The source of all life (theory)

What if life isn't something that living organisms generate, but something they receive from the outside? Modern science don't acknowledge the existence of any kind of life force, but it has been part of the beliefs of certain cultures for millenia. There are things science can't fully explain, like why we have to sleep and especially why we dream. All or most animals need to sleep and for instance puppies die in days if they're kept awake.

According to e.g. Judaic lore, humans collect life force whilst sleeping. What if Western science is wrong in part concerning this, and humans depend on an externally generated force to live? If that's the case, where does it come from? What is the source of all life, and what would happen if that source would potentially run dry? Interesting questions perhaps.. What's your take on it? Complete bullshit or could there be something to it?

We recharge our cellphones every day but we don't seriously consider that sleeping is just like recharging us. Maybe we plug in to something while we dream that replenishes our life force? It also fits not only with Chinese teachings, but also with God in Genesis who blew his spirit into the clay that was Adam. Perhaps this process needs to be redone continously? The energy we have is spent during the day. It discharges until we can hardly move, and then in sleep we travel to realms where we're given new life. Quite beautiful really...

But it's also quite scary since it means all of us could just die all of a sudden. What if there's only a limited amount of life force, and all the extra humans being born each day puts a strain on it? Maybe there is a "critical mass" when there's just not enough life to go around. What would happen when that hypothetical limit is reached?

Although science cannot explain it like we can explain the process of combustion, we can give a pretty good approximative explanation without going into mumbo jumbo. Historically, when science lacked the ability to explain a certain phenomena, spriritual people were quick to utilize this knowledge gap for their purposes. Then when the said gap was explained, the spiritual people went on finding other gaps which they could utilize to keep perpetuating their nonsense. Some people abandon the notion of spirituality in such an instance. I would urge you to do the same.

Also, dont add alot of analogies to your stories if you do not know how they correlate. You might be comparing apples and pears for all we know.

Ok, men vi behöver inte skriva på engelska. Man behöver inte överge andliga teorier bara för att vetenskapen kan förklara vissa saker. Jag själv tror att det finns en livskraft. Det är såklart inget jag kan bevisa och det är möjligt att vetenskapligt bevisade modeller kan förklara det mesta kring livet. Du behöver inte alls tro på det jag skriver och jag nämner också i rubriken att det är en teori (i ordets vida bemärkelse). I gengäld behöver du inte säga till mig vad jag ska tro på.

Drömmar är ju en verklighet i sig, så vad säger det egentligen?

Vetenskap är en typ av verklighet då mattematik oftast är inblandad i deras slutsatser som man har räknat ut, man vet hur man ska gå tillväga men man vet inte varför i de flesta fallen.
Ordet varför är ett starkt ord tycker jag bara för att det kan man hålla på att säga eller skriva i evigheter egentligen, beror ju också på individen, hur denna ser från sitt perspektiv, så var är mest väsentligt egentligen när det kommer till kritan, om man vill vara simpel så är Solen en sanning den med, men vad vet man om den? Okej, man säger att den är mest gjort av väte, men varför just väte?
Att skriva varför kan man hålla på väldigt länge med, varför föds man för att leva en tid och sedan dö?

Så att utesluta något som man inte ser, känner, luktar, hör, behöver inte betyda att det inte är sant, mattematiken använder man inte sina sinnen för att fastslå något utan man tänker rationellt utifrån principer istället för att ha värde i sin syn, sin känsel etc, det är liksom en sanning som inte är konkret direkt som ett värde i sin syn när man ska gå över ett övergångsställe om man nu ska sätta allt detta i subjektivitet.

Intressant inlägg... Ja, men vissa människor känner av en livskraft. Den må vara osynlig men det är luft också.

Jag känner på mig att denna tråd och detta ämne är något som skrämmer folk och som de ser som ruggigt. Jag borde kanske inte ha postat den men man kan inte radera på Flashback.

Jag säger inte till dig vad du ska tro på, jag säger till dig vad du inte ska tro på. Det är ditt val att välja att tro på diverse påhitt, men förr eller senare måste vi alla inse att "tomten inte finns". Jag argumenterar för att inte försöka hitta på egna förklaringar till gaps i vår förståelse i dagsläget. Sedan kan du känna att det borde finnas ett koncept som heter "livskraft" som borde kunna förklara ett antal processer i livet. Det kanske visar sig att det du kallar livskraft är en väldigt simplifiering av en kombination av mekanismer som forskarna upptäcker i framtiden. Låt mig exemplifiera med en imitering av ditt resonemang för att highlight ditt resonemang:
Jag kan hävda att det måste finnas underliggande mekanismer till varför vi känner glädje, jag kallar summan av dessa underliggande mekanismer för "himmelsktljus". Himmelsktljus är något intuitivt som vi alla känner måste finnas och som vi kan beskriva väldigt generellt (precis som du gör med ditt argument). Himmelsktljus kan också jämföras med andra koncept, exempelvis A och B. A skrev en bok om X, där det utvecklade resonemanget till Z som gav svaret Y vilket stödjer mitt påstående. Bara för att du har en lång kedja med argument betyder det inte att 1) analogin till A är korrekt, 2) Korrelationen mellan händelsekedjan X-Y och ditt argument är korrekt, 3) Ditt argument blir starkare.

