"Män som anser sig ha rätt att köpa andra människors kroppar"

Denna term, att sexköpare är "män som anser sig ha rätt att köpa andra människors kroppar", bollas ständigt runt i debatten. Även i artiklar nu i dagarna i bland annat DN, SvD och Metro.

Det är väl knappast bara jag som stör mig nåt oerhört på formuleringen?

Om vi för ögonblicket bortser från den uppenbara invändningen (det är en tjänst som säljs, inte kroppar) så vill jag först fokusera på orden "anser sig ha rätt". Dessa ord återkommer hela tiden, t.ex. i Frida Svenssons kolumn i SvD. Antar att det ska låta rått och hänsynslöst, och framkalla bilden av känslokalla män som sätter sina sexuella behov över kvinnors fria vilja.

Men vänta nu här ett tag: vad då "rätt"? Om jag utgår från mig själv så anser jag inte att jag har nån som helst rättighet till sex. Man kan bara köpa om det finns någon som är villig att sälja. Jag anser mig ha lika lite rätt till sex som jag har "rätt" till att få håret klippt, ryggen masserad eller mina avloppsrör fixade; det vill säga, finns det nån som vill utföra detta så betalar jag för det om jag anser mig behöva. Jag har ingen avsikt att tvinga någon. Dessa män finns givetvis, som skiter i sådant som samtycke, men de är rimligen i minoritet.

Nej, jag säger inte att sexsäljande är exakt samma sak som dessa yrken. Det är principen jag är ute efter.

Jag är inte nån så värst erfaren sexköpare, men två eskorter har jag träffat genom åren. Snarare än att känna mig berättigad så känner jag en enorm tacksamhet att dom var villiga att träffa mig mot ersättning. Tack för att ni finns

Jag funderar också på en annan sak. Den andra eskorten (som jag träffade helt nyligen), betalade jag för kyssar och smek, och inte sex. Detta är vad jag förstår helt lagligt. Det reser frågan: att betala en kvinna för att använda sin mun på mitt kön är att "köpa hennes kropp" enligt diverse tyckare, men att betala henne för att sticka samma tunga i min mun är alltså inte det? Hur fungerar detta egentligen?

Kan det måhända vara folks hang-ups kring sex som ligger och spökar?

Lagstiftaren måste väl sätta gränsen någonstans? och den går tydligen vid "sex av könet".

Begreppet "köpa någons kropp" är identitetspolitiskt och marxistiskt, och är lånat från USA:s forna rörelse mot slavhandeln. Det vill säga abolitionismen, som drevs av de kristna kväkarna. Man menar på fullt allvar att sexköpare utnyttjar sexarbetare som slavar, på samma sätt som godsägaren utnyttjade färgades kroppsarbete på bomullsplantagen. Detta har man blandat med kommunist/marxistisk motvilja mot handel och kapitalism. Tillsätt en skvätt radikal feminism och lite frikyrkofanatism så blir bliden komplett. Så resonerar sekteristiska galningar.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Abolitionism


Givetvis.

Nej, jag stör mig också på den formuleringen, och då är jag kvinna.

Jag skulle inte vilja säga att du "köpt hennes kropp", det är fortfarande en tjänst du betalar för, men som du själv skrev, så är det den definitionen många går vid.
När man köper en kropp i min mening, så är det när man kommer hem med en julskinka t.ex., för inte har jag betalat julskinkan att utföra en tjänst mot mig?

Om alla moralfjantar och annat pack kan komma till sans så prostitution blir lagligt i Sverige istället, så skulle man slippa problem som dessa. Men den diskussionen tillhör nog inte hit.

Den stora frågan är väl varför lagstiftaren måste sätta en gräns öht, och varför inte den gränsen ska sättas av de som säljer tjänsterna precis som på vilken annan marknad som helst.

I debatten framställs den prostituerade nästintill alltid som ett offer. Förövaren är hallicken, människohandeln, torsken, droger, samhällets misslyckande etc. Man förutsätter att ingen, någonsin, gör valet frivilligt.
Sexhandel ses i stort som ett problem, kriminellt. Absolut utnyttjas människor och är offer men samtidigt är det inte på långa vägar den fullständiga bilden.
Dessutom framställs ju kvinnor nästintill alltid att vara i svagare ställning än men i ett patriarkalt samhälle och blir därmed offer per automatik. Det är ju det patriarkala samhället som driver kvinnor att sälja sina kroppar, sexköparen är i allra flesta fall en man. Vill man se det ur den synvinkeln är steget inte långt till att yttra sig likt du exemplifierar.

Jag tror ordet du söker är 'retorik'. Detta forum kryllar av s.k. 'halmgubbar'. Jag låtsas att du står för något som du inte gör. Detta något är lätt avfärdat/motbevisat eller får dig att se dålig ut.

Vill man ha givande diskussioner så håller man inte på sådär. De allra flesta verkar dock mest vara ute efter att "vinna" till varje pris. Det är ganska efterblivet egentligen. Nu menar jag här på forumet. Om man jobbar med opiniosbildning förstår jag att man gör det även om jag tycker det är fult.

