Har samhället alltid varit så här?

Jag känner en besk smak av att leva i det här samhället, tidigare omfamnade jag det falska och önskade vara en del av systemet, falskhet - klättra på dem svaga, konformistisk till en dekadent skitkultur utan mål. Jag måste dock erkänna att jag har bättre förutsättningar att gå min egen väg idag, jag besitter en del av det som hyllas i dagens samhälle, kapital som verkar blivit vår nya ledstjärna i samhället, både borgare och socialister är av samma korn, en väldigt smal världsbild.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden, jag vill upplysa om min avsky av samhället och den illusion av samhälle vi upprätthåller, ibland funderar jag varför folk upprätthåller denna falska fasad och inte bara löper amok i det dårhus som kallas den upplysta delen av världen av våra ledare.

Men kanske har folk alltid känt så här, kanske har folk redan sedan tiden vi blev jordbrukare istället för jägare haft en inneboende känsla av att det här inte ett naturligt sätt att leva. Att klumpas ihop med människor man ogillar, att lyda order av folk man hatar och ha livsmål som inte kommer från hjärtat utan från de despoter via deras propagandaministerium hamrar in i småbarn.

Min frågeställning blir efter lite reflektion, är dagens Sverige 2016 den bästa av bästa världar, eller bör vi bränna ner hela skiten?

Bränn ner helveteskapet, skulle jag säga. Bränn ner varenda förbannade land. Allt handlar om maktstrukturer, vem somhar den och vilka som tjänar på deras syfte.

Det har väl typ alltid varit så. Och då menar jag liksom inte, oooäähähähääuuuh det har alltid varit så, utan att det ALLTID varit så. Rätt enkel uppgift att bara bläddra lite i en historiebok.

Vad man ska ersätta det med vet jag inte. Har länge varit inbiten socialist (kommunist t.o.m.), men jag lärde mig tillslut se även deras maktstruktur.

Folkstyre, i sin rätta bemärkelse, skulle nog vara det bästa, men det funkar ju aldrig eftersom giriga oppurtionister ser sitt tillfälle och fuckar till det ändå.

Jag känner absolut igen denna smått nihilistiska bild av samhället. Man blir utkastad i detta samhälle och skall underordna sig, inackordera sig och bara finnas till. Är man inte av en viss klass, eller har viss makt/auktoritet blir man per automatik ett offer som andra sätter sig på. Det är deras privata lagar som endast gäller för dom. Dagens samhälle är också fyllt av motsägelser; vi förväntas vara laglydiga och lyda en objektiv moral, men vi tar in folk från andra kulturer och då gäller plötsligt kulturell relativism. Hur går det ihop? En paradox. Men, som du säger - människan är primitiv och samhället vilar på en tunn fernissa; makt och sex kommer alltid vara navet som allting annat kretsar kring...

Det bästa du kan göra är väl att maximera din egen lycka i så stor utsträckning du finner det lämpligt? Din lycka är väl det enda objektiva måttstocken du kan ha på hur väl du lyckats med ditt liv?

Vad andra har för mål är det väldigt lite man kan göra något åt så att koncentrera sig på sig själv är en rimlig början på ens resa genom livet tycker jag.

Har väl alltid funnits folk som avskytt samhället. Menar du med samhället egentligen storstaden? Med allt vad den har att erbjuda i form av underbara ting så som konsumtion, oväsen, dålig luft och obehagliga lukter, konstlad social interaktion, ständigt förändrande mode, tiggare och kriminella, likgiltighet, anonymitet, konkurrens, stress, trängsel... eller avser du något annat och i så fall vad?

Förr fanns väl i motsats från idag dock en större valmöjlighet: man behövde inte bo och leva i storstaden. Det fanns möjlighet att välja att bo och verka i små städer eller på landsbyggden. Men idag är ju landsbyggden döende, både i Sverige såväl som i övriga världen. Alla tvingas mer eller mindre till storstaden, där jobben finns, där nöjen finns (folk är omättligt nöjeslystna i sina i övrigt allt mer tomma och meningslösa liv), lönerna är högre, och kvar på landet blir bara förlorarna, ungkarlarna, alkisarna, hippisarna, de långtidsarbetslösa, de gamla, de sjuka, de obildade, de karaoke-sjungande lantisarna med raggarbilar och skinnbyxor och sluttande pannor.


Har du inte alla möjligheter att samla ihop likasinnade och skapa dig en tillvaro där det du ogillar inte finns, eller bara finns i minsta möjliga grad? Där folk är självförsörjande, bor på lagom avstånd från sina grannar, och inte tar del av sveriges propagandaradio och tv utan kanske skapar en egen lokal kultur? Om Amishfolket klarar det kan nog du fixa det... fast du kanske bara ville gnälla av dig lite, sedan återgå till Eurovisionen på svt?

Håller med dig i det du skriver. Har du sett filmen Idiocracy? Om inte gör det.

Sverige är fortfarande inte lika sjukt som stora delar av USA men vi är på väg dit.

Tänker mest på de som föds i dag och deras framtid..

Om hela världen kunde komma överens om en civiliserad omstart, där vi bränner ner en kontinent i taget hade jag gått med på det. Nya budord, och begränsat barnafödande i några 1000 år för att få ner populationen.

Jämför med Trump: https://www.youtube.com/watch?v=sGUNPMPrxvA

Det sista man ska göra är att flytta till en storstad.. Egoismen är stark och idioter är det fullt av.

Är anarki svaret när du inte gillar samhället?


Exempelvis?


Och vilken är den.


Så det är helt kört menar du.

Du är nog inte ensam om att konstatera att samhället täcks av en väldigt tunn fernissa. Det är ni som ser detta som måste förändra samhället så att vi får ett samhälle som står på stabil grund. Nu tror jag inte det är riktigt så illa som du målar ut det. Kanske din arbetsplats är lite extrem. Som ni kanske märkt så pågår i hela samhället ett förändringsarbete. Det är bara att se på Uppdrag Granskning.

Skit i samhället och gå din egen väg, innebär att du åker i diket mer än ofta!
Människan är ett djur med ett litet intellekt som huvudsakligen styrs av det nedärvda.
Du kan inte förändra en genetisk kod som vuxit fram under miljoner år (just like that) genom att tänka logiskt.
Förändringar tar sin tid eftersom alla misstag måste korrigeras.