Citat:
Ursprungligen postat av
Turrluff
Jo. De hade skitstål och var tvungna att göra komplicerade blad för att de skulle fungera. I Europa var det lätt att få tag på bra stål och hela bladet kunde göras i bra stål.
Mja, jag argumenterade inte kring den intrinsiska kvaliteten på det japanska stålet utan mer kring varför det tog sådan hiskelig tid för smederna att få ihop katanor. Det är ju inte som att de stod och hamrade på eländet, oavbrutet, i ett års tid. Det hade med lite andra saker att göra.
Men visst innehöll tamahagane mycket skräp, ett faktum som väl går att härleda till att man utgick ifrån satetsu, något som gjorde processen lite komplicerad.
Jag dock tämligen övertygad om att den ganska komplexa lamineringen och de olika hårdhetsgraderna/härdningarna i bladet inte var ett resultat av lite slumpmässigt hamrande under ett års tid för att rena stålet utan en ytterst medveten process. Lite som en japansk teceremoni. Alla som varit med om en fascineras över hur lång tid det kan ta att fixa lite te...
F.ö. var ju laminering även det som gjorde damaskusstålet så väldigt bra. Det utgick f.ö. från kolrikt 'Wootz' ifrån Indien. Moderna undersökningar har visat att det ursprungliga damaskusstålet (som upphörde att tillverkas på 1700-talet) innehåller en del ganska märkliga nanostrukturer, vilket sannolikt hade en betydande inverkan på stålets superplastisitet.
Men det kanske också var 'skitstål'?
--
Sen är jag väl jag inte helt objektiv då jag fascineras av japanskt smide. Mina laminerade handsmidda (signerade) köks-, grönsaks-, sashimi- och traditionella fiskknivar som jag köpt i knivdistriktet, strax söder om Ueno-parken, är smäckra, lätta, underbara att använda och håller eggen extremt väl. Jag dristade mig dock av att välja den modernare varianten med rosttrögt stål, snarare än traditionellt kolstål som ju är en smula opraktiskt i termer av omvårdnad.
Att reducera japansk smideskonst till att 'de hade skitstål' är dock lite (eller i ärlighetens namn ganska mycket) av en förenkling, imo.
Oaktat råmaterialets eventuella orenhet - slutresultatet, var och är, något som aldrig upphör att fascinera mig.
Jag kan tillbringa timmar (och har så gjort mången gång) med att gå och glo på katana-klingor (alltså rena klingor, inte svärd) från olika epoker vilket är en del av den permanenta utställningen på Tokyoos nationalgalleri.
Mycket sobra rum med rena klingor placerade på vita linnedukar. Blir tårögd (nåja, kanske inte riktig) bara jag tänker på de salarna.
https://en.wikipedia.org/wiki/Tamahagane
https://en.wikipedia.org/wiki/Japanese_swordsmithing