Varför är Paddor så nyfikna?

Så gott som varje år när jag är ute och fiskar i insjöar så kan jag se paddor på håll
som inte lång tid efter simmar fram, och ofta bara fortsätter mot mig så att jag till slut
flyttar mig.

Och ibland är det riktigt gott om dem, kan ha ett 10-15 tal rakt framför mig,
(och alltid några i gruppen som gökar). Lite surrealistiskt.

Riktigt gulliga då de piper som små möss.

Men varför är just paddorna så orädda och nyfikna? Matar folk dem som änder eller?

Idag såg jag en padda komma simmandes en rätt lång bit ut, kanske 10 meter.
Ok here we go. Inom 5-10 minuter så hade jag han en halvmeter ifrån mig stirrandes.

Slängde ett 10-tal mask framför han, men inte intresserad tydligen.

Skulle för övrigt hjälpa han med en blodigel strax innan jag gick, då satt han bakom
ett fallet träd. Jag dyker upp lite hastigt och direkt "piiip piiip"

Men kvar satt han. Så vad är grejen med paddorna?

Ah. Det kanske har något med deras hjärnkemi att göra nu under parning?

Minns att jag och en vän fick hundratals mindre fiskar runt våra ben i havet en
gång också. Det lär kanske varit för att vi stod just där det var parning på g ?

Paddor är, till skillnad från grodor , giftiga vilket gör att det bara är ett fåtal djur som kan äta dem . Detta gör dem oskygga .

De kanske bara är dumma i huvudet?

Det kan mycket väl vara huvudförklaringen. När jag har sett på naturprogram, så finns det vissa väldigt giftiga arter som rör sig helt kaxigt överallt, obekymrade av alla stora rovdjur runt omkring, trots liten storlek och avsaknaden av något annat försvar (t.ex. blåringad bläckfisk, som är bara ett par centimeter stor, för att nu ta ett exempel).

O fan. Trodde inte det gällde våra egna paddor i den utsträckningen.

Bra att jag inspekterade han med en pinne då.

Synd att vi inte har lite fler giftiga arter, då hade säkert fler djur visat sin nyfikenhet.



Tanken har slagit mig flera gånger också. Vilket bara gör dem sötare!

Ger ofta ett naturligt klumpigt intryck.

Som att de smet från lektionen innan den var helt klar.

Det är ju parningstid för paddorna nu, uppenbarligen tycker hanarna att TS ser ut som en paddhona

Ja det måste vara bröstimplantaten som luras!

Inga av paddarterna i Sverige är giftiga för människor på det sättet, om man inte tuggar i sig dem förstås, då lär det åtminstone smaka väldigt jävla illa. Däremot är de som tidigare skribenter påpekat ganska "whatever" till sättet och inte alls lika skraja som våra grodarter.

Om detta har med giftighet att göra (en del av våra grodor är giftiga också, men fruktansvärt skraja likförbannat) eller med deras allmänt klumpiga fysik att göra, det låter jag vara osagt. Klart är hur som helst att även om en vuxen padda vore genuint livrädd så skulle den inte kunna göra så värst mycket annat än att visa upp en dyster min och sakta kravla/halvskutta bort i något slags kalasfull-sengångare-tempo.

Grod- och paddlek är mysigt att observera f.ö. Tillhör inte vanligheterna att man råkar springa på det, så det ska man njuta av när det väl sker.

Jasså? Tycker sjöarna är fulla av humpande paddor så här års.

Enda tecknet på att de möjligtvis är rädda, är om man dyker upp plötsligt
eller närmar sig riktigt snabbt. Då hör man ett pip, men de sitter kvar ändå.

När jag inspekterade den på undersidan för att se om blodigeln släppt taget,
så vände han bara på sig själv igen och satt kvar på samma plats.