Citat:
Ursprungligen postat av
Turistparadiset
Det fetstilta är ju nyckeln när man talar om dylika företeelser.
Hm. Jag har spenderat en stor del av lediga stunder sedan 1998 på att leta information till min webbplats om bl.a. ordenssällskap, och under den tiden haft kontakt med i stort sett samtliga ordenssällskap som finns i Sverige, dessutom samlat på mig ett rätt digert bibliotek kring olika ordnar. Min spontana tanke var att av allt jag stött på, så finns inte den bild som ofta uppmålas om att ordenssällskap är ute efter makt och liknande. Men jag tänkte att jag slänger in ett förbehåll, vilket vid närmare eftertanke visade sig vara rätt, och det går säkert att hitta fler. Men igen, om säg 99% funkar på ett sätt och säg 1% klart avviker, vad är då den samlade bilden?
Citat:
Jag är den förste att tro på att ordenssällskapen är på dekis och att det till stor det är (vanlig) lobbyism som är det heta just nu. Det betyder inte att det alltid har varit så, eller att ordenssällskapen helt saknar inflytande i dag.
Det sista, nej du har rätt så tillvida att det finns en del inflytelserika personer i olika ordenssällskap. Det finns skäl till det, bl.a. handlar det om kostnader, alla har inte råd att lägga en till flera tusenlappar om året på att vara aktiv i ett ordenssällskap. Men det är inte samma sak som att ordenssällskapen har inflytande, därför att det inte är syftet. Och det betyder inte heller att ordenssällskapen är på dekis, därför att inflytande i sig sällan varit ett självändamål. Under 1700- och 1800-talen var det ju så att kungen gav OK att instifta ordenssällskap via magistraten, under förutsättning att man skickade med stadgar och ritualer, i syfte att hålla rent mot politisk oro. Svea ordens förstadium, Gibraltarboarne, hamnade ju på hal is eftersom man tolkades som en brittisk politisk oroskraft. Däremot finns det ju statistik från SCB som visar att engagemanget i föreningslivet i Sverige över tid minskar från mitten av 90-talet om jag inte minns fel, så i den meningen har du rätt på någon sorts meta-plan: det organiserade föreningslivet krymper. Och ersätts av lösare nätverk.
Citat:
Apropå just frimurare är en kul grej att 14 / 44 (32 %) av alla amerikanska presidenter har varit frimurare. Det är en rejäl överrepresentation, så långt finns det rimligen inte mycket utrymme för debatt. Vad man kan diskutera är vad det beror på. Min uppfattning är att det till stor del beror på urvalsprocessen, men i någon utsträckning också "nätverkandet" som följer med medlemskapet. Det kan i alla fall inte vara så att åren av engagemang, förtroendeuppdrag, möten och lokaler är så särskilt hämmande för frimurarna.
En sak som spelar roll är ju att i det amerikanska frimureriet så krävs inte en kristen bekännelse. Det gör att andelen frimurare generellt sätt är högre än i Sverige, och det är klart att det också kommer att slå igenom vad gäller val av president, allt annat oräknat. Den senaste statsministern att vara frimurare är Arvid Lindman, vilket säger mycket om det svenska samhället givet att SFMO har krav på kristen bekännelse. Tittar man på presidenternas frimureri, så ser man att de inte sällan nått långt. Det jag tänker om det är att den som har vana genom föreningsliv har ofta en fördel av det när det gäller politiska sammanhang, snarare än att det skulle vara ordenssällskapen i sig, därför att föreningslivet innehåller att besläktade saker: leda möten, hålla tal, föra en diskussion, förstå stadgar, kunna beslutsprocesser osv. Det är inte ovanligt att aktiva kristdemokrater har varit aktiva i en församling, eller att aktiva miljöpartister varit aktiva i Fältbiologerna, Greenpeace och så vidare, vid sidan av de politiska ungdomsförbunden. Någon har kanske i stället gått motsvarade väg i frimureriet. Som sagt, den tröttsamma vulgärbilden på FB är inte sällan frimurarsällskap->viljelösa verktyg->konspiratoriskt inflytande men det sambandet kan ju lika gärna vara frimurare->mognare människa->får andras förtroende.
