Emergence är att något nytt uppstår ur något annat. T.ex. hur subjektivt medvetande uppstår ur objektiv materia. Svår gåta. Så jag föreslår en ansats här som jag välkomnar återkoppling på.
Tänk er en klassisk legokloss geometri. Ett rätblock med piggar på en sida och hål på motsatt sida medan den är flat runt om. Det man kan göra med dem är att fästa de vid varandra. Ett Legoland av miljoner såna klossar har dock en annan geometri. Där finns hus man kan gå in i och gator och träd mellan husen. Helt annan geometri har uppkommit, trots att noggrannaste undersökning inte hittar nånting anar än enkla legoklossar. Ett annat exempel är hur fysik elektronik får en geometribrytning till mjukvara, som i sin tur är väldigt olika mellan maskinkod på ett chip och internet.
Jag föreslår att interaktion definieras av geometrisk komplementaritet och att formerna för den ändras helt enkelt med antalet byggstenar.
I naturen är den kanske minsta storleksordningen kvantmekaniken vars geometri utgörs av interfererande sannolikhetsvågor. De bygger upp kemin baserad på elektronhöljen. Molekyler tillräckligt stora som DNA har en geometri som formar hela makromolekyler. Inuti en cell finns ett landskap av organeller och transporttrådar. Cellhöljen bildar lite likt legobitar vävnader. En trädstamm har årsringar, dess grenar och rötter liknar kloner av stammen men trädet har en egen geometri, och skogen ytterligare en. Planeten är sfärisk och avlägset separerad från sina kloner, planeter interagerar gravitationellt via krökt rum, och med strålning när de är stora som stjärnor. Galaxer har en spiral eller oval form och domineras av mörk materia. På den kanske största skalan förlorar rumtiden sin roll i svarta hål och big bang och kanske råder där en ännu oupptäckt geometri och därmed andra regler för interaktion än fysikens.
Kan allt reduceras till geometri och antal byggklossar?
Det skulle innebära att subjektiv medvetenhet bara består av ett antal, ett tal, där medvetenhet och samhällen är den rådande geometrin för interaktion. 42 kanske var ett mycket bra förslag av Douglas Adams, även om nåt i stil med 10^42 kanske är närmare sanningen så är det bara en gradskillnad längs en och samma skallinje. All kvalitet består bara av kvantitet.
Tänk er en klassisk legokloss geometri. Ett rätblock med piggar på en sida och hål på motsatt sida medan den är flat runt om. Det man kan göra med dem är att fästa de vid varandra. Ett Legoland av miljoner såna klossar har dock en annan geometri. Där finns hus man kan gå in i och gator och träd mellan husen. Helt annan geometri har uppkommit, trots att noggrannaste undersökning inte hittar nånting anar än enkla legoklossar. Ett annat exempel är hur fysik elektronik får en geometribrytning till mjukvara, som i sin tur är väldigt olika mellan maskinkod på ett chip och internet.
Jag föreslår att interaktion definieras av geometrisk komplementaritet och att formerna för den ändras helt enkelt med antalet byggstenar.
I naturen är den kanske minsta storleksordningen kvantmekaniken vars geometri utgörs av interfererande sannolikhetsvågor. De bygger upp kemin baserad på elektronhöljen. Molekyler tillräckligt stora som DNA har en geometri som formar hela makromolekyler. Inuti en cell finns ett landskap av organeller och transporttrådar. Cellhöljen bildar lite likt legobitar vävnader. En trädstamm har årsringar, dess grenar och rötter liknar kloner av stammen men trädet har en egen geometri, och skogen ytterligare en. Planeten är sfärisk och avlägset separerad från sina kloner, planeter interagerar gravitationellt via krökt rum, och med strålning när de är stora som stjärnor. Galaxer har en spiral eller oval form och domineras av mörk materia. På den kanske största skalan förlorar rumtiden sin roll i svarta hål och big bang och kanske råder där en ännu oupptäckt geometri och därmed andra regler för interaktion än fysikens.
Kan allt reduceras till geometri och antal byggklossar?
Det skulle innebära att subjektiv medvetenhet bara består av ett antal, ett tal, där medvetenhet och samhällen är den rådande geometrin för interaktion. 42 kanske var ett mycket bra förslag av Douglas Adams, även om nåt i stil med 10^42 kanske är närmare sanningen så är det bara en gradskillnad längs en och samma skallinje. All kvalitet består bara av kvantitet.
__________________
Senast redigerad av Fri 2016-05-17 kl. 16:10.
Senast redigerad av Fri 2016-05-17 kl. 16:10.