Tiger I vs samtida allierade vagnar - hur står sig katten?

En liten avstickartråd från "Hur kunde Bismarck besegras av Swordfish?".

Tiger 1 Ausf. E kom in i produktion 1942 och var då en av krigets tyngsta vagnar. Dess Kwk 8.8cm-kanon var oerhört farlig och hade 179mm penetration på 1000 meters avstånd.
Dess pansar var 102mm tjockt.
Tigerns största akilleshäl vid början av dess tjänstgöring var ihållande växellådeproblem.

Den amerikanska medeltunga vagnen M4 Sherman hade cirka 92 millimeter effektivt frontpansar, och dess 75mm kanon hade 109mm penetration på 100 meters avstånd.

Brittiska Churchill Mk. VII hade 152mm front/tornpansar och hade en OQF 75mm med samma prestanda som Shermanens.

Brittiska Crusader Mk. II hade en OQF 6 punds kanon (57mm) med 130mm penetration med APDS-ammunition.
Pansaret var 39mm front/torn.

Sovjetiska T-34/76 1942 var bestyckad med en 76mm kanon med 52mm penetration på 1 kilometers avstånd.

T-34-85 hade en ZiS-S-53 med 103mm penetration och samma pansar som /76, dvs. 45 mm.

Sovjetiska Iosef Stalin-2 hade 110 mm pansar och var beväpnad med en D25-T 122mm-kanon som hade 140mm penetration.


Enligt mig var Tigern en av de överlägset bästa vagnarna i kriget, och tillsammans med Pz. IV Ausf. H utgjorde den stora delar av de tyska pansarkårerna 1943-45. Kanske inte den bästa när det gäller logistik, men i strid var den ödödlig om dom inte fick slut på ammunition, blev flankerade eller stormade.

Hur står sig Tigern enligt flashback?

Ja, alltså i slutet av 1942 när de första Tiger I sattes in i strid, så fanns det ingen stridsvagn som var i närheten sett till vare sig skydd eller beväpning. Senare under kriget så avtog dock Tigerns överlägsenhet. De främsta problemen med Tigern var att den var rätt klumpig och undermotoriserad, samt att den var dyr att tillverka. Till skillnad från vad du skriver så utgjorde Tigern aldrig nån större del av de tyska pansarkårerna. Av Tiger I så tillverkades bara dryga 1300 och av Tiger II inte ens 500. Att jämföra med Panther 6000 st och Panzer IV 8500 st. Det kan ju också vara värt att nämna att Panthern (när man väl fått bukt med barnsjukdomarna) egentligen var en på alla sätt bättre stridsvagn och att den trots den mindre kalibern på dess kanon (75mm) hade större genomslagskraft på fientligt pansar. Den var också snabbare och hade betydligt bättre framkomlighet. Den var också billigare och enklare att producera.

Men om vi håller oss till att jämföra vad Tiger I kunde möta för motstånd i form av andra stridsvagnar, så var den helt klart i en klass för sig 1942-44. På västfronten var det först när de mötte Sherman Firefly de fick vara lite försiktiga och på östfronten mot slutet av 1944 när T-34 85 och IS-2 dök upp. Sett till skydd så var dock Tigern att föredra. Firefly hade tex en utmärkt kanon, men om Tigern sköt först så var det tvärkört för besättningen i en Firefly.

Men vad hjälpte allt detta det när man bara tillverkade 1300 stycken Tiger I samtidigt som motståndarsidan satsade på kvantitet istället för kvalitet. De flesta Tigrar som gick förlorade blev inte sönderskjutna av andra tanks. De gick sönder, de skadades och de körde slut på soppa. Man fick helt enkelt överge dem, samtidigt som massor av motståndarpansar ryckte fram där det inte fanns några Tigrar alls..

Bäst för tyskarna ja. Men för amerikanarna var Sherman bäst.

