Hur ber man? (kristendomen)

Tja, jag vill veta hur man ber. Jag har aldrig förstått hur det går till egentligen, hur inleder man bönen? Hur ofta ska man be om samma sak? Hur lång ska den vara? Vad är poängen med att upprepa psalmer och böner som "Fader Vår"? Är det inte bara en massa meningslösa ord om det inte handlar om en själv specifikt? Jag förstår inte betydelsen helt enkelt, vad ska man åstadkomma med det?

Skulle någon kunna ge lite exempel på hur en bön kan se ut?

Några exempel på teman som jag kommer på så här på rak arm.

Bön för att övervinna beroende.

Bön för offren och de anhöriga i Orlando, USA efter massmordet nyligen.

Bön för att Sverige ska vinna över Italien på fredag.

Hur skulle en bön kunna se ut om man skulle be om någon av dessa exempel?

Jag kan förstå att för den moderna människan kan färdigt formulerade böner förefalla meningslösa. För mig, som troende, bär de en rik skatt och ger möjlighet till kontemplation på ett sätt som påminner om buddistisk meditation. Men låt oss lägga den aspekten åt sidan.

Jag vill säga att du kan be på vilket sätt du än vill. Tala till Gud som du skulle göra till din egen far, broder eller vän. Rakt ur hjärtat utan omsvep.

Det har kristna gjort i alla tider.

Trolleritricket är att du får be precis som du vill. Det finns inga fel så länge du tillber korrekt gud för den religion som lurat i dig att din bön kommer nå just den guden och guden då kommer lyssna till dig och liksom en jultomte ge dig det du vill ha. Om du varit snäll. Annars, också likt jultomten, kommer du inte få det du vill ha.

Här skriver Svenska kyrkan om hur du kan be på bussen:
https://www.svenskakyrkan.se/nederlu...are-an-vi-tror

Citat:

Ursprungligen postat av Tubbo

För mig, som troende, bär de en rik skatt och ger möjlighet till kontemplation på ett sätt som påminner om buddistisk meditation.

Har du varit eller är du också buddhist?

Jag är inte buddist, men zenbuddismen intresserade mig mycket förr, och var på sätt och vis en viktig brygga mellan min forna ateism till min kristna tro av idag.

Det finns beröringspunkter mellan buddistisk meditation och exempelvis den katolska rosenkransen, då den buddistiska fokuseringen på t.ex andning eller repetition av mantran finner en motsvarighet i den kontemplativa upprepningen av Ave Maria, vilket skapar en fond för djupare upplevelser av de kristna mysterierna.

Det räcker med den (ortodoxa) Jesusbönen. Den täcker in allt väsentligt och går inte via helgon:

"Jesus, förbarma dig över mig."

Min version ovan är förkortad. Detta eftersom det är självklart* att Jesus är herre, Kristus och guds son samt att vi alla är syndare. Annars lyder den:

"Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare."


*Enligt normal kristen teologi.

Egentligen behöver man inte be alls. Jesus har offrat sig på korset för vår skull, tagit på sig våra synder, och om man tror på det och i övrigt är en hygglig människa, så blir man frälst (ett annat ord för räddad) på den yttersta dagen, återuppstånden och upptagen i himmelriket. Att så många ber och går i kyrkan handlar i grunden om ego och gemenskap. Vilket inte är att förakta på något sätt, men utgör inga teologiska villkor för frälsning. Jämför hur rövaren på korset bjuds med i himmelriket (i allt väsentligt vad ovan nämnda Jesusbön innehåller).

Generellt tror jag att det är en dålig idé att be om så konkreta saker som ett visst fotbollsresultat. Inte bara ur allmänt skeptisk synpunkt utan även som jag förstår kristendomen. Just Fader Vår är ju den bön som Jesus själv påstås ha lärt ut. Och vad säger den? Bl a

Ske Din vilja, såsom i himlen, så och på jorden

"Din", dvs Guds vilja. Inte människors. Att Sverige skulle besegra Italien i fotboll är nog mer (vissa) människors vilja än den allsmäktige gudens.

Så jag antar att en bön för egen del mer bör handla om hjälp att förstå vad som händer och varför, och för sin själ och för andras själar och så. Med den kanske mest konkreta funktionen här och nu att få styrka att härda ut när det är jobbigt. En sorts meditation, inkl tröst, om den beende känner, eller är övertygad om, att det finns en mening med det som sker (och som kanske är svår att se) och att det finns en gud som faktiskt lyssnar.

Varför be öht? Gud vet väl redan vad du tänker? Gud kanske (enligt vissa) till och med vet vad du kommer att be om....

Jag ber varje kväll ungefär 5 minuter. Du ber tills du känner att du känner att något kommit in i dig och att du känner lättnad. Du måste känna lättnad samt tro på det du säger. Skulle rekommendera att du börja gå i kyrka en gång i veckan vilket kommer motivera dig och få dig att börja be varje kväll då du kommer märka hur tomt det är utan gud.

På samma sätt som man ber nån att till exempel " skicka smöret ". Eller " kan du hjälpa mig, jag behöver hjälp " med vad det nu är. Själv är jag så gammal att jag minns att det var bordsbön före middagen, man tackade för att det fanns mat på bordet, Beroende på vem som tackade så kunde det bli en del längre utläggningar i ämnet.

Jesus förklarar hur i Matteusevangeliet 6:5-15
http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+6%3A5

Du ber Fader Vår eller Vår Fader.

Eller så ber du:

" Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är,
vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer,
lyckan kommer, lyckan går,
Du förbliver Fader Vår
Amen"


"Gud vår fader jag ber dig att trösta alla offren och alla anhöriga i Orlando, USA, ge dem tröst och din Kärlek, i Jesus Namn, Amen "