Kritisera utseende och andra attribut - åsiktskorridor?

inte

Och vad fasen har detta med topic att göra?

Och försöker du hävda att män inte använder eller köper kläder?

VEM tror du har sytt dina kallingar? hmm? En vuxen man kanske, för vettig lön?

De som syr världen kläder idag är kvinnor i U-länder och de gör det i regel för skitbetalning.
De organisationer och politiska ideologier som kämpar för deras rättigheter är i regel feministiska framför något annat.

http://www.uniontounion.org/textilar...lon-i-etiopien


dumsnut.

Fetma kan man också kritisera. Fetton förpestar alldeles för många ställen och borde få välja mellan rumsarrest och hårdbantning.

Menar du att du går runt på firmafesten och kritiserar folk för deras längd, utseende och kroppsstorlek? Berätta, hur funkar det. Och varför ens bry sig om en partner to be om du är missnöjd med hennes utseende? Hon kan ju liksom inte göra mycket åt sin längd.

Nja, jag är inte speciellt förtjust i relativism, där kanske vi skiljer oss åt. Det handlar inte om att agera moralisk adel, utan frågan är snarare: om du blir upprörd över att någon kommer med stinkande fotsvett, är det rimligt att du blir upprörd? Om du blir upprörd över att någon är ful, är det rimligt? Vem är det egentligen fel på, dig och dina krav, eller personen som bryter från någon slags outtalad norm?

Nej du verkar ha missförstått trådstarten. Frågeställningen är snarare: går du runt på firmafesten och kritiserar folk ifall de stinker svett, kommer klädda i trasor eller smaskar vid middagen? Var går distinktionen mellan vad som är rimliga krav att ställa på andra personer (kanske: klä dig ordentligt), till vad som anses kränka den personliga integriteten (kanske: be någon att inte äta så mycket som de gör).

Normer kan vara uttalade eller underförstådda, eller som i en del fall bara missförstådda. En norm blir det som anses normalt, dvs best practise-beteendet som så många som möjligt kan lära sig att hantera utan obehag. Vi har numera en hel generation som genom att bli tillräckligt kränkta tror att det faktumet kommer ändras, men de glömmer ofta bort att motivera varför de vill ha normen ändrad. De glömmer också bort att en norm inte är något som går att ändra på med ett beslut, lite utskrivna och och påskrivna avtal, utan det måste förankras och godkännas av alla det berör, vilket så klart aldrig kommer hända bara sådär.
Över tid kan en lagändring, som exempelvis den om rökning på restauranger gå igenom och bli en ny norm, men kom ihåg att motiveringarna för att folk ska få röka inomhus bland alla andra var lite starkare än vad det nu är som snöflingorna är ute efter.
Den svenska sexköpslagen är typiskt en sån där lag som inte uppnått någon reell skillnad.

Det är inte så lätt: i vissa fall kan det vara den andra parten som beter sig "ohyfsat", till exempel pratar med för stark röst eller fälla plumpa kommentarer, och i de fallen borde man väl säga ifrån? Men hur drar man då den gränsen för när man säger ifrån, och på vilka grunder?

Dessutom tror jag att det råder oenighet i den här frågan: ett exempel är att läsa i tråden om fettacceptans. Där verkar folk ha en hel del åsikter, även om man kanske inte säger det rakt ut (men det skiner oftast igenom, folk är generellt inte särskilt bra på att ljuga med kroppsspråk utifrån mina erfarenheter...). Jag tror folk har en hel del åsikter om fotsvett, att peta sig i näsan, etc. Det trådstarten avser är inte vad du går fram och påpekar hos en främling, utan vilka krav du anser vara rimliga att ställa på personer i din omgivning, och vilka krav du tycker är orimliga (dvs där det är du och dina krav som är problemet, inte andra personer).

Verkar vara svårt att få fram problematiken så folk förstår i den här tråden. Har jag lyckats göra det lite tydligare? Vet fortfarande inte var denna ska hamna, men har väl ungefär samma bärkraft som tråden om fettacceptans?

Nej exakt, men detta är problemet jag försöker belysa. Vi har någon typ av norm, och den här normen är väldigt dålig. Debatten brukar fördelas mellan två sidor:

1. Normkonservativa som tycker att normer ska ändras långsamt, om ens alls. De skapades ju trots allt genom någon slags demokratisk process där alla hittade den bästa lösningen
2. Normbrytande personer som ofta driver sin agenda genom att försöka krossa normer (krossa patriarkatet, krossa heteronormen)

Det som saknas är dock folk som frågar sig: vilka normer är vettiga normer att ha, och utifrån vilken värdegrund kan vi komma fram till svaret på vilka normer vi bör behålla och vilka vi bör byta ut, samt om vi byter ut dem, vad ska vi ersätta dem med?

Tillägg: insåg inte när jag startade den här tråden hur djupt man behövde dyka för att besvara frågeställningen. Jag var nog mer intresserad av en tråd där folk får dela med sig av hur de ser på frågan, till exempel på formen: "Jag tycker att om någon mansplainar så ska denna person ändra detta beteende, och det ska inte accepteras. Samtidigt så tycker jag att ifall någon väljer att vara lat så ska det vara okej för den här personen att vara det; ingen ska kräva att personen ska bli driftig och ambitiös."

Haha jadu, det finns ett klipp där någon ringer upp en professionell snöflinga och frågar sig när man ska vara normkritisk, har du sett det?
Fullständigt magplask blir svaret.

Haha nej? Detta låter sevärt. Var kan den hittas?

https://www.youtube.com/watch?v=ST39oTQPu6g

Passar bättre i Relationer och samlevnad, då det är en samlevnadsfråga.

Feminism och jämställdhet ---> Relationer och samlevnad

/Moderator