Sverigedemokraternas Narkotikapolitik, samma mål som Nixon?

Vad ligger bakom SDs narkotikapolitik? Kan tänka mig att många av de som röstar på SD har en gemensam fråga där man inte tycker som partiet eller där partiet skiljer sig mot vanliga väljare. Det är narkotikapolitiken.

SD verkar heller inte tänka om trots att det idag inte råder någon tvekan om att förbudspolitiken är en katastrofalt dålig lösning. Löser inga problem men skapar många nya.

Ett ganska nytt avslöjande från en av Nixons närmsta män förklarar han att orsaken bakom "war on drugs" var racism. Man skapade ett politiskt verktyg för att möjliggöra trakasserier av svarta och andra mindre önskade grupper i samhället sett till de som styr.

Är det sannolikt att orsaken till SDs något skruvade syn på droger är samma som Nixon? Man vill ha verktyg för att bibehålla stress och kontroll över utsatta områden, se till att de får svårare att fungera i samhället?

Report: Aide says Nixon's war on drugs targeted blacks, hippies

Det handlar väl om att narkotika inte är en del av svensk kultur. Trots att redan dom gamla vikingarna käkade svamp och hade sig. Det här med narkotikaförbud känns mest som nån jävla nymoralism eftersom det i flera tusen år inte var någon som brydde sig.

Deras narkotikapolitik skiljer sig väl inte nämnvärt från övriga partier? Vad vill de egentligen förändra utifrån dagens situation? Vad vill de andra partierna egentligen förändra utifrån dagens situation? Och då talar vi inte om någon okänd och obetydlig företrädare i nåt ungdomsförbund. Nej du i denna fråga sitter de alla i samma båt. Sedan att SD som enda parti vill stärka tullen hör väl egentligen inte hit.

Svenska folket kommer snart att vara en minoritet i sitt eget land befolkningsersatta av negrer och araber, med tanke på det så är narkotikapolitik en ickefråga i min mening eller åtminstone väldigt långt ner på min prioritetslista.

När vi säkerställt svenskarnas framtida fortlevnad och vänt den demografiska befolkningsutvecklingen så kan vi börja diskutera haschrökande. Allt har en tid och en plats och i tider av folkmord och befolkningsutbyte så är snack om gräs enbart meningslöst struntprat i min mening.

När vi återskapat ett homogent Sverige så är jag beredd att ta diskussionen om cannabis med dig fram tills dess så är mitt enda egentliga mål att förhindra befolkningsutbytet vilket ett gäng pårökta hippies knappast kommer göra!

Problemet är att de styrande i Sverige fortfarande jobbar efter,och ser ut att fortsätta på detta spåret, den mycket sjuke mannen Nils Bejerots antagelser, som gjordes för ca 40-50 år sedan. Medans andra länder har utvecklat sig något oerhört, så står vi och stampar på samma ställe, och vägrar att släppa denna sjukt restriktiva politik. Så fort någon i det övre skiktet gör ett uttalande, så bedyrar de med stolthet att det är Sverige som kör den rätta narkotikapolitiken, och alla andra har fel, precis i lik linje som med invandringspolitiken. De vägrar släppa sitt mantra "drugs are bad, mkay".

Jag skriver kortfattat i denna tråd vad jag tycker om dene Nils.

(FB) Den stora och ENDA tråden om tidsmaskiner och tidsresor
Utdrag:

Nils Bejerot.

Mannen som ligger bakom den extremt sjuka narkotikalagstiftningen vi har i Sverige än idag. Hade faktiskt kunnat tänka mig att fortfarande bo i Sverige, och vara med i kampen mot det där andra sjuka som sker i Sverige idag, om inte denne Nils hade haft så stort inflytande på något som han uppenbarligen visste så lite om.

Synd att han är död idag, annars så hade jag dödat honom.


Här kan ni läsa mer om Nils Bejerot.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Bejerot

Utdrag:

Nils Bejerot, född 21 september 1921 i Stockholm, död 29 november 1988 i Stockholm, var en svensk psykiater och forskare.