Jag hoppas att det gav dig lite klarhet.

Så för att livskraften är osynlig, och för att luften är osynlig, samt att vi vet att luften finns trots att den är osynlig borde vi veta att livskraften finns för att den är osynlig? Dessa resonemang hade vart förlegade i slutet av 1800-talet då vi både kände till att luften fanns och skillnaden mellan korrelation och kausation.

1: Varför tror du att man inte kan få ett varför i vetenskapen? Det kan man visst. I vissa vetenskaper använder man sig av kvanitativa modeller av verkligeheten, som oftast använder sig av numerisk data, och i andra vetenskaper använder man sig av kvalitativ data för att underbygga modellerna av verkligheten.

2: När man har en beprövad modell av verkligheten kan man gå på djupet och forska vidare varför modellen beter sig som den gör. Hur tror du att vi gick från att förstå stenars rörelse till subatomiska partiklars rörelse? Kunde det hänt utan att ställa frågan varför?

3: Varför tror du att det är berättigat att ställa frågan varför? Varför är ett verktyg som inte kan användas i alla sammanhang. Det är ett väldigt kraftfullt verktyg om det används rätt och meningslöst om det används av idioter. Exempelvis, en miniräknare är ett väldigt kraftfullt verktyg men vi skulle inte använda det för att spika i spikar. Exempel på situationer då frågan varför är helt meningslös är när man ställer frågor som "Varför känner gräset avundsjuka" eller "Varför är himmeln en himmel?".

Det värsta av alla är att detta ligger under filosofikapitlet. Detta är inte filosofi. Gå och läs på om existentialism, vetenskapsfilosofi eller annan filosofi innan du kommer hit och slänger upp substanslösa hypoteser om hur verkligheten borde fungera.

1. Jag har inte skrivit att man inte får någon sanning av vetenskap.
Ett exempel, penicillin.. Hur uppkom denna, av vetenskap eller av ren och skär slump? Han som uppfann detta visste inte hur han skulle få till en medicin som gjorde att infektioner botades, men lämnade sitt lilla experiment över natten och vips så uppfann han penicillin.
Att bara tänka rationellt behöver inte betyda att det ska bara vara den enda sanningen.
Du förvränger det jag skrivit ju.
Det fetmarkerade, varför räknar man på det sättet egentligen? Och verklighet, vem är mest trovärdig den som drömmer eller den som är "vaken"? Förstår du vad jag vill komma fram till, du skriver också angående imitation, är du en vetenskapsman som ägnat din tid till att studera eller är du en imitatör av en tredje sanning då den som utövar vetenskapen är sanningen, den som skapar utrustningen är den andra sanningen, och den tredje är imitatören.
TS skrev om sin teori, inget som man direkt kan fastslå, men man kan argumentera mot/för och inte för att vinna men för att förstå.

2. Man prövade olika metoder antar jag då man kanske var nyfiken. Förstår inte riktigt hur du menar där i det fetmarkerade.

3. Det fetmarkerade håller jag fullkomligt med.
Att ställa frågan varför behöver inte vara auktoriserat utan den kan vara spontan, men att inte ha något syfte bakom frågan.. Ja, då förlorar ju det hela meningen och utan en mening så har man ingen förståelse och hur ska man då komma fram till något.
Att ha en miniräknare när man t.ex ska spika som du skriver, detta blir ett objekt utan mening, men om man ska ha en miniräknare för att man lättare ska räkna i Pythagoras sats, här blir miniräknaren ett subjekt till själva syftet.
- Jag ska räkna med min miniräknare vad längden av hypotenusan på skyskrapan är.
- Jag har med mig min miniräknare, och jag måste spika färdigt plankan.
I första meningen förklarar miniräknaren syftet av det den gör, det finns ett värde i den.
I andra meningen är miniräknaren bara ett objekt då den inte har något värde i sig som i första meningen.

Filosofi är helheten, finns mattematisk filosofi, pythagoras var en mattematisk filosof som inpräglade ett räknesystem där allt är i mattematiska termer.

En teori är en teori, inte filosofisk utgrundade argumentationer. Utan det är där man börjar se efter en sanning i sig, teori.