike där de tysktalande bar traditionell klädsel, samtidigt som de talade franska och engelska. Medverkande var Otto von Habsburg som var son till Österrike-Ungern sista kejsare. Paneuropa ungdomsförbundet ordnade en nu berömd picknick i ett ungerskt gränsområde. Pickniken var katalysatorn till händelserna som rev Berlinmuren.
Grundaren Coudenhove Kalergi har blivit svartmålad för att hans mor var japansk. Men herregud, Japan var på den tiden ett högt stående och mycket civiliserat land och han hade lite milt snea ögon om man tittar på en bild av honom. I övrigt såg han fullständigt europeisk ut och levde i Europa. Hans vision av Europa var en stark organisation av nationalistiska länder som arbetade tillsammans för Europas bästa. Folk i "kolonierna" hade han inte mycket till övers för. Han förutspådde att engelsmännen inte skulle ställa upp på något paneuropa och jag tror inte ens han nämnde Sverige. Utan det handlade om kärnländerna på kontinenten. Han var oroad över sovjetkommunismen om jag inte minns fel och ansåg den destruktiv.
Åsikter om detta? Har jag rätt i att svenska nationalister dömer Paneuropa rörelsen för hårt?