Är modern nordeuropeisk demokratin en kristen uppfinning?

Konstitutionell monarki, representativt parlament, humanism och liberalism är viktiga grundstenar i vår demokrati. Alla dessa, och fler, är av många (bland annat av pastorn i en Brittisk debatt här https://www.youtube.com/watch?v=2jHdT3hGbvU) påstådda vara direkta eller indirekta resultat av kristendom. Utan att diskutera religionens vara eller inte vara i vårt samhälle undrar jag finns det någon historisk sanning i detta och vart i kristendomen/bibeln hittas stöd för dessa påståenden?

Ting fanns innan kristendomen kom, Alltinget i Island är väl ett av världens äldsta parlament?

Japp. Tätt följt av Jämtlands allting.

Jo ting men modern västerländsk demokrati, ett kristet påfund?

Modern nordeuropeisk demokrati är en modern nordeuropeisk uppfinning. Den konstitutionella monarkins vagga brukar man som bekant säga ligga i England. Den kommer från en tid då kristendomen hade inflytande över politiken, i ett område som var starkt präglat om kristendomen. Men hade det varit en specifik kristen uppfinning borde den brittiska parlamentarismen ha en direkt kristen förlaga, vilket den inte hade.

Visst, man kan väl säga att vår demokrati indirekt är kristen. Men då kan man lika gärna säga att den indirekt är nordisk, keltisk, romersk, grekisk, persisk, judisk, etc.

Den moderna parlamentariska demokratin drog inspiration ifrån den hedniska athenska stadsdemokratin, den förkristna romerska republiken, den antireligiösa franska revolutionen m.m. Även den amerikanska revolutionen och de tidiga brittiska parlamentet har gett avtryck.

Har svårt att se hur kristendomen, som är extremt hierarkisk, kan tillskrivas något större inflytande på den processen. Protestantismen hade en del folkliga uttryck på sina håll men med tiden så bands även den ganska hårt till det styrande europeiska skikten.

När det gäller mänskliga rättigheter och allmänna fri och rättigheter så har väl en del kyrkor bidragit men de största bidragen från kyrklig håll kom ofta från individuella präster som inte sällan motarbetades av sina egna kyrkor.

Kristna har dock i alla tider påstått att bibeln förespråkar demokrati. Jag är ingen expert men många verkar luta sig mot berättelser från gamla testamentet där israels kungar ibland får utstå hård kritik och där rojalism ibland framställs som syndigt. Det finns även många exempel på att bibeln förhärligar kungar och hyllar rojalism så bilden är inte ensidig. Jag känner inte till några exempel där bibeln tar upp rösträtten eller andra demokratiska nyckelbegrepp.

Nej, jag tror nog att kyrkan och de kristna får inse att deras religion inte har spelat någon avgörande roll när det gäller västvärldens demokratiska utveckling.

Jag hävdar att reformationen, var en förutsättning för den senare upplysningen, som i in tur var en förutsättning för demokratin.

Modern demokrati är ju inte ett kristet påfund direkt, skulle jag påstå, eftersom demokrati och rösträtt m.m. utvecklades ur ett missnöje med att kyrkan och prästerna skulle diktera för vanligt folk, särskilt då alltfler blev ateister eller åtminstone började tvivla på Guds existens samt Bibelns ord och vad man såg som omoderna moralregler. Som ekerilar skriver ovan kan man förstås argumentera att kristendomen skapade förutsättningar för demokrati, men det betyder inte att demokrati är ett rakt av kristet påfund. Snarare ett sekulärt sådant, som en motreaktion på den kristna dogman.

USA:s statsskick, som trots alla dess fel och brister ändå väl i allra högsta grad kan kallas för en modern västerländsk demokrati (vilket jag inte heller säger emot) hämtade inspiration till sitt system hos romarna samt, enligt vad jag läst, hos vissa indianstammar. Och de var ju inte kristna till att börja med, varken romarna eller indianerna.

Jag hävdar att USAs statsskick (maktdelningssystemet) bygger på upplysningsfilosofen Chales-Louis de Montesquieus principer. Denne franske 1700-talsfilosofs idéer bygger visserligen på monarki, men man ersatte den verkställande makten (kungen) med en president som för att inte lida intrång på sin auktoritet ska ha vetorätt inom lagstiftningen, vilket han i övrigt inte ska lägga sig i. Detta sköts av kongressen med en (från början) elitistisk senat och ett folkvalt representanthus. Dessa stiftar gemensamt lagarna. Slutligen har vi den dömande makten som utövas av oberoende domare.

Lagarna anses gudomliga, men skapade av människan för att möjliggöra en gemensam mänsklig samvaro.

Visst är det så, det bråkar jag inte om. Men den moderna demokratin, som började utvecklas på 1800- och 1900-talet, hade ofta en mer sekulär prägel än den tidigare fasen av demokrati som kom ur upplysningen. Särskilt om man tittar på Europa, där socialisterna ofta var drivande bakom reformer som allmän rösträtt och liknande. I USA var, och är, det politiska och religiösa klimatet annorlunda, vilket inte minst märks med "May God bless America" och "In God we trust" som används än idag. Jag tror inte direkt det görs på samma sätt i något annat kristet land, inte ens i Frankrike där kyrkan ännu har relativt stor makt.

Turkiet är nog det bästa exemplet för vad jag menar. Demokratiseringsprocessen där hade en väldigt tydlig sekulär prägling, där religionen (visserligen islam och inte kristendom, men hur stor skillnad är det egentligen?) högst medvetet knuffades undan från offentligheten i samband med de demokratiska reformerna.

Jag skulle nog snarare påstå att det är trots kristendomens påverkan. Vi måste tänka på att kristendomen som religion bejakade adeln, kungadömen och liknande system.

Inte demokrati, folkstyre eller andra moderna institutioner i ett modernt samhälle och framförallt inte kritisk tänkande vetenskap.

Kristendomens påverkan på Europas historiska utveckling har diskuterats i århundraden. Den har fått kredd för allt från demokrati till vetenskap och skäll för allt från absolutism till medeltida mörker. Som extra krydda har protestanter och katoliker kastat skit på varandras samhällen och versioner av religionen.

Med risk för att låta som en massiv kliché så ligger sanningen säkerligen någonstans mittemellan. Europa har haft en massa fördelar, varav en del var uppenbara långt innan kristendomen. Å andra sidan är det extrem småsint att inte ge kristendomen någon kredd alls för den spektakulära utvecklingen jämfört med andra världsdelar. Problemet är att separera kristendomen från det övriga samhället. Var till exempel separationen mellan kyrka och stat, som gradvis växte fram i Europa, en produkt av kristendomen eller någon annan faktor?

När det gäller demokratin byggde den som redan nämnts på äldre traditioner, både från Grekland och lokalt via ting och andra sammanslutningar. Den brittiska parlamentarismen och den franska revolutionen skapades i en kristen kontext, men de var också direkta följder av Upplysningen och den vetenskapliga revolutionen samt av den explosiva ekonomiska utvecklingen och städernas expansion och självständighet (ännu ett europeiskt särdrag) från högmedeltiden och framåt.