Varför säger svenskar "looser"?

Tämligen vanligt i engelska också, eftersom "loser" (s.) och "looser" (adj.) uttalas identiskt. Samma fenomen som när även folk med engelska som modersmål skriver "would of" i stället för "would have" eller när norrmän blandar samman "og" (konj.) och "å" (infinitivmärke).

Nej, det uttalas inte lika. Några inlägg upp så påpekade en person det och jag skrev att majoriteten av svenskar nog inte begriper det inlägget. Du är en i den majoriteten så känn dig inte ensam

Loser uttalas med tonande "s", vilket looser inte görs. För en med engelska som modersmål är skillnaden mycket tydlig. Svenskan saknar tonande "s" och därför uppfattar vi med svenska som modersmål inte skillnaden så tydligt.

Kolla, t ex: https://youtu.be/AyP7NnTtyVI?t=2m46s

Däremot stämmer det att det är en vanlig felstavning även bland människor som har engelska som modersmål!

Ja, "identiskt" var ett felaktigt och alldeles för kategoriskt ordval. Inte heller mina andra två exempel uttalas identiskt, så jag borde nog i stället ha skrivit "förvillande likt".

Däremot håller jag nog inte med dig om att skillnaden är "mycket tydlig". Tydlig nog för att vara fonematisk, men när endast en konsonant skiljer är skillnaden uppenbarligen liten nog till att förvirra.

Anledningen till att amerikanska småungar felstavar loser som looser beror just på kassa stavningskunskaper och inte på att de blandar ihop orden. Vilken 6-åring som helst med engelska som modersmål hör tydligt skillnaden mellan dessa två ord.

Det betvivlar jag inte, men när ett ord sluddras mitt i en mening blir det svårare. Det är också det som är anledningen till att "would have" och "would of" blandas ihop, trots att "have" inte uttalas i närheten av "of" när orden är betonade.

Sedan är det långt ifrån bara småungar som felstavar "loser".

.

[Edit: såg inte att skillnaden i uttal redan tagits upp i tråden. ]

Du förstår fortfarande inte att det inte handlar om att de blandar ihop orden utan om en ren felstavning.

Småungarna avsåg ett exempel.

Jepp, det blir lite pinsamt som svensk att behöva korrigera folk med engelska som modersmål i utländska webbfora & andra sammanhang...

Nej, jag tror att du har fel. Jag menar inte att de blandar ihop ordens betydelse, men att de vet att det finns ett ord som korrekt stavas "looser" gör det till en mer logisk felstavning än "lozer" eller något annat.

Att svenskar skriver "det var dags och vakna" i stället för "det var dags å vakna" är för att det finns ett annat ord med den skriftbilden.

Se där, nu börjar vi närma oss varandra. Snart kan vi sitta i ring och sjunga kumbayah!

Absolut tror också jag att man felstavar som looser lättare eftersom man sett det ordet i skrift. Om det skrivna ordet looser inte funnits så hade den felstavningen varit ovanlig.

Det är viktigt för tydligheten att man skiljer på skriftspråk och tal, kanske var vi båda lite otydliga där. I tal blandar ingen ihop orden, menar jag.

Såhär säger Emma: Emmas says loose / lose

För att förtydliga: u-ljudet borde vara identiskt i loose och lose förutom att man skiljer tydligt på tidslängden. Och längden går emot det man skulle kanske förvänta sig med tanke på stavningen.

U-ljudet i loose uttalas så kort man bara kan. En vanlig svensk med i övrigt ganska gott uttal på engelska brukar uttala detta u-ljud lite för länge - men inte sällan mycket för länge.

U-ljudet i lose är exakt samma men man uttalar det ungefär tre gånger så länge som i loose.

Så är det ofta med ordpar vars vokaler kan följas av tonande eller tonlös konsonant.

Rote - rode.
Site - side.
Mate - made.
Waif - wave.
Life - live. (Live som adjektiv/adverb i detta fall)
Proof - prove.
Close - close. (1 adj, 2 verb)
Loose - lose. (1 adj, 2 verb)

Alla dessa par innehåller identiska vokalljud som uttalas antingen kort eller förlängt.

Vad gäller loose och lose vet vi alla att det första uttalas med s och det andra med z, men i praktiken kan det vara lite svårt att göra tillräckligt tydlig skillnad på s och z när de kommer sist i ordet. (Det hör man av Emmas tal. Jag kan garantera att hon tänker z när hon säger lose, men för mig låter det mer s.) Därför har uttalet evolverat så att den föregående vokalen förlängs.

Om vi måste upprepa ett ord därför att någon inte hörde vilket ord utav ett sådant ordpar vi sa, då förlänger vi vokalen ännu mer, kanske till fem gånger. Det är svårt att överdriva konsonantljud och därför överdriver vi skillnaden på föregående vokalljud istället. Helt omedvetet, för det mesta. Det är bara så vi gör. Och för det mesta är det också längden vi omedvetet lyssnar på i vanligt tal. Längden är alltid mindre misstolkbar än konsonantljudet.

Vad gäller just looser och loser är förlängningen ibland mindre tydlig. Looser är fortfarande så kort man bara kan säga det. I princip borde första halvan av loser uttalas lika länge som lose, men i praktiken kan det bli kortare - inte kortare än looser, men kortare än lose. S/z blir viktigare men ofta måste man lita på föregående och följande ord för att vara säker.

Precis! Jag trodde jag var den ende i hela världen som har fattat det; ett tonande s förlänger vokalen i engelska. Alltså to lose your temper uttalas längre än to loose your grip (trots att det konstigt nog stavas med enkel vokal). Likaså är eyes ett längre ord än ice.