Leva på bidrag hela livet (Asperger syndrom)

Hur mycket får man ut i månaden ca om man har rätt hög ersättning? Grattis till det, hursomhelst. Det låter som lite tur i oturen.

Vad får man göra på en daglig verksamhet? Är det i närheten av din bostad? Låter annars jobbigt pendla, t ex, om man bara ska vara tre timmar på ett ställe.

Låter hemskt.

Har en släkting som kanske får diagnosen. Tycker det känns oroligt. Ekonomin är ju en aspekt av det hela - kommer han klara sig i arbetslivet? :/

Man får göra vad man vill på daglig verksamhet. Jag har en polare som jobbade som budchafför åt en blomsterhandel. Körde ut deras blommor i flera timmar varje dag helt utan lön. För att få tillräckligt med pengar gick hon till soc varje månad.

Men hon var så nöjd med det.
Soc var nöjda och undrade inte varför hon jobbade gratis.
Kommunen tyckte det var bra. Fast de försåg ett privat företag med gratis arbetskraft via sin dagliga verksamhet.

Och jag bara skrattade åt det hela. Människan var ju så rädd att få sänkt bostadsbidrag om hon fick en lön.

Finns ju mera att berätta om detta.

Låter ju helt sjukt om det är någon som arbetar med riktiga arbetsuppgifter utan att få lön för det. Låter som ett utnyttjande.

Ja. Visst är det så. Meningen med daglig verksamhet kan ju inte vara att förse privata företag med gratis arbetskraft kan jag tycka.
Hon skulle ju blivit anställd med lönebidrag istället. Men det ville inte firman!

Men hon flyttade över till kommunens transportsektion. Tanken var att få ett jobb där. Men jag tror hon är tillbaka på blomfirman. Fick en bild då hon kör och det syns att det är firmans bil.

Kanske kan du - om du orkar osv - ge henne stöd istället för att skratta åt henne. 😉 Hon verkar inte riktigt förstå att hon skulle klara sig utan bostadsbidrag om hon fick en riktig inkomst.

Haha. Det har jag gjort. Det här har ju pågått i flera års tid.
Det här är ju en beräknande människa. Alla sparpengar finns på kontot som föräldrarna står på. inför varje månadslut måste lönkontot tömmas för att få socbidrag nästa månad.
Allt handlar om att få ut max bidrag!

Men att 50%lön + halv sjukersättning + lägre bostadstillägg ger mera i månaden än 50% soc.+ samma med max bostadstillägg vill hon inte förstå.

Hon borde gå till arbetsförmedlingen och inte ha daglig verksamhet.
Men daglig verksamhet kan alltså betyda allt möjligt.

Vet inte helt eftersom jag inte kan sköta min ekonomi själv. Det gör min gode man o jag är inte alls insatt i det, men jag tror jag får runt 200 000 kr om året, innan skatt. Löst baserat på en dagsböter på 170 kr, som jag fick en gång.

Jag pysslar mest med konst på min dagliga verksamhet, man kan välja runt ganska mycket där. Man kan vara med att laga cykla, klyva ved, sen har vi en del sportaktiviteter. Vi hade ett bowlinglag, men tyvärr var det för dyrt för kommunen, så det lades ner. Men vi kan vara med o simma, spela tennis, träna på gym, innebandy. Vi gör utflykter o en hel del mer.

Jag bor i centrum, o innan låg det i centrum, så då promenerade jag dit på 5 min. Men nu har det flyttat till utkanten av stan, men jag ser det som extra motion att cykla de 5-6 kilometerna, tar 15 min att cykla dit.

Det jag stör mig absolut mest på här är att en privat blomsterhandlare får fördel på detta vis. Borde fan vara olagligt.

Men jag känner igen beteendet hos kvinnan. Har själv haft vänner som inte vill jobba för att få förlorar man bidrag. Men förmågan att förstå att man tjänar på att jobba i längden saknas helt.

Sen.rätt vad det är kan ju bidragit minskas eller dras in.

Jag har Aspergers och har levt på bidrag sedan 18 års ålder (är 30 nu). Ville ha jobb efter gymnasiet, men blev uppmuntrad att söka bidrag istället. Sedan vaggades jag in i "jaha, jag behöver inte arbeta tydligen. Kan sitta hemma och spela!" Nu när jag är +30 inser jag hur mycket jag har missat i livet.

Ingen arbetslivserfarenhet, och ur led med mina jämnåriga vänner. Vem vill dejta någon som har levt på bidrag hela livet? Dessutom blir du inte rik, visst du får en acceptabel ekonomi men det är ganska tråkigt i längden, det "händer" inte så mycket. Tyckte det var nice i början men ångrar att jag inte tog jobb som hungrig 18-åring.

Får nu istället utbilda mig och börja skaffa arbetslevserfarenhet betydligt senare i livet. Varför? För att det är trist att leva på bidrag hela livet... du lever en gång, gör något vettigt av tiden. Detta inlägg på första sidan summerar det bra: