Bygg marsfärjan på månen!

Hela nedrustnings-hysterin var ju något av tidernas grövsta resursslöseri ...
Särskilt om man betänker vad dessa bärraketer hade kunnat lyfta upp till lämplig hållplats i rymden.

Hur många ICBM har blivit förstörda fram t.o.m. nu? Det måste väl vara ett hyfsat respektingivande antal.

Alla var förvisso inga SS-18 Satan, men med tanke på antalet så hade massvis av nyttiga "grejor" kunnat placeras däruppe. Bara i väntan på "bättre tider."
Tvåsiffrigt antal färgiga moduler tex, och minst lika många bränsle- och syrebehållare

Dvs man hade ju på det sätt kunnat få upp i princip allt det "stora" ... och det hade då inte kostat ett enda skvatt.
För bärraketerna skulle ju ändå kasseras.

Ja, man kan fantisera hur mycket som helst när det komemr till detta, till militärens huvudlösa slöseri på värdefulla resurser.
Vi hade kunnat ha flera rymdstationer, på olika avstånd.
Väldigt stora sådana dessutom, men ett jämt utbyte av personal - som alla åker med gratis bärraketer och bränsle. (bara en billig engångskapsel att fixa. Och för en så kort resa, hur mycket behövs ... egentligen ... Dvs visst hade en hugad astronaut lätt kunnat stå ut med att stå inne i en "torped", om det bara handlat om ca en timme.



Och det slutgiltiga målet, att alltså skjutsa iväg en redan i rymden fullt färdig och redo rymdstation, hade sen varit en "lätt sak".
Tänk bara hur enastående fantasiinfångande det hade varit med en verkligt, verkligt stor rymdstation.
Som ISS, men kanske 10 ggr så stor.
För antalet moduler spelar ju ingen roll i rymden. Faktiskt.
En riktigt stor liten "rymd-by" alltså.


När den sen parkerat sig mellan Mars och månarna.
Då öppnar sig utforskningsmöjligheterna från samtliga hållen. Stationen som "hemma-bas", med möjligheter att koppla bort moduler för att lägga i omloppsbana runt månarna.

Ska det vara långsiktigt så ska det. Och då bör väl besättningen ha denna möjlighet till viss rörelsefrihet och bekvämlighet. Särskilt när det ändå kommer att ta år för att skramla ihop bränsle för allt som behövs.

---

Dessutom - på så nära håll, kan man ju utan problem använda sig av fjärrstyrda utforsknings-mobiler, och flygfarkoster.
De kan då styras o kontrolleras direkt från rymdbasen i omloppsbanan ovanför.

Det är alltså inte Helt Nödvändigt med fötter på marken ... Särskilt inte om det går att manövrera ett fjärrstyrt fordon i realtid.
Med googles för att se direkt, med robotarmar som styrs med armarna uppe i stationen. Dvs med alla förmågor vanliga händer har, inklusive känsel.
Väldigt, väldigt mycket kan göras på det sättet.

Och tänk bara att flyga över Mars-ytan. I ett solcellsdrivet, fjärrstyrd spaningsdrönare.
Allt vad man vill inspektera i närmare i detalj kan undersökas. Och det från både långt avstånd/brett perspektiv, och ända ner till armlängds avstånd med landning.

Självklart måste vi landa.
Men det riktigt stora i utforskningssyfte kommer kunna utföras bäst med dessa metoder och verktyg.

Vad var det som var så speciellt bra med Energia? Visst, den var djävligt fet men Saturn V kunde lyfta 20 % tyngre last till LEO och skillnaden var ännu större till högre bana. Det sköts upp två Energia varav den ena uppskjutningen bara var halvlyckad. Saturn V sköts upp 13 gånger varav samtliga var lyckade.

Var Energia effektivare i termer av bränslemängd per ton nyttolast eller vad var det annars som var bättre med den?

Kommer du ihåg den gamla reklamen för Scan med någon tant som säger till en bonde som äter falukorv, "Jag trodde du bara åt kött från din egen gård." varpå bonden svarar trött "Det är ju det jag gör."?

Överblivna ICBM används redan för att skjuta upp satelliter, se https://en.wikipedia.org/wiki/Minotaur_(rocket_family) och samma sak i Ryssland. I USA har de bara fått användas för uppskjutningar åt militären men det har diskuterats på sistone att tillåta dem även för civila tillämpningar. Argumentet mot är väl att om man släpper loss en stor mängd gamla raketer allt för billigt så sparkar man undan fötterna på nuvarande rakettillverkare. Ungefär som kritiken mot att skicka kläder i hjälpsändningar vilket sedan skapar arbetslöshet i mottagarlandet då de lokala tillverkarna slås ut.

Sedan är ju ICBM sedan 60-talets mitt rätt små och kan bara lyfta något enstaka ton till omloppsbana men jag skulle inte tacka nej om jag fick en.

