Det här ångrar du på dödsbädden

Förmodligen. Samtidigt är det svårt att bedöma hur mycket man behöver jobba medan man är mitt uppe i livet. Plikter, försörjningsbörda och ovisshet om framtiden med därav följande önskan att bygga upp reserver för framtiden är svårt att bortse från, när vi inte vet facit. Det är klart att det känns bittert att på dödsbädden inse att man kunnat disponera sitt arbetsliv på ett helt annat sätt och levt lyckligare, men för de flesta av oss är det nog så att arbetet är nödvändigt för att försörja sig och de sina, och när man är mitt uppe i eländet är det svårt att bedöma hur det kommer att gå.

Jag själv tror att det jag kommer att ångra mest är alla chanser jag kan ha haft, men inte vågat ta. Inte minst när det gällt romantiken.

Nr 1. Att vara sann mot sig själv är typ ett fundament, villkor för de övriga på listan.
För att kunna vara sann mot sig själv behöver man dock förstå sig själv, och man kan inte isolerat förstå sig själv utan att förstå världen. Man föds inte med dessa kunskaper. De flesta mänskor saknar i stort sett helt de färdigheter som krävs för att hjälpa, framför allt unga och barn, att förmedla dessa färdigheter.
Att lämna kontakter, relationer, "sysselsättningar" som inte långsiktigt leder en i den riktningen, är därför inget man behöver ångra. Man får använda den filosofiska hammaren och slå på de olika fundamenten/hörnstenarna för att se vad som är värt att bygga vidare på.

Sann, och sanning är ju väldigt filosofiskt kopplade begrepp och fundamentala för andra frågeställningar.