På svenska är det samma ord som ur som i ur och skur, nederbörd, och yr som i yrväder.
Det har tidigare haft ungefär samma betydelse som i norskan; brunstig om hästar exempelvis.
yr, L. Petri Kr, o. 1550 i betyd,
’ursinnig, galen’ = no. yr, vild (om häst),
brunstig, besl. med sydty. dial. ur, vild,
vred. Är enl. Torp Etym. Ordb. s. 878
snarast att sammanställa med no. yra,
myllra, vimla, strömma genom kroppen
(om plötsliga förnimmelser). Bör dock
hellre fattas som en avljtidsform, gerna.
*ur-, till sv. dial., fsv. or, vild, yr =
isl. érr, da. 0r, ävensom isl. örar m. pl.,
sinnesförvirring, sv. dial. orlas (med
f-avledn.), vara vild o. uppsluppen, av
germ. *wör-t vartill även fhty. wuorag,
berusad, ägs. wérig, trött (eng. weary)
osv.; av Persson Indog. Wortf. s. 548 f.
tilltalande sammanställt med grek.
(h)ö-rakiän, vara el. bliva yr el. vanmäktig
(Aristoph.), bildat som en del
sjukdomsverb (odontiän osv.) till en adj.-stam
(h)öräk-, yr, vanmäktig (bildat som
gaiirax, stolt, osv.), av ie. *uör-, vartill,
med Fick4, möjl. även grek. oros, döi’os,
sömn. - Härtill sbst. yra, yrsel (o.
ä. sv. yrsla, t. ex. Spegel), jfr sv. dial.
öra, örsel, fsv. örsl, isl. 0rsl(a);
ävensom vb. yra (ipf. -ade), jfr sv. dial.
öra, no. 0ra inträns., isl. åra, göra yr,
érask, bli yr. Jfr f. ö. under yster o.
yrvaken.
