Jag har upplevt något helmysko. För några år sedan hade jag en extremt dålig uppbrytning med min dåvarande tjej. Vi pratar tårar, krossade glas och extrem depression. Mådde riktigt kass och i många år kände jag mig sviken, smutsig och allmänt nere över denna kvinna.
Vändningen kom helt oväntat: Jag drömde en natt att hon kom till mig, förklarade varför hon gjort som hon gjort, erkände att hon gjort fel- och nu till det bästa, hon bad uppriktigt om ursäkt för sitt beteende. Den morgonen vaknade jag och för första gången på mycket länge kände jag mig upprymd, glad och liksom pigg att leva. Kan inte beskriva det riktigt, det var ungefär ungefär som om jag blivit befriad från det ok som hennes svek varit för mig så länge. Än idag känner jag mig befriad p.g.a. denna högst påtagliga dröm.
Nu till mina frågor: Är det möjligt att bli förlåten genom en dröm? Var det jag som förlät mig själv? Är det känslan av förlåtelse som är viktigare än själva ordet förlåt? Har någon annan upplevt något liknande?
Låter som ett extremt bildligt sätt din psyke gjort sig av med ångest på Aldrig hört talas om något liknande. Du borde snacka med någon forskare eller något .
Jag tror du sa det själv. Känslan av förlåtelse och att förlåta sig själv är långt viktigare än ord för mig iallafall.
När jag blev dumpad tog det _lång_ tid innan jag repade mig och just känslan av att förlåta mig själv (för att jag blev sårad/tillät mig att älska någon/öppnade mig totalt) var extremt befriande för mig. Kommer den känslan till dig i en dröm är väl det bara att tacka och ta emot som jag ser det.
Jag tror inte på förlåtelse i drömtillstånd. Men din dröm kan hjälpa dig, att i ditt inre i vaket tillstånd ändra dessa fastlåsta attityder, som lätt uppstår efter personliga konflikter.
Förlåtelsen ligger inte i främsta hand i ord utan i attityder.
Jag har skrivit (länken nedan):
När det är fråga om att be om förlåtelse eller ge förlåtelse, är det inte i första hand fråga om vem, som är den skyldige. Här har uppstått många missförstånd och det har uppstått många inflammerade och tillkrånglade människorelationer och många får lida av detta i sitt vardagsliv. Bitterheten är liksom en kräftsjukdom, som snabbt sprider sig och förgiftar atmosfären i den närmaste omgivningen.
Vi bör leva i förlåtelse eller m.a.o. vara fria från fria från bitterhet gentemot andra människor, även i det fall att dessa kanske klart är skyldiga till en viss orätt mot oss. Detta är ingalunda lätt, men dit borde vi sträva. Ett förlåtande sinnelag är sålunda inte beroende av, vem som sist och slutligen är den skyldige, eller vems skyldighet det är, att först be om förlåtelse.
Genom förlåtelsen har många fått uppleva märkliga vändningar i tilltrasslade situationer och i inflammerade relationer med andra människor. Därför lönar det sig, att verkligen beakta dessa saker, även om det ofta är oerhört svårt på grund av den egna själviskheten och stoltheten.
Ännu ett tillägg:
I dylika personliga konflikter har det säkert gjorts och sagts en hel del, som bägge efteråt ångrar. Men man stänger in dessa känslor i sitt inre. Detta ger medvetet eller t.o.m. omedvetet upphov till skuldkänslor, vilka sedan gnager.
Jag har skrivit, att människan borde leva i harmoni med sin Skapare, sina medmänniskor och också med sig själv.
Vi borde kunna bli fri från dessa skuldkänslor genom att kunna förlåta också oss själva. Detta kan ibland vara fruktansvärt svårt.
Kanske din dröm hjälpte dig i detta avseende.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!