Har alla människor känslor?

Alla beteende utgår väll utifrån av någon slags känslomässigt styrande. Så på ett sätt har väll alla någon form av känslor. Även om man kan saknar olika känslor eller de är nedtonade.

Skulle man kanske kunna säga att du vill försöka intellektualisera, och individualisera, det du kallar "känslor" kanske?
Det verkar som att du tror att "det du känner" egentligen är något väldigt unikt för just dig (och att alla är lika unika si sina egna "känslor") som handlar mindre om det du känner, än att du känner det.

Men hur du - eller vem som helst - väljer att "förklara" dina känslor har inget att göra med känslorna som sådana.
Känslor är inga "tankebanor" eller "teorier" om något - utan känslor är något fullt mätbart.
Dina körtlar producerar hormoner oc signalsubstanser, och de förs runt i din kropp..
Precis på samma sätt som du känner att det gör ont, om du skär dig med en kniv på benet, så upplever du den fysiologiska reaktionen av detta. Även smärta är alltså en biologisk reaktion. Också den kan "tas bort" (och läggas till) med olika manipulationer.

Det "abstrakta" i sammanhanget är det sätt på vilket du tex hade velat beskriva din upplevelse.
Men själva händelsen, fenomenet, är inte abstrakt.

Visst kan jag förstå att man gärna vill tro att det hela är något som bara är ett resultat av vår "inbillning", våra tankar (eftersom vi inte kan "se" det).
Iaf tror vi gärna att vi inte kan "se det."
Men det kan vi.
Det Går att medelst lämplig manipulation "skapa" dessa olika känslor.
En enkel elektrisk stimulering på rätt ställe, och plötsligt känner du ... tex ilska ... eller kärlek ... plötsligt blir du ... tex kåt ... eller rädd.


Känslor uppstår i din hjärna.
De Kan uppstå som reaktion på miljön, men de kan också uppstå av en viljeansträngning.

Det är riktigt att känslor kan fungera som ett slags filter för medvetandet.
Men ett väldigt fint filter, som beroende av känslans styrka, mer eller mindre kan fånga och influera ditt medvetande/din tankeverksamhet.
Om du tex pumpas full med tex testosteron, så kommer du inte bara att börja Känna dig väldigt maskulin, väldigt framåt, väldigt viril, aggressiv etc - utan du kommer ju också att börja Tänka tankar som är relaterade till det.
Dvs ditt självförtroende kommer att vara i topp. Du kommer att vara mentalt övertygad om att du kan få vilken tjej du än vill ha (och du kommer att börja tänka tankar som stödjer denna övertygelse)

Eller tex om du får en stark dos av hormonet oxytocin, då kommer du att bli förälskad. Tex i den tjej du (tex i ett experiment, i ett labb) delar rum med. Förälskad på "Riktigt" alltså. Du kommer att Uppleva det, lika intensivt och normalt som du är van vid från andra förälskelser. Och du kommer att börja Tänka tankar som är relaterade till de känslorna, till den förälskelse.

Kvinnor producerar ju detta hormon när de föder sina barn, och det skapar en ögonblicklig anknytning till spädbarnet när det fötts fram - och förstärks sedan gradvis mer och mer under tiden barnet äter från mammans bröst (ett tips om du vill försäkra dig om att de tjejer du träffar ska bli förälskade i dig alltså ... - fokusera mkt på brösten).
Och för både män och kvinnor så är produktionen av detta hormon som starkast under den "post-koitala fasen. Dvs efter samlag då båda ligger och smeker, myser med varandra.


Du skriver om vad miljön har för betydelse.
Och det är ju beroende på vad som sker.
En vi tex träffar en björn i skogen, så kommer vi sannolikt att uppleva känslan rädsla, eller hur.
Rädslan kommer att fokusera tankeverksamheten till de kognitiva områden som är bäst relaterade till den givna situationen.


Så, vi Äger inte känslorna.
Men de individuella Tolkningarna, Beskrivningarna av dem, de är ju unika, individuella. Det är bara det vi äger. Bara det som är vårt eget.
I övrigt är det vår kropps, vår arts, vårt släktes, biologiska familj (däggdjur, ryggradsdjur etc).

Vi människor lär oss redan som spädbarn att tolka våra föräldrars kroppsspråk, minspel (känslospel helt enkelt).
Det är uppenbarligen väldigt viktigt för oss, vår art, att ha en kunskap om hur vi ska tolka varandra.

