Hejsan jag vill dela med mig av min upplevelse från i fredagsnatt. som rubriken säger så tog jag 5st P1-Lsd och jag är erfaren lsd'are men det här va något helt annat än en vanlig tripp!
Jag var med några vänner som tog lsd för första gången och dom hade det jätte kul, när jag kom hem och la mig i sängen och tittade upp i taket. Det va då det sjuka började
Till att börja med så såg jag en massa abstrakta cirklar och mönster som snurrade och desto mer jag låg stilla och inte rörde mina ögon så kom där mer o mer tillslut så såg jag tunnlar som jag steg in i en ny värld. Och från ingenstans la jag märkte till att min hjärtpuls och andningen va osynkade och efter det kom där en ''jag kommer dö nu'' känsla. jag satte på lite reggae musik för att vända trippen och tankarna från döden, jag sa till mig själv ''det är bara drogen som pratar nu, jag har kontrollen, det är bara en känsla och en tanke, men det funkade inte så jag gick o ställde mig i en kalldusch men det släppte en liten stund men kom tillbaka igen. Jag bet mig på armarna för att se om jag va vaken men kopplade inte smärtan knappt, jag satte larm på klockan också men inget funkade.
Jag stoppade fingrarna i halsen och kräkte så mycket jag bara kunde så att jag kunde få tillbaka mitt sinnestillstånd och medvetandet lite igen. Inget hjälpte tillslut så gick jag ut i vardagsrummet då jag sov hos mina föräldrar denna helgen. min pappa hade stigit upp men lagt sig på soffan och där kommer jag i full panik och säger ''Kör mig till sjukhuset jag kommer dö, jag känner inte min puls, snälla jag vill inte dö och stor grät'' under tiden i bilen så känner jag att går djupare och djupare ner i puls och jag känner mig kall som en lik. Döden kröp mer o mer in och tillslut sa jag ''mamma, pappa jag älskar er! förlåt för allt jag har gjort mot er men jag dör nu'' Mamma tar mig på handen och säger du kommer inte dö, vi är snart på akuten (Malmö).
vi kommer in i väntsalen där receptionen är men jag råkar ta fel bås, jag råkar gå fram till där ordningsvakterna sitter och säger hysteriskt ''hjälp mig jag håller på o dö jag behöver en sjukbår och en defibrillator och mamma bara hallå André det är fel bås, jag bara ojsan haha tillslut efter väntar så tar min pappa tag på en läkare så jag får lägga mig på en sjukbår och dom gör lite blodprovet o så. Jag hade hela tiden i tankarna håll dig vaken somna inte och samtidigt som det så kändes det som att jag skulle sluta andas närsom eller att hjärtat skulle sluta slå närsom.
Jag tittar upp i det vita taket med en stor fyrkantig lampa och desto mer jag slappnade av så va det precis som om lampan blev en tunnel och ville suga ut mig ur kroppen, jag började gråta imellan åt och säga återigen ''jag vill inte dö, inte nu snälla, snälla'' hela tiden var jag orolig över mitt hjärta.
jag provade att inte röra mina ögon eller någonting av kroppen och bara fokuserade på andingen men desto längre jag gjorde det desta dovare blev ljuden runt omkring mig och jag började se suddigt och en mörker bakom ögonen och ett vit ljus överallt framför mig från taket eller lampan, till slut så kände jag att ljuset höllt på att suga ut mig/själen från min kropp men jag rykte till eftersom jag är inte redo att lämna alla mina nära o kära bakom mig. Det måste ju ha varit ångesten, paniken.
Jag kan även tillägga att jag känner precis vartenda cell i hela kroppen och en konstig känsla i hjärtat precis som om jag fick en super känsla, lite pga det som gjorde att allting blev värre.
Men här sitter jag idag och skriver denna rapport.
Har dock lite ont runt tredje ögat hehe
Jag kan säga så mycket som att jag har ser livet på ett helt annat sätt nu.
Innan har man tagit livet, familj, vänner, ja man har tagit exakt allting för givet omedvetet då. Nu kommer jag ta allting till mig för allt kan ta slut vilken sekund som helst!
Idag känner jag mig helt tom i kroppen, hjärtat, hjärnan, det är som jag har tömt mitt hjärta från allting genom åren och nu kan jag fylla på med nya känslor.
Så min fråga är vad har jag upplevt jag skulle säga att det va en nära döden upplevelse eftersom jag aldrig släppte taget om min kropp.
jag skulle nu kunna säga att en lite del av mitt ego dog den natten.
Jag tror att jag hädanefter ska uppleva döden via meditation istället för då kan man ta det i sitt egna tempo och avsluta det när man känner att intrycken blir för mycket.