Så behoven och kraven är ju olika. Amerikanerna behövde transportera sina vagnar över halva jordklotet med flera omlastningar järnväg/båt. Amerikanerna hade, om de velat, kunnat producera en vagn som Tiger. Vilket de iofs gjorde de allra sista månaderna av kriget.

Edit: M26 Pershing. https://en.wikipedia.org/wiki/M26_Pe...a-19500904.JPG

Rolig tråd hat dock inget att komma med för tillfället. (för trött)

Den var alltså odödlig under fantasiförhållanden?

När det gäller millimeter-runkeriet så kan vi säga att "179mm vid 1000m" är med Pzgr. 40 som är en hårdkärneprojektil (APCR), som i det närmaste var obefintlig efter 1941. De använde volfram, som inte var tillgängligt för tyskarna i tillräcklig mängd för att använda till ammunition.

Så i praktiken så talar vi om ~130-140mm vid 1000m med Pzgr. 39.

Det blir mer och mer tröttsamt med åren med dessa jämförelser, då allt kommer ner till kanon-mm mot pansar-mm, och den som har mest av allt är "bäst". Notera sedan skillnaden mot doktrinen och designerna som tyskarna hade när deras pansarkrigföring gick som bäst. Pz II, Pz III och Pz IV 1939-1941, som inte hade varken "bäst" pansar eller "bäst" kanonpenetration.

Hur kan detta vara, när penetration och pansar är allt som spelar roll? Eller är det kanske inte så?

Tiger o Sherman jämförelse: Tigern vinner på skydd o eldkraft, men Sherman på rörlighet.

Rörligheten förlorar emellertid mot Tigerns räckvidd o överlägnsa kanon.

Shermans ärtbössa modifierades i Storbritannien med en ny 17 punds kanon till Sherman Firefly, men jänkarna ville inte lägga in en utländsk kanon, så bara några hundra slagkraftiga Sherman Fireflys blev tillverkade.

Tigern fallerar både på öst- o västfronten på sina egna mekaniska problem o dyrhet/små tillverkningsmängder. Om tyskarna hade haft förstånd att koncentrera tillverkningen till StuG III hade de allierade haft verkliga problem.

Skydd:

Skyddad ammunitionförvaring*:

Tiger I - Nej
JS-2 - Nej
T-34/76 - Nej
T-34/85 - Nej
Sherman 75 - Nej
Sherman 76 - Ja
Churchill VII - ?

Hjälm till besättningarna**:
Tiger I - Nej
JS-2 - Nej
T-34/76 - Nej
T-34/85 - Nej
Sherman 75 - Ja
Sherman 76 - Ja
Churchill VII - Nej

Frontalt skydd (ej nedre chassi):

Tiger I - 10-11cm
JS-2 - 9-24cm
T-34/76 - 8-9cm
T-34/85 - 9cm
Sherman 75 - 9cm
Sherman 76 - 9cm
Churchill VII - 15cm

Sidoskydd (ej nedre chassi):

Tiger I - 8cm
JS-2 - 9-10cm
T-34/76 - 5-6cm
T-34/85 - 6-8cm
Sherman 75 - 4-5cm
Sherman 76 - 4-7cm
Churchill VII - 9-10cm


Eldkraft:

Vikt sprängladdning i spränggranat:

Tiger I - ?***
JS-2 - 3800g
T-34/76 - 785g
T-34/85 - ?***
Sherman 75 - 680g
Sherman 76 - 390g
Churchill VII - 680g

Pansargenomslag med tillgänglig och praktisk ammunition****:

Tiger I - 14cm RHAe@1km
JS-2 - 13cm RHAe@1km
T-34/76 - 6cm RHAe@1km
T-34/85 - 11cm RHAe@1km
Sherman 75 - 9cm RHAe@1km
Sherman 76 - 11cm RHAe@1km
Churchill VII - 9cm RHAe@1km

Medförd ammunitionsmängd (antal granater):

