Skänker du pengar till tiggare?

Intressant! Det slår mig nu att man på svenska alltid säger ett enkelt "hej", aldrig ett dubbelt "hej hej". Det kanske delvis därför man hajar till. Det både är svenska och inte svenska på samma gång.

Tycker "Hej, hej" är vanligare än bara "Hej", iaf mellan folk som känner varandra.
Och till främlingar, mera "goddag" än "hej".

Frågan var om nån ger pengar till tiggare.
Jag gjorde i början men inte längre. Man blir trött på det helt enkelt. Avtrubbad. Misstanke om att de kanske inte får behålla pengarna ändå. Utan någon annan, typ hallick. Sen har man ju sett hur de försöker gömma sina telefoner. Hur fan har de råd med dom då?
Sen kan jag bli förbannad på att de bara sitter där och inget gör. Själv har man ju inte ens råd att vara sjuk från jobbet. Sliter o stressar för att få ihop livet. Inte fan är det kul att behöva tigga. Jag är inte hjärtlös. Men vi har Många i detta land som har det riktigt jäkla tufft! Skänker hellre till BRIS , Erikshjälpen eller annat. Detta är ett politiskt problem. INGEN ska behöva tigga eller vara hemlös. Lös problemet i hemlandet om det är utländska tiggare!

Hittills så jag inte gett en spänn åt några tiggare där jag bor, inte ens när de har hälsat.
Jag är en humanist, men det är bara så absurt att de ska sitta där rätt på marken, oberoende av väderlek och tigga. Dessutom så kan jag inte förstå hur pengar kan få de att må bättre och jag har sällan ens några lösa kronor i plånboken.

Jag var i Berlin på våren och där fanns det också en del folk som tiggde, fast betydligt färre än här.
På tunnelbanetåget kom en kvinna fram och lämnade en handskriven lapp och en packe våtservett åt mig.
Eftersom jag svettades då det var ca +30 grader varmt utomhus blev jag bara glad över den fina gesten. Jag kan förvisso inte tyska, men förstod att hon levde under marginalerna så jag gav henne €5.

Första gången jag träffade på en rumänsk tiggare i Sverige var 1994, det var en ung kvinna som brukade gå fram till folk och tigga. Hon kunde tala lite engelska. Jag frågade henne var hon kom ifrån och hon svarade Timisoara. Ett par månader senare spenderade jag några veckor i Moskva och där fanns det gott om tiggare, troligen romer allihopa. De lät sina små barn sitta och låtsasspela på en balalajka, det såg gulligt ut och funkade nog. En gång kände jag mig oerhört snäll och generös då jag fick syn på en gammal gumma som jag tyckte synd om, så jag gav henne 50.000 rubel (typ 500 kr i dåtidens värde), hon var evigt tacksam, men det är också den enda tiggare som någonsin har fått något från mig, bortsett från någon svensk alkis som bad om ett par spänn.