MC kort när man aldrig hållit i styret?

Ja, en hoj och en öde inhägnad vore drömmen.
Men jag bor på liten yta hyfsat centralt i Sthlm och har ingen hoj ännu så det är svårt med "puttrandet". Funderar på att tjata mig till hjälp att skaffa hoj (herregud; bara köra hem den?!) och se om någon som bor på landet kan hysa den tills jag har kort..
Men jag har långt kvar med det mentala innan jag lyckas förverkliga detta .

Jag köpte en hoj. Polare provkörde den åt mig. Fick den hemkörd till mitt garage. Gemensamt, stort garage. Rullade runt och lärde mig växla lite där nere. Sedan tog jag en olaglig tur runt stan.

Därefter 6 lektioner. Sedan uppskrivning och uppkörning. Gick prima.

"Inhägnat område", if you know what I mean... On a serious note håller jag mig ifrån trafikerade vägar mycket p.g.a. att försäkringen blir riktigt tråkig om det skulle hända nåt när jag inte har körkort.

Jag startade en tråd för ett tag sedan om huruvida det skulle vara realistiskt för mig att ta MC-kort eller ej. Jag tackar för allas engagemang i frågan och vill nu berätta hur det har gått.

Det som först var ren förtjusning för mig, blev mera skräckblandat ju mer jag satte mig in i det. Till slut tog klumpen i magen över och jag förstod att detta inte är något jag ska göra.
Jag har helt enkelt inte det som krävs för att bli motorcyklist; tid, pengar och mod. Det var framför allt det sista som svek mig. Tiden och pengarna skulle jag nog kunna uppbåda, det handlar till stor del om prioriteringar. Men modet...

Jag har jobbat en del med fysiska handikapp och jag vet att en bruten nacke är ett förstört liv. Jag kunde inte bortse från hur farligt det är, hur maktlös man är inför dels andra trafikanter men också faktorer man inte kan råda över. Även om man inte skulle råka ut för en dödsolycka, eller ens en olycka med allvarlig skada, så får man nog räkna med vurpor och incidenter som ger lindriga skador och inte ens det är jag beredd att riskera. I min vardag tränar jag mycket, det är otroligt viktigt för min livskvalitet och jag är inte beredd att få skador som skulle äventyra mina möjligheter till det (stukade fötter, knän vridna ur led, whiplash, osv.).
Jag kom fram till att om man ska bli en någorlunda säker MC-förare (och då tänker jag även på andras säkerhet) måste man gå all in och det är har jag inte resurser till.

Så återigen, jag tackar för ert engagemang men jag tror jag gör MC-världen en tjänst genom att inte ta något kort. Jag skulle bli en katastrof på vägarna och jag njuter nog mest av hojarna på någon meters avstånd.

Be safe out there.
Ta det lugnt och njut!
I.

Det var väl tråkigt men kanske klokt men förstår inte hur du menar att du skulle vara en katastrof?

Motorcyklar och mopeder --> Trafik och körkortsfrågor
/Moderator

Aldrig kört mc och endast kört moped en gång när man bara var en liten snorunge.
Satte mig för första gången på en mc när jag skulle ta a kortet och hade så svårt bara att komma iväg. Var alldeles för skraj för gasen när cykeln vrålade till så fick kärringstopp flera ggr om. Kan då säga att läraren var verkligen tålmodig.
Efter ca 2 månader från att ha suttit på en tyngre mc för första i mitt liv så jag kunde hämta ut mitt nya kort. Blev inte lika intensivt som jag först planerade.

Jobbiga mc är ju just att man oftast inte känner någon i din närhet som har mc man kan öva på privat.