Din beskrivning är extremt generell och endast baserat på hear-say. Känns nästan som att du har något personligt hat mot personer du stött på som passar i din vaga beskrivning.
Jag kan dock hålla med om att studenter oftast är väldigt trångsynta (eller kanske inte tillräckligt trångsynta?) och har en idé om hur allting kommer lösa sig bara de pluggar. Ifall man verkligen vill bli forskare, vilket är möjligt, så måste man ha rätt strategi och vara otroligt verklighetsgrundad. Med detta menat så måste man ha en plan kanske redan från tredje året av sitt kandidatprogram som man följer med syfte till att bli forskare. Alltså: vad är det du hade kunnat tänka dig att forska inom?
Tror det du menar är att de flesta bara pluggar utan att faktiskt ha ett brinnande intresse för ett specifikt, nischat ämne där de kan se utvecklingsmöjligheter. Det är inte så att man bara väljer ett program, och sedan en master, och sedan kommer man magiskt få en doktorandtjänst. Folk som tror detta är naiva, men jag har dock väldigt svårt för att tro att någon tänker så här. Jag har aldrig stött på en sådan människa i alla fall. Ifall du har så kanske du borde se över din sociala omkrets.
"Dessutom behöver man ansöka om speciella forskartjänster för att kunna påbörja en doktorandtjänst och dessa är i princip omöjliga att få inom humaniora, beteendevetenskap eller liknande ihopsnickrade examina.
Har du någon källa på detta? Känner många som forskar efter att ha gått ett beteendevetenskapligt program med en specifik kandidatexamen i baggaget. De har gjort masters inom ett specifikt ämne de brinner för, samlat relevant erfarenhet om det behövts och ex. blivit forskarassistent och på så sätt klättrat uppåt.
Du motsäger ju dig själv också på ett sätt. Jag skulle snarare säga att det handlar just om att snickra ihop allt själv för att forska är inte som att välja ett program på universitetet, det är snarare som ett söka ett specifikt jobb hos ett viss nischat företag (eller i detta fall forskargrupp).
Kan förstå din frustration, men tror snarare detta bottnar i någonting inom dig själv, och du försöker projektera din ilska hos folk som gått dig på nerverna. Istället för att faktiskt se hur en vanlig individ går från noll till doktorandtjänst. För det går, annars skulle det inte finnas några forskare på denna jord.
Jag kan dock hålla med om att studenter oftast är väldigt trångsynta (eller kanske inte tillräckligt trångsynta?) och har en idé om hur allting kommer lösa sig bara de pluggar. Ifall man verkligen vill bli forskare, vilket är möjligt, så måste man ha rätt strategi och vara otroligt verklighetsgrundad. Med detta menat så måste man ha en plan kanske redan från tredje året av sitt kandidatprogram som man följer med syfte till att bli forskare. Alltså: vad är det du hade kunnat tänka dig att forska inom?
Tror det du menar är att de flesta bara pluggar utan att faktiskt ha ett brinnande intresse för ett specifikt, nischat ämne där de kan se utvecklingsmöjligheter. Det är inte så att man bara väljer ett program, och sedan en master, och sedan kommer man magiskt få en doktorandtjänst. Folk som tror detta är naiva, men jag har dock väldigt svårt för att tro att någon tänker så här. Jag har aldrig stött på en sådan människa i alla fall. Ifall du har så kanske du borde se över din sociala omkrets.
"Dessutom behöver man ansöka om speciella forskartjänster för att kunna påbörja en doktorandtjänst och dessa är i princip omöjliga att få inom humaniora, beteendevetenskap eller liknande ihopsnickrade examina.
Har du någon källa på detta? Känner många som forskar efter att ha gått ett beteendevetenskapligt program med en specifik kandidatexamen i baggaget. De har gjort masters inom ett specifikt ämne de brinner för, samlat relevant erfarenhet om det behövts och ex. blivit forskarassistent och på så sätt klättrat uppåt.
Du motsäger ju dig själv också på ett sätt. Jag skulle snarare säga att det handlar just om att snickra ihop allt själv för att forska är inte som att välja ett program på universitetet, det är snarare som ett söka ett specifikt jobb hos ett viss nischat företag (eller i detta fall forskargrupp).
Kan förstå din frustration, men tror snarare detta bottnar i någonting inom dig själv, och du försöker projektera din ilska hos folk som gått dig på nerverna. Istället för att faktiskt se hur en vanlig individ går från noll till doktorandtjänst. För det går, annars skulle det inte finnas några forskare på denna jord.
__________________
Senast redigerad av frekkinhead 2021-10-09 kl. 05:03.
Senast redigerad av frekkinhead 2021-10-09 kl. 05:03.