Bejerot har kommit att kallats den "svenska narkotikapolitikens fader". Hans krav på nolltolerans uppfattades länge som extrem, men under sent 1970-tal skedde en omsvängning. Under 1980-talet var han en av Sveriges mest inflytelserika opinionsbildare. Han var tveklöst den som betytt mest för att vända svensk narkotikapolitik i restriktiv riktning, vilket också lett till att han blivit en omstridd person, både före och efter sin död. Han är också känd för att efter sitt arbete med Norrmalmstorgsdramat ha myntat den internationellt spridda termen Stockholmssyndromet.

Bejerot bedrev en omfattande föreläsningsverksamhet över hela landet. Han debatterade intensivt för nolltolerans mot narkotika och publicerade 600 uppsatser och debattartiklar samt ett tiotal böcker i ämnet. Totalt hade han över 100 000 deltagare på sina tvådagarskurser.[1] Under många år föreläste Bejerot vid polisskolan (sedermera Polishögskolan) om bland annat drogmissbruk, psykiska störningar och förhandlingsteknik. Han utbildade så gott som alla Sveriges poliser, vilket tillsammans med hans dagliga insatser som psykiater, gav honom epitetet "polisläkaren". Långt efter hans död har hans böcker och artiklar påverkat debatten i Sverige om hur man skall se på drogberoende.

Jag önskar att regeringen kunde svänga lika hårt, och för gott, i narkotikapolitiken, som man gjorde i invandringsfrågan. Att svenska poliser år 2016 skall springa runt och göra liknande operationer som operation gås, när det begås riktig kriminalitet, är obskyrt.

Det är för mig mycket deprimerande att SD, även de vill köra med en nolltolerans mot droger.

De är ett väldigt konservativt parti, och det är tradition att i såna att vara hård emot droger.
Fråga mig inte varför, för ibland har det ingen som helst logisk förklaring.
Ta bara republikanerna i USA, som är för frihet och mindre inblandning av staten.
Men när det kommer till droger, så ska det bara bli hårdare och hårdare.

Och när det kommer till SD är de också rätt korkade.
Där de låtsas om att vara så faktamässiga när det kommer till invandringen.
Men hela högen av partier i riksdagen är ett gäng hycklare i frågan.

Sverigedemokrater skäms helt klart över detta och tonar gärna ned denna delen av partiprogrammet. Många av deras väljare använder droger själva.

Kent Ekeroth är mest pådrivande och vill utöka polisens befogenheter med kräksirap för att upptäcka drogpåverkade personer. Man tar sig för pannan.

SD är det parti som vill ha hårdast straff och det är som jag ser det mycket märkligt då det stämmer dåligt med deras väljares önskemål. Dessutom finns det inget underlag för att hårdare straff gör någon nytta, tvärtom orsakar det massor av kostnader.

Den enda logik jag kan se i SDs ställningstagande är att man driver på för att skaffa sig verktyg för att kontrollera människor. Via "knark" kan man alltid skaffa en ursäkt för att genomsöka och kolla upp andra helt utan egentlig misstanke om brott

Det som ligger bakom deras politik är Bejerot, Marx och dennes folkgrupp vars intressen SD värderar högt ovanför svenskarnas. SD har ju som bekant övergett allt vad icke-judisk etnonationalism heter för att istället bli ett antirasistiskt mittenparti. För vår del har de istället lanserat en "öppen svenskhet" och menar att vem som helst kan "bli svensk". Detta har förklarats gå åt båda håll, vem som helst kan även sluta vara svensk. Och då narkotikan har förklarats oförenlig med svensk kultur så kan ni dra era egna slutsatser om vad det innebär. Att de inte värnar sina egna finns gott om exempel på. Det mest talande här är dock William Petzäll, vars hjärna piller-Jimmie påstod ha blivit kapad av "knarkliberala mörkerkrafter". Petzäll tog sitt liv med en överdos efter att de sk Sverigevännerna frös ut honom. Petzäll var ordförande för det SDU-förbund som nu uteslutits i sin helhet för er som inte vet. Om det är såhär de behandlar sina egna medlemmar.. Ja, jag säger då det. Dra era egna slutsatser..

Intressant inlägg av Cornholio dessutom. Tycker dock inte att denna fråga nödvändigtvis hamnar så mycket längre ned även om frågor kring demografin givetvis tar prioritet. Legalisering och slopade bidrag skulle ge en hel del sura miner ute i förorterna.

