Citat:
Jag kommer alltid att sakna 80-talet. Musiken, färgerna, galna komedier och riktigt usla skräckfilmer.
Inga störande mobiltelefoner. Alla fick planera sin tid och träffas för att umgås.
Nog för att dagens teknik är trevlig att ha (jag jobbar med den dessutom), men allt näthat kan jag vara utan. Förr fick man skrika okvädningsord och ta en käftsmäll - inte gömma sig som en feg anonym råtta bakom en skärm på miltals håll.
Inga störande mobiltelefoner. Alla fick planera sin tid och träffas för att umgås.
Nog för att dagens teknik är trevlig att ha (jag jobbar med den dessutom), men allt näthat kan jag vara utan. Förr fick man skrika okvädningsord och ta en käftsmäll - inte gömma sig som en feg anonym råtta bakom en skärm på miltals håll.
Du kommer att sakna, men det är väl mer nostalgi än nåt annat? Jag pratar ju generellt, tonårskultur som fenomen vad fanns på 1980-talet som inte fanns i slutet på 1990-talet lixom?
Citat:
samma som ovan
Citat:
Mest västerländsk kultur globalt var helt klart 80-talet. på slutet av 90-talet hade mangan börjat smyga sig in. 80-talet var sista eran med originell musik, många olika kulturella trender för ungdomar (synthare, skinhead, raggare m.m.) början på 90-talet hade lite av detta men det var början till slutet.
Inte med på vad du menar. Aldrig varken förr eller senare har väl västerländsk/amerikansk ungdomskultur varit så mycket i fokus som runt år 2000?
Citat:
Varför tycker du det är så roligt att leva ett destruktivt liv? Alla jävla destruktiva subkulturer är påhittade för att skada fårskallar som inte vet bättre än att gå på att leva dessa "livsstilar". Hur många tusen svenskar har inte under de senaste 50-åren knarkat ihjäl sig för att de har anammat dessa destruktiva ideal? Människor som kunde ha levt ett långt och bra meningsfullt liv.
Vilka ideal? Jag talar om vad som inom ungdomskultur anses som "generella" ideal; droger, mycket sex, "i don't want to grow up"-attityd, hemmafester mm