Jag var med några vänner som tog lsd för första gången och dom hade det jätte kul, när jag kom hem och la mig i sängen och tittade upp i taket. Det va då det sjuka började
Till att börja med så såg jag en massa abstrakta cirklar och mönster som snurrade och desto mer jag låg stilla och inte rörde mina ögon så kom där mer o mer tillslut så såg jag tunnlar som jag steg in i en ny värld. Och från ingenstans la jag märkte till att min hjärtpuls och andningen va osynkade och efter det kom där en ''jag kommer dö nu'' känsla. jag satte på lite reggae musik för att vända trippen och tankarna från döden, jag sa till mig själv ''det är bara drogen som pratar nu, jag har kontrollen, det är bara en känsla och en tanke, men det funkade inte så jag gick o ställde mig i en kalldusch men det släppte en liten stund men kom tillbaka igen. Jag bet mig på armarna för att se om jag va vaken men kopplade inte smärtan knappt, jag satte larm på klockan också men inget funkade.
Jag stoppade fingrarna i halsen och kräkte så mycket jag bara kunde så att jag kunde få tillbaka mitt sinnestillstånd och medvetandet lite igen. Inget hjälpte tillslut så gick jag ut i vardagsrummet då jag sov hos mina föräldrar denna helgen. min pappa hade stigit upp men lagt sig på soffan och där kommer jag i full panik och säger ''Kör mig till sjukhuset jag kommer dö, jag känner inte min puls, snälla jag vill inte dö och stor grät'' under tiden i bilen så känner jag att går djupare och djupare ner i puls och jag känner mig kall som en lik. Döden kröp mer o mer in och tillslut sa jag ''mamma, pappa jag älskar er! förlåt för allt jag har gjort mot er men jag dör nu'' Mamma tar mig på handen och säger du kommer inte dö, vi är snart på akuten (Malmö).
vi kommer in i väntsalen där receptionen är men jag råkar ta fel bås, jag råkar gå fram till där ordningsvakterna sitter och säger hysteriskt ''hjälp mig jag håller på o dö jag behöver en sjukbår och en defibrillator och mamma bara hallå André det är fel bås, jag bara ojsan haha tillslut efter väntar så tar min pappa tag på en läkare så jag får lägga mig på en sjukbår och dom gör lite blodprovet o så. Jag hade hela tiden i tankarna håll dig vaken somna inte och samtidigt som det så kändes det som att jag skulle sluta andas närsom eller att hjärtat skulle sluta slå närsom.
Jag tittar upp i det vita taket med en stor fyrkantig lampa och desto mer jag slappnade av så va det precis som om lampan blev en tunnel och ville suga ut mig ur kroppen, jag började gråta imellan åt och säga återigen ''jag vill inte dö, inte nu snälla, snälla'' hela tiden var jag orolig över mitt hjärta.
jag provade att inte röra mina ögon eller någonting av kroppen och bara fokuserade på andingen men desto längre jag gjorde det desta dovare blev ljuden runt omkring mig och jag började se suddigt och en mörker bakom ögonen och ett vit ljus överallt framför mig från taket eller lampan, till slut så kände jag att ljuset höllt på att suga ut mig/själen från min kropp men jag rykte till eftersom jag är inte redo att lämna alla mina nära o kära bakom mig. Det måste ju ha varit ångesten, paniken.
Jag kan även tillägga att jag känner precis vartenda cell i hela kroppen och en konstig känsla i hjärtat precis som om jag fick en super känsla, lite pga det som gjorde att allting blev värre.
Men här sitter jag idag och skriver denna rapport.

Har dock lite ont runt tredje ögat hehe
Jag kan säga så mycket som att jag har ser livet på ett helt annat sätt nu.
Innan har man tagit livet, familj, vänner, ja man har tagit exakt allting för givet omedvetet då. Nu kommer jag ta allting till mig för allt kan ta slut vilken sekund som helst!
Idag känner jag mig helt tom i kroppen, hjärtat, hjärnan, det är som jag har tömt mitt hjärta från allting genom åren och nu kan jag fylla på med nya känslor.
Så min fråga är vad har jag upplevt jag skulle säga att det va en nära döden upplevelse eftersom jag aldrig släppte taget om min kropp.
jag skulle nu kunna säga att en lite del av mitt ego dog den natten.
Jag tror att jag hädanefter ska uppleva döden via meditation istället för då kan man ta det i sitt egna tempo och avsluta det när man känner att intrycken blir för mycket.
__________________
Senast redigerad av Hasseroots 2016-05-22 kl. 17:39.
Senast redigerad av Hasseroots 2016-05-22 kl. 17:39.