SD måste förstå att det inte bara kan handla om att 'städa upp' i förorten, man måste också till viss acceptera vad den kulturberikade 'Förorten' har åstadkommit i symbios med det övriga majoritetssamhället. Det handlar både om att attrahera en stor ny multietnisk väljargrupp, samt att ta tillbaka lejonparten av den ekonomi som vi nu beredvilligt ger bort till IS-finansiärer et al.
Och sedan har vi allt småprat som vi kan roa oss med i debatter:
- Ju mer empiriska studier som görs runt cannabis, ju bättre/lustigare verkar skiten..
- Bejerot/Nixon-doktrinerna är vedervärdigt naiva och/eller cyniska.

Finns ju en bra dokumentär på Netflix om allt det där förresten..

SD måste förstå att ta den här bollen, och vara Först i Sverige även med nästa ödesfråga.
Visst, man kommer att få problem med en puritanskt konservativ falang i partiet.

Det gäller att ta fram en platform för allt 'knark', typ:
- Cannabis (Säljs på motsvarighet till systembolaget, vaporizers (tobaksfria produkter) mm säljs som tillbehör, 16-18 års åldersgräns, åldersgränsen på alkohol bör f.ö. höjas i min mening).
... övriga droger är så pass annorlunda att jag nog inte vill se dem fullt legaliserade;
Kokain vore som en ny sorts sprit, våldsbrott, vansinneskörningar, idiot-brott helt enkelt.. Har ingen aning om vad man ska göra med alla moderata kokainbrukare, om sådana kan sägas finnas, men..
Behöver vi mer sånt?
Med heroin och övrig dödsknarkarskit får det väl bli ett fokus på vård/sprutbyten.
Hoppa-från-balkongen-piller som Rave-kidsen håller på med är ju också ingen bra sak i makroperspektivet - typiskt läkemedelsberoende som ofta botas med cannabis.
Polisens direktiv om brottsbekämpning måste framförallt förändras, och mycket sker nog naturligt om man legaliserar cannabis men ändå; mycket att tänka igenom och tänka om från början.

Jag har absolut inte svaren på alla detaljer, men det är uppenbart för mig att om SD tar den här frågan innan något av småpartierna så vinner man stort i det långa spelet.
Jag tvivlar dock på om SD fortfarande har den ungdomliga vigören att våga vara så pass radikala. Skulle inte förvåna mig om partiet är för inkört på sitt NyckelharpSvenska för att hänga med i Tiden.
Ett gyllene läge är det i alla fall - det är fullständigt otroligt att inte V eller Mp redan tagit den här frågan och gått hårt fram med den.

Hårdare straff kan ha en poäng i sig själv när det gäller vissa brott. Anders Breivik sitter inte inne på sannolik livstid för att någon egentligen är särskilt rädd för hans återfallsrisk. Vissa beteenden är helt enkelt oacceptabla och det handlar väl i princip om allt där man direkt eller indirekt gör illa andra människor (eller gör illa sig själv i någon fullständigt dumdristig omfattning som inte är samhällsekonomiskt försvarbart).

Jag har inga principiella problem med att låta mördare och våldtäktsmän sitta inne längre tid.

Däremot måste SD's ledning se sig om i världen och skaffa markkontakt med cannabis-frågan för annars dröjer det kanske 20 år tills Sverige (efter oöverstigliga vedermödor i segregation och uppbrottsstämning) blir sist i Europa med att 'göra om göra rätt' när det gäller drogpolitiken.

Nixon var president över världens största supermakt men när han tittade ut genom fönstren i vita huset fick han se tusentals Vietnam demonstranter som gång efter gång satte sig upp emot hans auktoritet och vägrade lyda. Narkotikalagstiftningen blev en genväg för Nixon att kunna sätta åt många och flytta fokus från sin problematiska politik. Samtidigt kunde han verka handlingskraftig och samtidigt för "lag & ordning" inför väljarna.

SD vill ha makt och narkotikapolitik är bara ett medel av flera att ta sig fram till det målet. SD är opportunister och dom vill framstå som folkliga men dom är de facto också stramt konservativa. Eftersom många svenskar redan tycker att narkotika är omoraliskt så 'tycker' SD det också. Hade svenska väljare varit mer upplysta i den frågan kanske SD 'tyckt' något annat.

Eller så kanske bara SD tycker genuint illa om knark? Som de flesta gör. Det betyder inte att det är en gigantisk maktkonspiration bakom.