Edit: Männen i rubriken är bara den manliga motsvarigheten av 'Kvinnor som anser sig ha rätt att sälja sin egen kropp'.

I diskussioner på fb så har jag märkt att det jag förr trodde var extremt ohederlig debatt ofta bara är dålig läsförståelse och oförmåga att se saker i andra perspektiv.

Jag förstår att det måste falla utanför ramarna för en sexköpslag, det hade blivit konstigt annars. Men det var just den där formuleringen "köpa någons kropp" som jag hakade upp mig på. Tycker rimligen att jag köpte hennes kropp, om nu t.ex. oralsex är att göra det.

Syftet med den här "retoriken" som du kallar den, är att väcka en instinktiv avsky och moralpanik. Väcker man dessa starka känslor så ställs inga kritiska motfrågor, och reptilhjärnan får bestämma istället för rationalitet och förnuft. Syftet är givetvis att kamouflera att prostitutionsmotståndarna saknar argument.

Ett annat känt tillvägagångssätt är ett Orwellskt vändande på ord till dess motsatta betydelse. Att "bestämma över sin egen kropp" kan exempelvis betyda att staten avgör vad din kropp ska eller inte ska användas till, för ditt eget bästa.

Intellektuellt ohederlig och obehaglig argumentation med rötter bakom järnridån.

Innan jag ställer frågan så vill jag säga att jag inte letat ordentligt än; men kan du länka de artiklar du refererar till? Jag har inte läst dem och är nyfiken.

Angående din frågeställning så tycker jag WordWarrior förklarat varför gemene man "tycker" som de gör. Citationstecknen kring tycker betyder att de flesta inte egentligen tycker så utan har blivit matade med en väldigt snäv form av information som format deras synsätt.

Att "sälja sin kropp" är inget ordalag de flesta skulle reagera över. Det är ett normalt sätt att omnämna prostitution. Samtidigt sitter jag här, utbildad, med välbetalt jobb, eget hus och ett hälsosamt (nåja) liv och undrar var jag är representerad? Jag har inte sålt mig till någon. Trots att jag legat med en anselig mängd män så har jag, åtminstone senast jag kollade, hela min kropp i behåll.

Jag försöker alltid skilja mig och mina "kollegor" från offer för trafficking och annan typ av tvångsmässig prostitution. Men i Sverige sätts vi jämt i samma fack. Flera av de tjejer jag haft och har kontakt med har betalat en summa för att resa till Sverige. De har sedan placerats i lägenheter med flera andra tjejer som plötsligt blir deras "familj" för att de måste. DÄR har du hallikarna och de riktiga offren. Dessa tjejer HAR sålt sig. De har till och med betalt för att sälja sig. Deras hela tillvaro går ut på att ligga med så många som möjligt.
Hur bisarrt är det?

De går inte till polisen av några olika anledningar: de tror att poliser är korrupta och de förlorar sannolikt sin inkomst.

Ingen har rätt till att använda dessa tjejer men det finns gott om män som gör det. Sedan finns det många som använder stora hjärnan när de väljer sexsäljare.
Gruppen som är till synes helt oförstående eller rakt av skiter i säljarens situation är precis lika mycket idioter som prostituerade som träffar varenda kotte som ringer.

Säljer man sig, inte specifikt ens kropp men sin person, så är man en typ av sexsäljare. Säljer man en tjänst är man en annan. De som säljer sig själva får knappt någon hjälp och de som säljer en tjänst får svårare att verifiera sina kunder på grund av osäkerhet.

Män blir jämt svartmålade i sexköpsdebatten och sexsäljare som offer. JÄMT. Men människor är dumma i huvudet oavsett vad det gäller. Det finns massor med äckliga, själviska sexköpare men det finns också fina, charmiga män som bryr sig om säljaren. Eller, de vill åtminstone inte tvinga någon eller känna att de utnyttjar personen. Dessa män existerar inte enligt media eller politiker men jag kan ge dem en lista på alla trevliga herrar jag träffat genom åren (eller... nej, det kan jag förresten inte men jag lovar att det de finns, massor av dem)

Ett av de senaste exemplen:

http://www.svd.se/koparnas-pengar-go...-till-business


Jag gillar föresten hur du skriver, Lisalit. Du ser nyanserna; det dåliga, det bra och allt det gråa däremellan. För visst finns det sexköp som faktiskt är att likna vid ren konsumtion av kvinnor. När jag läser om män som köar ute i trappuppgången så blir jag riktigt arg. Jag vet inte hur vanligt sånt är, men där talar vi om män som verkligen anser sig ha rätt till sex.

Men när media beskriver köpande och säljande av sex som per definition köp av kroppar, och att alla sexköpare anser sig ha denna rätt, då blir det fel. Eller när SvDs krönikör säger att pengarna som betalas är att sätta ett pris på säljarens värde som människa, då kan jag bara skaka på huvudet. Liksom, pengarna är värdet på den tjänst hon förmedlar. Hur skulle jag kunna värdera henne som människa? Jag känner henne ju inte ens. Ibland blir det knäppt, helt enkelt.

Man kan aldrig köpa kärlek eller en fitta.
Däremot kan man hyra..Antingen en halvtimme eller ibland ett helt liv....