NATURALISMEN - VÅR GRUNDPELARE
Föreställ dig universum, föreställ dig hur stor det är.
Föreställ dig de oändligt många galaxer, som i sin tur består av flera miljarder solsystem. I vår relativt lilla galax vintergatan, har vi över 200 miljarder stjärnor.
En av dessa stjärnor är solen, den utmärker sig inte, men den är "vår" stjärna.
Föreställ dig nu denna lilla planet jorden som kretsar runt en av dessa miljarders stjärnor, i en galax bland biljoner andra, kanske oändligt många.
På denna planet rådde det en perfekt balans, den bestod av precis rätt grundämnen, för att kunna skapa något lite speciellt.
Här har det uppkommit liv. Om vi utgår från evolutionen började detta liv primitivt, då energi skapades i reflektionen av solens strålar mot havet. Detta liv har sedan utvecklats mot högre former.
Livet kan beskrivas som ett träd, där de olika livsformerna tagit sig olika vägar, olika grenar, för att växa sig uppåt. Detta har skapat en balans mellan de olika arterna, som vi kallar för ekologi. De har alla funnit sin plats i tillvaron, sin uppgift i samspelet.
Vi människor är bara en liten kvist, för att inte säga en stjälk, på livets träd.
Det som gjort oss speciella, är att vi tycks reflektera över detta mer än andra djur. Detta har sin grund i att evolutionen format oss på ett sådant sätt att vi skapade dessa förmågor.
Människan kunde lika gärna aldrig uppkommit, utvecklingen mot högre former skulle lika gärna kunna fortsatt med dinosaurierna och tagit sig helt andra uttryck, än de vi utgör idag.
Men nu tog det sig uttryck i människan, och det är viktigt att vi förstår innebörden av detta. Det är viktigt att vi förstår, att även vi tillhör livets träd.
Grenar kan inte brytas på livets träd, utan att hela trädet tar skada.
En populär missuppfattning hos människan, är tron på att hon står över naturen. Hon tror hon är herre av naturen, herre av skapelsen.
Men sanningen är att naturen är hennes herre. Naturen skapade henne, naturen är hon underordnad och naturen måste hon vara förevigt trogen om hon vill fortsätta växa på livets träd.
När människan söker uppresa sig mot naturens järnhårda logik kommer hon i strid med de principer, vilka hon själv har sin existens som människa att tacka för. Därigenom leder hennes handlande mot naturen till hennes egen undergång.
— Mein kampf.
Vi präglas likt allt annat liv av våra instinkter. Det vore naivt att tro, att det vi kan se av verkligheten med våra sinnen, är verkligheten i sin helhet.
Det är en glimt av verkligheten, vi har utökat denna glimt med instrument vi tagit fram, med teknologi och kunskap, men det vore naivt att tro att vi har någon verklig kunskap om verkligheten.
Ett exempel är vår egen historia, och den utveckling som skett inom loppet av några århundraden. Under denna tid har vi fått helt nya kunskaper, som vi inte skulle kunna drömma om för några hundra år sen.
Men det vore som sagt naivt att tro att vi vet speciellt mycket mer om världen idag.
Ett exempel är mörk materia, denna osynliga kraft som vetenskapen fått en glimt om, har vi svårt att förstå oss på.
Vi kan inte förklara vad det är, vi kan bara dra slutsater om att det måste finnas, då fenomen i universum indikerar detta.
Mörk materia kan vi inte se med våra sinnen, men allt tyder på att det finns mitt ibland oss och präglar våran värld. Vetenskapen menar på att den materia vi känner till, via våra sinnen och instrument, bara är en ynka procent av all materia i universum.
Resten är vad vi kallar mörk materia.
Detta ger perspektiv på oss själva, och att våra sinnen bara är en produkt av livets träd.
Vi är biologiska varelser, och begränsade till våra biologiska egenskaper.
När det kommer till att förstå kosmos, så har vi antagligen lika mycket kunskap om det som en fluga har av att förstå det vi ser som avancerat.
Våra liv präglas av biologin, likt allt annat liv. Vi kan inte diskutera med en delfin för vi talar inte samma språk, vi kan bara försöka samspela med varandra utifrån våra biologiska begränsningar.
Och dessa biologiska begränsningar är avgörande, en delfin eller en hund kan vi med mycket större framgång kommunicera med, än med en gädda eller en snigel.
Men även hos djur vi skapar samspel med, så bygger samspelet på de mest vitala utgångspunkterna. Försök föra ett filosofiskt resonemang med din hund, och du upptäcker snart att hunden är mer intresserad av att tigga till sig en bit av din kaka, än att beröra frågor vi ser som djupa och fundamentala.
Med detta som utgångspunkt, blir också övertron på oss själva slående. Vi tror vi är herrarna på denna jord, vilket vi intalar oss själva medan vi betraktar den övriga naturen.
Men att tro att vi är naturens herre, kommer bli vårt största misstag vi någonsin gör.
…vår planet har i miljoner år vandrat genom etern utan människor, och det kan hända igen om människorna glömmer att de inte har några förryckta ideologers idéer, utan kunskapen om och den hänsynslösa tillämpningen av naturens järnhårda lagar att tacka för att de står över djuren.
— Mein kampf.