Men så är det ju även för de andra djuren som blir uppfostrade av sina föräldrar - det finns ju fler arter än människan som har längre "uppfostringsperiod".

Men trots att vi redan i spädbarnsåldern lärt oss det, så är det ändå något som fyller många med stor osäkerhet.
Det är tex inte särskilt ovanligt alls att media vid nyhetstorka kör samma slags artiklar om och om igen. Vanligast är kanske bantning, och jobbansökan ... Men vanligt är också artiklarna om vårt kroppsspråk. Vi kan tex läsa löpsedlar i stil med "Du avslöjar mer än vad du tror med ditt eget kroppsspråk" eller "Så kan du lära dig tolka andras hemliga kroppsspråk/minspel" etc

Vi är alltså av någon anledning lite Osäkra å det.
Dels kanske eftersom vi har personlig erfarenhet av att "luras med falskt minspel", eller ha "poker-face" etc - och vi vill gärna Veta, vara Säkra på vad motparten faktiskt "tänker".

Men ofta är detta mer subtilt, och det krävs både personlighet och erfarenhet/träning för att få bättre kunskap och kännedom om saken.

Men tänk samtidigt hur "allmänt" det faktiskt är, och hur den kunskapen faktiskt kan användas för att förstå oss mycket djupare än vad vi kanske tror (och vill tro).
Men om du jämför med de "smileys" som finns här på Flashback - till höger om inläggs-fältet när man skriver inlägg, så ser du att de, i sin extremt stiliserade och symboliska form - ju faktiskt innehåller grunden till alla dessa olika Känslor de representerar.
Och de är lika för alla människor. Dvs alla kan förstå dem, oberoende av varifrån man kommer eller ålder etc

Orsaken till att det ens Går att ha en sådan samling av stiliserade symboler över så många olika mänskliga känslor - det är ju för att vi Alla delar alla dessa känslor.
Det är inget "filosofiskt", inget "abstrakt", inget som är "unikt" för bara dig, eller mig, etc - utan vi Alla har dessa känslor.

Det beror på att det är något Biologiskt.
Lika biologiskt som våra Fingrar, som våra tår, som våra två gumphalvor etc.



Visst, jag förstår att vi så gärna Vill vara så unika, så mkt individer, men trots det så är vi ändå Så Lika.
Och du blir ju inte Mindre unik, mindre individ bara för att du - och Alla - har händer, fingrar, tår, lungor, hjärta etc, eller hur?
Förstår du?
Du blir inte Heller mindre unik bara för att du har samma känslor som Alla andra också.
Det unika i det hela är att du har Din unika uppsättning (styrka, kapacitet, uthållighet etc etc), precis som du har din unika längd på dina fingrar, råt etc.
Men Tår har ju ändå Alla
På samma sätt som Känslor.

Jag tror att upplevelsen är unik för mig men att signalsubstanserna kan vara desamma för olika människor. Upplevelsen kan säkert vara liknande för andra människor men inte precis som min. Det finns däremot inget sätt att ta reda på om det är så eller inte.
Jag håller inte med. Känslor är inte fullt mätbara i meningen att det mätbara förklarar alla fenomen som uppstår till följd av det som mäts.
Fenomenet känsla är en produkt av både en abstraktion och något värdsligt som inte går att skilja åt, det är alltså oväsentligt om själva "händelsen" är abstrakt eller inte då de är så tätt förknippade.
Går det att filtrera bort medvetandet med hjälp av känslor? Hur ska du då veta att du känner något?
Delar vi känslan eller bilden av känslan? Jag vill hävda att det är det senare.

Jämför med lärande. Vi kan se tecken på lärande, men bara för att någon uppvisar sådana tecken betyder det inte att de faktiskt lärt sig något. Vi kan se tecken på känslor, men bara för att någon uppvisar sådana tecken betyder det inte att de faktiskt känner det. (Sedan är det väldigt oklart hur man ska definiera lärande, men det hör inte till denna diskussion.)

Du gör det inte lätt alltså. "Lite som hur långt är ett.."

*För oss tror jag att känna, innebär att äga.

*Ja det finns det. Sjuka människor. Du ser dem i tidningarna.

*Människor helt utan känslor? Nej det tror jag faktiskt inte.

Men vem vet? Finns det maskar med hockeyfrillor?

*Hur definierar du ägandet? Men ja. Du äger dem.

Dock kan du dra till dig andra via dina känslor.

Djupa depressioner till exempel.

Och då kan man mycket väl "fastna" i armarna på något större.

Som en räka på väg in i munnen på en människa