Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Det hjälper ju den hypotesen, men räcker inte så långt. Livet kanske inte alls använde några aminosyror när det uppstod. En annan kemi kanske gav upphov till oss, och vi utrotade den efter att ha växt upp ur den, med vår nya överlägsna aminosyrebiologi. Två olika livsformer kan knappast samexistera, det vore en osannolik balanskonst. Allt liv på Jorden är en och samma tajta familj, t.ex. finns hälften av mänskligt DNA i simpla virus, det kanske måste vara så. Mötet med en annan kan bli kortvarigt för ena parten. Tur att det är så väldigt långt mellan stjärnorna, vi är nog starkare hemma än vad än de kan skicka hit.
Livet kan ha olika bas beroende på vilka förutsättningarna är.
Men det i sig säger inget om vad som inte är möjligt.
Dvs det liv vi känner från Jorden, med de förutsättningarna Jorden medför är något vi kan hitta på mängder av andra stjärnsystem.
Det öppnar helt enkelt upp för det sannolika i liknande ekosystem.
Och om vi antar den modellen, så kommer livsformerna på dessa, de "jordlika planeterna" att ha väldigt mycket gemensamt. Kanske t.o.m. så stora likheter att "man" från ett galaktiskt övergripande perspektiv kan tala om "jordliknande livsformer" som en och samma art.
Men de likheterna finns inte när vi närmar oss de andra basförutsättningarna. Det som har förutsättningar som inte är kolbaserat.
Där hittar vi det som är helt främmande. Och där det blir en omöjlighet med varje form av fungerande samexistens.
Glöm tex inte att de grundläggande förutsättningarna här på självaste Jorden inte alltid har sett likadana ut som de gör nu.
Men det finns liv på Jorden som skapades som en konsekvens av de då rådande förutsättningarna - och som har överlevt.
Men inte som samexisterande delar av vårt ekosystem, utan de är helt isolerade och unika för sig själva.
Det finns fullständigt isolerade ekosystem som lever långt, lågt nere i jordskorpan, på sju tusen meters djup. Helt utan någon form av kontakt med den jordyta som sedan dess haft kontakt med atmosfären(med meteoriter och förutsättningar för liv.
Utan dessa ekosystem är ännu fler hundratals miljoner år äldre än det ekosystem vi är en konsekvens av/del av.
Och de lever i helt andra kemiska sammansättningar än j Jordens andra ekosystem. Hos dem har vi etanol, ammoniak, etanol etc - som de frossar i.
Visst är det något som riktar uppmärksamheten åt den sk "panspermi-teorin" ... ?
Dvs om Jordens geologiska klocka är relaterad till just olika grundläggande förutsättningar (som tex kemisk sammansättning etc) i relation till ålder, så borde det - enligt 1+1-principen - ge upphov till livsformer som är just en konsekvens av det rådande geologiska klimatet.
Dvs den tidens kemiska förutsättningar, gav upphov till det ekosystem som det gjorde. Och senare geologiska epokers kemiska förutsättningar ger upphov till andra (de som vi är en konsekvens av).
Men, man kanske också kan säga att vissa "bas-uppsättningar" har en mer "lokal" utbredning än andra.
Dvs med tanke på universums storhet.
Från den teorin skulle tex galaxer ha större gemensam likhet inom sig än mellan galaxer. Även om galaxer inom sig kan ha "endemiska" ekosystem också.
Men, rent "sociologiskt och beteendevetenskapligt", så ställs frågan om hur en annan kemisk bas-sammansättning i sig kan påverka just beteende.
Kanske det är där det kan finnas sk "farliga, krigiska och erövrande civilisationer"?
Dvs sådana som tex de "kolbaserade , jordliknande ekosystemen" alltid är naturligt hotade av?
Kanske de kiselbaserade ekosystemen har en naturlig krigiskt beteende ...?
Dvs - de naturliga "rovdjuren" i galaxen ...