Latinska & grekiska -us / -os ändelser i svenska?

Hej,
Har noterat att ryssar, serber & andra slaviska folk översätter grekiska & latinska namn utan dessa ändelser. T ex Iohannes överätter man med Ivan, Demetrios med Dimitri, Dionysios med Dionisio, Irenaeus med Irenej osv.

Hur kommer det säg att vi i Sverige har behållt dessa ändelser i vissa namn & hur skulle den svenska motsvarigheten på en ändelse kunna se ut?

är svenska ett slaviskt språk eller ett skandinaviskt språk?

Tillhör Sverige de slaviska folket, kulturen eller språket?

Jag antar att det är en ren konvention/tradition som har att göra med att svenskan är ett litet språk. Att använda inhemska varianter på namn på historiska personer kan ju tolkas som ett tecken på hybris.

Om vi var lika förtjusta i att försvenska namnen på antika och bibliska figurer så skulle "Johannes döparen" helt enkelt heta "Johan döparen" eller till och med "Jöns döparen".

Sen förekommer det ju faktiskt försvenskningar även om det inte alls är lika vanligt som på ryska eller engelska. Vi säger ju hellre "Sankte Per" än "Sankte Petrus".

Varken eller. Det är ett nordiskt språk. Men sen spelar det ju mindre roll. Det här förekommer ju i andra språk än slaviska. Engelska bl.a.

Nej.

Wikipedia är jättebra på såna här saker!
Om Svenska:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska
Om man sedan klickar på länken till indoeuropeiska språk så finns det ett "språkträd" där där man kan se hur alla indoeuropeiska språk (Svenska, Ryska, Tyska, Serbiska, etc, etc) är besläktade.

Exempelvis:
"det protoindoeuropeiska grundspråket" ->
-> Germanska -> .... -> Svenska
-> Baltoslaviska -> Gruppen slaviska språk, västliga -> Tjeckiska, Slovakiska...
-> Baltoslaviska -> Gruppen slaviska språk, sydliga, västliga -> Bosniska, Serbiska, Kroatiska...


Lite mer On Topic:
Homeros kallas Homer på engelska. Homeros Simpson.... *fniss*

Vi är ju vana vid att omtala påvar med den latinska namnformen. När den föregående påven tillträdde, lät den katolska kyrkans överhuvud i Sverige, ärkebiskop Anders Arborelius, meddela att påven skulle kallas för Benedikt XVI på svenska, precis som på tyska. Dagens Nyheter meddelade självmedvetet att det tänkte tidningen strunta blankt i, dels eftersom det var tradition att benämna påvar med deras latinska namnformer på svenska, och dels eftersom den svenska formen av Benedictus alls inte var Benedikt utan Bengt.

Jöns brukar nog anses vara härlett av Jona(s) snarare än av Johannes. Men Hans döparen hade ju gått utmärkt, i all synnerhet på skånsk botten.

Här spelar ju semantik en liten roll. Det är tydligare att förstå svenska som varken ett skandinaviskt eller nordiskt språk, men ett nordgermanskt språk. Orden nordisk ja skandinavisk beskriver språkets geografi medan däremot ordet nordgermansk beskriver språkets ursprung och utveckling.

Om jag talar svenska i Kina, så är svenska ju inget kinesiskt språk, men logiken här ovan säger något annat. Bara något att tänka på när ursprung och utveckling kan dessutom svara på moderna språkfrågor om egennamn och ändelser.

Haha, Jag tror jag kan inte låta bli att svara pga mitt användaresnamn!
Mig veterligen är förklaringen helt enkelt:
-os betyder en maskulinum kön.
Demetri[os] är en man,
Demetri[a/]Demetr[a] är en kvinna.

Eftersom vi har våra egna könsändelser i ryska, kastar vi bort de där som grekiska från låneord för att undvika dubbel böjning.
I svenska behövs det inte pga frånvaro av könsändelser.


Jo, det är en jätterolig fråga! Jag ser sådana frågor inte på första gången så ibland börjar jag tvivla själv att jag är säker med svaret!

Det håller jag inte med om. "Nordiska språk" är ju en vedertagen synonym till "nordgermanska språk".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_spr%C3%A5k

Skulls förstås nämnt att även engelska & franska översättningar av latinska namn brukar skippa us, os ändelser. Ett exempel är det latinska namnet Hieronymus som på franska blir Jerome som också blivit den engelska formen av namnet. I tyskan & svenskan säger man dock hieronymus.

Skulle man lika gärna kunna säga Hieronym på svenska? Precis som man kan säga Benedikt numera istället för Benedictus, precis som i det engelska språket.

Bengt för Benedictus, Göran för Giorgios & Per för Petros tycker jag verkar väl förvanskat. Typ som att man i engelskan översätter aposteln Iakovos med James som på latin är Jacobus & på svenska är Jakob.

Vedertagen..., förstod och överenskommet, men det är precis inte vad jag talar om. Jag talar om vad är relativt till diskussionen. Språkfamiljer blev jämfört (eller jämförd?) med varandra, dvs. germansk, romansk, slavisk eller vad som helst. Att tala om nordgermanska språk förhåller sig med att tala om germanska, fornkyrkoslaviska med slaviska osv. Här är sammanhang bara något att tänka på när, t.ex., ändelser, kan variera kraftigt bland dialekter, utan att ens nämna språk. Det är ju en metod (alltså en nomenklatur) för att avfatta ett argument.