För trettio år sedan träffade jag en tjej som jag sneglat efter en längre tid och vid ett tillfälle hamnade vi i säng jag var överlycklig men hon försvann och jag provade ringa runt för att hitta henne igen men hon fyttade runt, ca 11 månader senare ringde dom från socilakontoret i en liten ort i norra småland och berättade att tjejen hade fött en son den 13/9 1987 som hon omedelbart adopterat bort, hon var ca 20 år så jag tror att åldern va inblandad i hennes beslut + att hon alltid flyttat runt o jobbat på flera olika ställen, hon hade uppgivit att jag var fadern och om jag vill kunde jag få genomgå en faderskapsutredning, flera ggr under samtalet sa dom att jag skulle tänka igen om jag vill va med på detta och att det absolut inte var nödvändigt det kändes som om socialkonoret av någon anledning inte ville att det skulle finnas någon fader i pappren hur som helst genomgick jag utredningen och det konstaterades till 99,99 % att jag var fadern något som jag aldrig tvivlat på då jag vet att modern inte "kröp i säng till höger o vänster" under alla år har det grott i mej vart tog han vägen vem blev han osv. tyvärr finns det inte någon möjlighet att för en biologosk förälder att veta vart barnet finns så jag skulle ge rådet till alla som vet att dom är bortadopterade att söka sin rötter det är inte säkert att föräldrarna va missbrukare själv har jag nu tre barn och fyra barnbarn....
