Citat:
Ursprungligen postat av
blp
Någon
välsituerad herre verkar vilja finansiera ett byggnadskomplex i Växjö, byggt i natursten med ornament som minner om en svunnen tid.
I min mening är det ett bra initiativ, och jag hoppas på flera.
Projektet har såklart
kritiserats av, kan ni gissa vilka, jo, men såklart är det arkitekterna.
Majoriteten av de som har uttryckt sin åsikt i frågan, är dock positiva.
http://www.smp.se/vaxjo/landmarke-i-...1890-talsstil/
1. Det är väldigt bra ROI på det där över tid - i förhållande till 30-50års betonglådor. Ser väldigt bra ut, men de skulle kunnat lägga på 1-3 våningar till.
2. Man ska inte bry sig alltför mycket om vad arkitekterna har att säga, däremot är projektet kul, eftersom det så tydligt röjer bostadskommunismen i funktionalismen (observera kommunist ej lika med vänsterpartist). Arkitekterna är så att säga en yrkeskår av artificiell karaktär idag - innan 1910 användes arkitekter för att få till det konstnärliga medan ingenjörerna stod för infrastruktur och stadsplanering. Sedan försökte arkitekterna ta sig in där också - med resultatet av vad som idag beskrivs som härdsmälta både avseende bostadsbrist och infrastrukturproblem. Egentligen skulle lådbyggarna ha avskaffats i byggnadsstadgan 1959, men problemen som arkitekterna efter Liljekvist skapat för samhället var så omfattande att ingen ville ta över deras verksamhet. I ÄPBL 1987 var arkitektkåren några minuter från att avskaffas avseende nödvändig kompetens, men räddades av samma fakta som tidigare, även om man essentiellt avskaffade de såkallade länsarkitekterna, domstolsarkitekterna och stadsarkitekterna genom att politikerna tog makten över dem liksom att domstolarna (nu med jurister som primär lagtolkare) sattes att överpröva byggnadsnämndernas beslut. Därefter etablerades EU-rätten. Sedan kom PBL.
2.1 Kritiken består alltså i att man dels inte bygger fula lådor och dels i att det byggs för tidsperioden 100år (eller 500år som det nämndes i någon artikel).
3. Det där med att bygga i tiden handlar mest om en tragedi till KTH-professor inom arkitektur, som visserligen var tvungen att hantera tragedier som en funktion av andra arkitekters göromål, men som i praktiken var en djupt ohederlig person och dessutom gillade fula lådor i DDR-betong, i minst 10 våningar liksom var väldigt mycket emot markägarens inflytande över byggprocessen. Hursomhelst argumenterade denne offentligt för typ miljonprogramsbebyggelse a la Le Corbusier (redan på 1940-talet), med motivet just att det gällde att bygga i tiden - arkitekternas enda och grundläggande existensberättigande hade denne helt glömt bort - och kanske var det också dennes mening med det hela - att avskaffa arkitektkåren som yrkesgrupp.
3. Det är ett mycket lovvärt projekt - konstnärliga värden har fått ett oväntat stort genomslag på ny bebyggelse.