Tiger I - 92
JS-2 - 28
T-34/76 - 100
T-34/85 - 56
Sherman 75 - 97
Sherman 76 - 71
Churchill VII - 84

Medförd ammunitionsmängd (antal pstroner till ksp):

Tiger I - 4800
JS-2 - 3275
T-34/76 - 2394
T-34/85 - 1890
Sherman 75 - 5050
Sherman 76 - 6850
Churchill VII - 6575


Operativa faktorer (f.f.a. viktiga för rörlig offensiv strid och strid på korta avstånd):

Sidriktshastighet (grader per sekund):

Tiger I - 6
JS-2 - ?
T-34/76 - 26*****
T-34/85 - 17*****
Sherman 75 - 24
Sherman 76 - 24
Churchill VII - ?

Kraftriktsystem som möjliggör finrikt:

Tiger I - Nej
JS-2 - Nej
T-34/76 - Nej
T-34/85 - Nej
Sherman 75 - Ja
Sherman 76 - Ja
Churchill VII - ?

Stabiliserad pjäs:

Tiger I - Nej
JS-2 - Nej
T-34/76 - Nej
T-34/85 - Nej
Sherman 75 - Ja
Sherman 76 - Ja
Churchill VII - Nej

Närstridssikte (lågförstorande):

Tiger I - Nej
JS-2 - Nej
T-34/76 - Nej
T-34/85 - Nej
Sherman 75 - Ja
Sherman 76 - Ja
Churchill VII - Nej

Dumpningsvinkel (grader)

Tiger I - 6,5
JS-2 - 3
T-34/76 - 5
T-34/85 - 5
Sherman 75 - 10
Sherman 76 - 10
Churchill VII - 12


Som vi kan se så var Tigern bara bäst när det gäller pansargenomslag,
vilket var en egenskap som sällan var av någon nämnvärd nytta.
Särskilt som många andra stridsvagnar (JS-2, T-34/85 och Sherman 76)
ändå kunde slå igenom fronten på Tiger I på normala stridsavstånd.

När det gäller den viktigare förmågan att slå ut mjukmål,
så sticker JS-2 ut positivt med sina föredömligt tunga granater,
men den led dock av låg eldhastighet och liten ammunitionsmängd.
Tiger I var antagligen den bästa kompromissen där.
En tillräckligt effektiv granat hygglig eldhastighet och ett stort antal medförda granater.

Vad gäller skydd så är det JS-2 och Churchill VII som sticker ut när det gäller pansarskydd,
medan Sherman 76 var förkrossande överlägsen när det gällde skydd efter penetration.
Dock så hade Sherman markant sämre sidopansar än frontpansar,
men det ska också påpekas att samtliga nationer senare valde att gå samma väg.
Tyskland fr.o.m. Panther och Sovjet fr.o.m. T-44.

Vad gäller de nämnda operativa faktorerna så var Sherman förkrossande överlägsen.


(*) Extremt viktigt, eftersom det minskade förlusterna av vagnar
och besättningsmedlemmar till en bråkdel.
(**) Extremt viktigt eftersom det halverade antalet stupade besättningsmedlemmar.
(***) Ur minnet så var sprängladdningens vikt i båda dessa kalibrar
respektabla i förhållande till kalibern.
(****) Tysk hårdkärneammunition räknas ej med eftersom den ej existerade i fältförband,
amerikansk dito eftersom den var så ovanlig, medan brittisk APDS
ej räknas med eftersom precisionen var så usel att de ej kunde träffa en stridsvagn över ett par hundra meter.
(*****) Elriktsystemet var dock av usel kvalitet och användes således mycket sällan.
I praktiken alltså mycket låg sidrikthastighet, eftersom besättningarna i praktiken handvevade.