Vad menar ni med det? Det är ju förstås gravitation på månen och att den är lägre än på jorden är knappast någon nackdel när det kommer till att bygga saker.

Energia var mycket bättre än Saturn V, rymdfärjan och SLS. Dess båda uppskjutningar var helt prickfritt perfekta. Den ena med den obemannade ryska rymdfärjan, den andra med en satellit i deras space war för att med laser skjuta ned kärnvapenstridsspetsar, som dock vände sig 180 grader fel, gasade och brann upp i atmosfären. Det var inte Energias fel. Energia kunde skickas upp både med och utan rymdfärja. Att alltid använda en bemannad rymdfärja till allt är lika idiotiskt som att kombinera lastbil med buss och alltid ställa en tjugo ton tung kontainer på alla bussars tak. Deras färja kunde dessutom flygas obemannad, vilket den ju också gjorde på sin enda tur. Energias kapacitet planerades byggas ut genom att använda fler än två boostrar, liksom dagens Angara. von Braun själv ska ha varit mycket missnöjd med rymdfärjans design, han skulle säkert ha föredragit Energia. SLS kommer av att 30 år senare försöka kopiera en av Energias funktioner, en rymdfärja utan färja.

Efter Sovjets fall borde NASA ha köpt Energia för fortsatt produktion i Ryssland. Men tvärr är ju NASA genomkorrumperat och måste köpa samma gamla skrotraketerna från 1960:talet därför att de som tillverkar dem mutar och hotar bort alla bättre konkurrenter. Tills SpaceX nyligen. Det enda syftet SLS har är att kosta så mycket som möjligt för varje dollar stoppas ned i fickan på en politisk parasit. Att den skulle flyga har ingen ens tänkt på, där frågan överraskande ställdes hittade man på nån saga om att hämta en stenbumling från nån asteroid till omloppsbana runt månen och åka dit. Won't happen. Det är inte ens ett Hollywoodmanus, bara svammel. En kongressledamot kräver dock att en SLS sänder en landare till Europa, det kan nog bli av. Inklisive SLS skulle den sonden kosta mer än summan av alla interplanetära sonder som alla länder någonsin har skickat upp.

ICBMs bör skicka upp infrastruktur som underlättar rymdfart. Bränsle som jag föreslog funkar nog inte. För lite för att vara lönt att docka med. Men småsatelliter tillverkade av studenter skulle bygga en framtida marknad av nya raketforskare. ULA ger redan bort såna gratis som sekundär last, för att bredda branschen långsiktigt. När man får bygga en cubesat så behöver inte mamma tjata på en för att man ska göra hemläxan. Den tyska grammatiken blor lidande istället.

Det fetade: En rymdfärja består ju av en rad högteknologiska komponenter och system. Sammantaget kräver dessa komponenter och system ett antal högteknologiska labb, fabriker samt rätt många specialister.

Personligen tror jag inte det är ekonomiskt möjligt att sätta upp en sådan anläggning på månen.

Om du däremot avsåg att man skickar färdiga komponenter och system till månen och gör slutmonteringen där så kanske det blir mer realistiskt, även om det fortfarande blir ohyggligt dyrt, förstås. Inte minst för att det kräver att det bor en del folk på månen under ganska lång tid, om inte rentav permanent.

Frågan som spontant uppstår: skulle det bli billigare, eller i något annat avseende bättre, att montera färjan på månen jämfört med att montera den i/invid eller i närheten av ISS?

som sagt, man fyller alltså på med bränsle när rymdfärjan ligger i omloppsbana runt jorden.
kostanden för detta visavi att antingen bygga hela färjan på månen, eller ditt förslag om tänkbar slutmontering på månen måste bara vara mångfalt dyrare än att tanka upp en färdig färja i omloppsbana.

Men hur skulle då en sådan "vinst" uppstå?

Det som är jobbigt/svårt/dyrt med en rymdfärd, är ju att skapa en 'tillräcklig' acceleration(dragkrafts-impuls).
För att dels övervinna den på platsen rådande tyngdaccelerationen(gravitationen), samt dels uppnå den/de nödvändiga hastiget(erna) som den specifika rymdfärden förutsätter.

Dvs accelerationen är "given" av yttre omständigheter som knappt låter sig påverkas, så det "enda" som kan varieras är massan (mängden materia, "vikten") på det som ska accelereras.

Och eftersom det är så glest med kompatibla bränsle-mackar i rymden, så måste vi redan från start släpa med det bränsle som ska förbrukas vid den sista nödvändiga fartändringen under hela rymdfärden (och givetvis även alla mellanliggande).

Dvs massan av medfört bränsle blir betydligt(mångfalt) högre än hela farkostens massa med tomma tankar.
Och hela farkostens massa är betydligt(mångfalt) högre än vad "nyttolasten" (inklusive ev. levande varelser + deras förnödigheter) väger.

