Varför värna om kreativ frihet när indie suger?

Gokväll.

Satt och kollade på en amerikansk film (death to smoochy) som tar ut ganska grova svängar i sin mörka humor (med a-listers som robin williams och edward norton) och började reflektera kring det.

Hör ofta på podcasts som nerdist och liknande att de pratar om just... Kreativ frihet och att det alltid är "network notes" etc


Men om allt det vore så jäkla negativt, varför är då inte indie-film betydligt större och utbrett?
Där får de ju göra vad de vill.

Förstår givetvis hela den ekonomiska sidan av det - absolut.

Men de behöver inte kosta skjortan heller

Men va fan, folk som vart i branschen och tjänat ett par mills kan väl "bara styra upp något" med sina andra kända vänner.

På fritiden, sådär.
Bara inte göra en film för en gångs skull - skriva exakt vad de vill göra och sen releasa för skojs skull.
Ta en månad, gör nåt kul what the fuck

På din rubrik låter det som att du inte gillar indie-film, men av texten att döma är din frågeställning ungefär "varför gör inte fler framgångsrika filmskapare filmer emellanåt med sina egna bolags pengar som insats?".

Korrekt?

Halvt, jag spårade ur halvvägs.

Min frågeställning skulle vara:

Om nu "network notes" och påtryckningar var så jävla dåliga- borde inte indie-scenen vara betydligt större än den faktiskt är?

Nej, för de stora bolagen kommer aldrig låta en indie-film gå på tillräckligt många biografer för att bli stora.

Nå masspublik är inte allt.

Dvs: visst bör filmer nå en rimligt stor publik. Man ska ju inte ta utebliven publik som mått på konstnärligt raffinemang. Men med det sagt, kanske är det något i indie-approachen, eller ska vi säga, den konstnärliga approachen, som alltid kommer att vara en smula svårtillgängligt.

Jämför litteratur: självmedvetna romaner och lyrik kommer aldrig att nå den masspublik som genremedvetna romaner, typ deckare, riktas till.

God indiefilm kan förstås nå ut till "väldigt många". Men att även nå ut till relativt många, eller att öht få projektet att gå runt, kan motivera projektet ifråga. Istället för masspublik har man då fått andra produktionsvärden, som att höja filmskaparens profil och ge cred åt skådisarna.

Folk vill inte ha smala indie-filmer de vill ha hollywoodfilm av högre kvalité än den som görs idag. Många storfilmer är så hårt styrda av producenter och finansiärer att regissörer och manusförfattare blivit statister. Många vill att filmskaparna ska få friare tyglar i sitt skapande.

Det största problemet med dagens Hollywood är väl rädslan för originella idéer. Helst ska allt vara remakes/reboots eller baserade på jättepopulära tv-spel (eller liknande), och allt ska förvandlas till en franchise. Men bevisligen så är detta vad folket vill ha, då filmer som Captain America 46 total-exploderar at the box office.

Många av "filmskaparna" inom Hollywood är totalt ointressanta nickedockor, helt utan visioner eller egentlig talang. Oftast är det indieregissörer (med talang och vision), som har kommit in i Hollywood-träsket, som blir överkörda av filmstudios och producenter - vilket såklart är helt vidrigt.

Precis detta. Givetvis är det så att Hollywood-produktioner är filmer som riktar sig till att tilltala så många som möjligt.

Att grina över att Hollywood är skurken, som om någon konspiration råder att trycka ut skitfilmer bara för att irritera alla (vänster)filmmuppar, visar bara på oförståelse över hur marknadsekonomi funkar. Hollywood ger vad folk vill ha. Klaga på massan istället!

Det är kanske inte rädsla för originella idéer så mycket som det är trygghet med det redan etablerade. Kapitalet söker högsta möjliga avkastning till minsta möjliga risk och landar då i säkra kort som Marvels superhjältefilmer.


Hollywood visar lika stort intresse för regissörer och författare som skapat ett namn för sig själva som de visar ointresse av att ta tillvara på dessa personers talanger. Ett hett namn skapar intresse för en film men det går inte att riskera något genom att låta dem använda sina kunskaper enligt eget huvud.


Visst är det så. Samtidigt så förstår jag att folk undrar varför ambitionsnivån i många av dagens filmer är så låg. Moderna storfilmer har ju sådana enorma budgetar att de borde ha råd med högsta kvalité rakt igenom hela produktionen men påfallande ofta så verkar det ha råda kraftig slagsida på manusarbetets bekostnad.

Jo. Jag skulle gärna se att "massan" bojkottade allt massproducerat skräp, men det är ju bara önskedrömmande. Sen, eftersom det fortfarande produceras en helvetes massa as-originella och as-konstääääärliga indiefilmer så ser jag ingen direkt anledning att vara en boner-killer för de som hellre vill se bombastiska superhjältefilmer på bio. Om indepedentfilmer hade börjat dö ut på grund av de stora mainstream-blockbusters:erna så hade jag dock agerat (?) annorlunda, såklart - men så är ju, som tur är, inte fallet.

Är glad över tjänster som Netflix, dock. Där finns möjligheten för "vanliga svenssons" att få upp ögonen för filmer bortom Hollywood.

Film kanske inte är för alla, utan likt musik är en påtvingad kultur som förväntans att ni ska uppskatta och därför är film i det stora gjort för att tilltala en grupp människor som inte egentligen bryr sig? Ingen förväntar sig att någon ska gilla att läsa, men skit får folk om de varken gillar film eller musik.
Hollywood är inte skurken, de är kapitalet, ingen påstår något annat. Sen tycker jag att vi kan ge Hollywood kredd för att de ibland satsar på något udda och lyckas, Deer Hunter ser inte vidare bra ut på papper om vi talar lättsåld film, men den visade sig vara en succé. Smal film betyder inte alltid bra, stor film betyder inte alltid dåligt.

Många filmskapare gör detta.

De är där uttrycket "One for them, and one for me" kommer ifrån.