Zlatan: I came like a king, left like a legend

Den konstruktionen 'känns' fel grammatisk. Borde det inte ha varit "I came like a king, but leave as a legend'?

Det är väl skrivet i past tense, då stämmer det. Att det inte har riktigt hänt än är väl det enda "felet" + att det är lite talspråk. Men det är inget fel i det.

Ja, det är ju det jag tänker på.

Jo men nu har han ju gått ut och sagt att han ska inte vara kvar där längre så på ett sätt så har han ju "lämnat" PSG på fotbollsspråk. Det är väl ett försök att skapa ett litet soundbite eller nått. Om du sätter in det i en hel mening skulle det ju kunna se ut tex - I came like a king, left like a legend and found another club. Då stämmer det ju enligt mig.

Nej, Zlatan sade rätt. Det är du som ogrammatisk så det stänker om det.

Jag lämnar härmed tråden i avsky.

Utan det överflödiga kommatecknet gillar jag din version bättre.

Zlatans konstruktion är ovanlig men inte nödvändigtvis oskicklig i sig. Det finns förmodligen precedensfall inom litteratur. Hans uttalandet känns lite högtidligt, vare det sig av avsikt eller slump. Om det sedan är strängt taget ogrammatiskt har jag svårt att säga. Det är inte något jag skulle säga varje år eller ens var femte. Det borde du inte heller. Frågan är bara om det finns någon obskyr biregel någonstans som rättfärdigar det hela.

Själv skulle jag våga meningen endast om verben kommer överens, vilket de gör i Zlatans mening men inte i din. Men det att han sa det innan han faktiskt tog avsked gör det disputabelt. Han kanske travade högt men missade.

Man använder kommatecknet när but inleder en sats.

I came like a king but leave as a legend.

I came like a king, but I leave as a legend. (Nu kunde andra satsen funka som fristående mening.) I en såpass kort mening kan man väl också utelämna kommatecknet (om man inte just skriver prov) eftersom det två satsarna är såpass parallella.

Meningen är starkare med presens. Du sa det bättre än Zlatan, inte minst för att man då betänker slutpåståendet istället för meningens uppbyggnad.

Ialla fall föredrar jag arrived isf came eftersom han till synes sträver efter lite högtidlig stil.

Sedan kan man fråga om like eller as passar bättre i första satsen. Like antyder att han gjorde det i kunglig stil, medan as påstår att han var så gott som regerande kung av sin idrott. Den liten asymmetrin i hans parallellism är en aning spontant störande.

Bäst av allt hade alltså varit I arrived as a king but (I) leave as a legend. Men det var inte dåligt sagt för idrottsman.

Zlatans citat är hämtat från: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Veni,_vidi,_vici

Det ska uttryckas i dåtid. Jag kom, jag såg, jag segrade är ett sätt att säga det. Zlatan valde kung respektive legend som sitt avtryck.

Det där är mycket långsökt. Det finns ganska litet semantisk eller strukturell likhet förutom utelämnandet av konjunktionen.

Om du söker i t ex Dickens hittar du troligtvis mycket närmare förebild för det Zlatan sa.

Det är oavsett absurt varför man skulle blanda dåtid och nutid istället för att vara konsekvent som Zlatan var.

Jag hoppas att du är lika konsekvent med att hålla olikfärgade grönsaker isär på din mattallrik.

That was then, this is now.

Came like a king, leaving as a ledgend.