Vilket alltså som nummer ett ger att råvarukostnaden blir näst intill oväsentlig för de "hårda" delarna av farkosten (dvs materialvalet, typ mellan sand, vatten, guld eller grafen-komposit osv).
Förädling till ändamålsenligt skick och form, samt acceleration("uppskjutning") står för den övervägande kostnaden.

Så för att "tjäna" något på att bygga/tanka på månen eller annan "off-earth" position, så krävs att en betydande andel av massan/materien kan tillföras utan att skjuta upp den/det ifrån jorden.

Vad gäller en "sammansättningsfabrik" så minskar det ju inte den totalt nödvändiga massan, utan skapar bara den "mission-overhead" som uppdelning medför.

Alltså: Om vi inte hittar en källa av lättanvänt raketbränsle på månen (och 'törs' skörda denna naturresurs), så är den enda vinsten inom "räckhåll"(?) är att vi kan skapa supertanker-transporter av enorma mängder raketbränsle till månen (och/eller LEO eller annan bra plats för en rymd-mack).

För att på så sätt spara lite på "mission-overhead".

Om man tittar på hur astronauter arbetar när de gör space walks runt rymdstationen så slås man av hur improduktivt det är jämfört med ett fabriksgolv på Jorden. Bara för att byta ut en komponent som designats för att byas ut under en rymdpromenad. På Månen finns förvisso tillräcklig gravitation, men vakuum och rymddräkten (särskilt handskarna) är stora problem. Bara en sån sak som att frånvaron av atmosfär innebär en bländande sol, långa förvirrande skuggor ibland och påtagliga svårigheter att bedöma avstånd (som vi verkar göra intuitivt delvis tack vare mängden skymmande luft mellan oss och landmärken) sänker produktiviteten och ökar olycksrisken. Och minsta olycka kan vara dödlig. När man dyker i kärnkraftsverks reaktorbassänger så har man massor av hjälpmedel och backup.

Wernher von Braun hade på femtiotalet visioner om arbetare som byggde rymdskepp i omloppsbana. Om man googlar von braun och Disney så hittar man samtida filmillustrationer av det. Men erfarenheten har gjort oss klokare. Man skulle dock kunna använda utrustning på Månen som fjärrstyrs från Jorden. Det är tillräckligt nära för så gott som realtid. Där ligger kanske Månens främsta fördel relativt alla andra celestiska objekt. Samtidogt är det ett mördande argument mot att skicka människor dit.

Men ...

Om man överhuvudtaget ska bygga helium 3-raketer, så finns det inget annat alternativ än att utgå från just Månen.

Att forsla det tillbaka till Jorden, hade ju varit allt för dyrt och omständligt.

Och då kommer vi tillbaka till frågan om fabriker på Månen.
Själva gruvdriften måste ske på Månen,
men att bara hämta helium leder ju inte till något.
Utan man måste ha möjlighet att bryta malm också. Dvs för att kunna tillverka maskinkomponenter och behållare - allt som behövs för att bygga rymdfarkosterna helt enkelt.

Det hade behövts en ordentligt industri på plats, täckande de flesta delar av processen.
Det enda som hade behövts från Jorden hade väl varit plast.

En helium-driven rail-gun hade kunnat skeppa iväg de olika modulerna i mån-omloppsbana

Och väldigt litet hade behövt komma från Jorden.
Plast och människor, egentligen. En och annan sällskaps-katt kanske ...

Jag som trodde att detta var en forumdel som besitter ett astronomiskt perspektiv...

Komponent 1, Mänskligheten:
200 000 år av nuvarande biologiska/fysiologiska egenskaper.
I en omgivning med i stort sett (över större delen av jordytan) oförändrade förutsättningar för produktion, försörjning och andra aktiviteter.

Komponent 2, Fossila bränslen:
3500M år Fotosyntes + 500M år Lämplig geologisk aktivitet: Placera sedimenterade havsbottnar i "hål" med betydande geotermisk aktivitet och högt geologiskt tryck.

Resultat 'so far' - och kanske så långt det räckte:
75 år av ryckiga (accelerationskrävande) transporter i farkoster av ~1000kg förädlat järn, för förflyttning av EN person mellan bostad och daglig aktivitet. Och dessutom en inte helt obetydlig användning för uppvärmning av stationära permanentbostäder med detta bränsle vars kännetecknande egenskap är "hög energitäthet, samt enkelt att ta med/förflytta".
(Plus eventuellt/sannolikt skadliga restprodukter och biverkningar.)


En liknelse är hur vi idag ser på 1800-tals och 1900-tals arkeologi:
"Att inte de dj-a klåparna bara kunde låtit prylarna ligga kvar, tills någon med rätt kompetens och utrustning fick chansen..."


Så jag lägger min röst på:
Spara ALLA månens "naturresurser" till någon som bevisat kunskap/klokhet genom gedigen erfarenhet av storskalig utvinning. "Uppfinnare" och nybörjare hänvisas att skörda råvaror från Solen, Jupiter och andra platser där de garanterat inte kan påverka framtida möjligheter för människor/mänskligheten.