Mja, nog var Firefly's kanon bättre i alla lägen, men vagnen tappade mycket praktisk görbarhet i detsamma (en mindre vagnsman, ingen bogmonterad MG, trångt utrymme i tornet osv). Dessutom vill jag minnas att 17 pdr avfyrade en sämre spränggranat än 75 mm kanonen. Det gjorde Firefly till ett strategiskt vapen specialiserat på Pv-ärenden, men i allt annat en vagn kunde tänkas behöva utföra var den faktiskt sämre än en vanlig M4.

Tänker jag inte fel föredrog Amerikanarna också ofta M4 med kort (eller ja, halvlång) 75 mm över deras senare 76 mm igen för att 75 mm hade bättre spränggranat. Även om 76 mm Sherman (och Firefly) var bättre mot tunga tyska Tanks så var det sällsynt att man råkade på dem - och man önskade hellre en vagn som var bättre mot infanteri, mjuka mål, Pv-pjäser etc medelst spränggranater. Och, i ett trist läge dög ändå 75 mm kanonen helt OK mot tyngre tyska vangar - man var i princip ändå tvungna att komma väldigt nära och/eller utmanövrera dem oavsett vilken kanon man hade så det spelade mindre roll.

Tigern vinner i skydd i sida, men Sherman vinner på sin skyddade ammunitionsförvaring och soldaternas hjälmar.


Nej, USA lät inte bli att välja 17pdr p.g.a. att den var brittisk
(75mm i Sherman var baserad på en fransk pjäs,
alla deras äldre 7,5cm, 10,5cm och 15,5cm artilleripjäser var franska, M1903 var tysk,
P-51 Mustang drevs med Rolls-Roycemotorer, man ersatte inhemska
12,7mm, 28mm och 37mm lvvapen med schweiziska 20mm och svenska 40mm,
samtliga nya granatkastare var kopior av franska granatkastare o.s.v. o.s.v.)

Att USA inte valde 17pdr berodde på att den inte fanns tillgänglig i tid,
att arbetsmiljön i Sherman blev usel med 17 pdr,
att spränggranaterna var ännu sämre än de till 76mm-pjäserna,
att pansargenomslaget inte var bättre med fullkalibrig ammunition än 76mm med HVAP
att APDS inte kunde träffa en stridsvagn bortom några hundra meter,
att man inte ville införa en ny ammunitionsstandard,
och att soldaterna i det läget inte ens ville ha 76mm-pjäserna, utan hellre 10,5cm haubits.

Här kan du se ett par filmer med pvkv Achilles, baserad på Sherman
(men mycket rymligare) och bestyckad med en 17pdr.
Den ännu trängre Sherman Firefly hade helt enkelt en horribel arbetsmiljö.

Amerika gjorde en missbedömning då de lyckades så bra i Afrika med sina M4 1942 med vad tyskarna hade då. De trodde även att den senare panther inte skulle bli en av huvudstridsvagnarna så därför behövde de inte ha bättre stridsvagnar. Liknande blev det ju när tyskarna mötte T34.

Men några Generaler trodde annat och begärde att få de 250 st T26 som gjordes 1943 (första varianten av M26 som nämns lite på din länk) till invasionen i Frankrike. De nekades då man inte ville ha med en ny variant av stridsvagn. Delvis på grund av just logistikproblemen kan jag tänka mig. Produktionen med dessa torn kom sedan på M4 med 76 mm kanonen 1944. Så det blev lösningen innan den bättre M26 kom. Så USA hade kvar de bättre stridsvagnarna i over there.

Firefly monterades i befintliga torn för 75 mm kanon och därför blev det trångt. Det var engelsmännens lösning på problemet. Med ditt resonemang passar det bättre in att det fanns bara en eller två firefly eller M4A3 med 76 kanon i varje pluton. Jag vet inte vilket som är rätt eller i början av invasionen fanns det bara lite firefly och lite 76 mm. M4A3 började produceras första kvartalet 1944. Men det producerades ca 16000 M4A3 slutligen.