Inga vänner

Finns alltid folk som vill umgås. Tyvärr är många av dem sådana att de gärna utnyttjar folk. Att hitta bra personer att umgås med kan vara en uppgift i sig.

hellre dåliga vänner än inga vänner alls, eller hellre inga vänner alls än dåliga vänner? det är en svår fråga tycker jag.

Börja med en aktivitet och bli bra på det. Jag gjorde det för några år sedan, men hade ingen lust att vara kompis med någon där. Men för att jag va bra på den aktiviteten så sökte sig folk till mig i alla fall. Människor är apor, bara inse det. Bli stor och stark, duktigt på något fysiskt som de kan se, så kommer alla vilja vara din vän.

Manipulera och utnyttja. Försök inte vara nära någon.

jo det har jag märkt, alla snackar med ledarna på mina aktiviteter jag går på haha.

manipulera och utnyttja? hur då?

Detta är nog ganska sant alltså. Det jag är bra på leder till spontana förfrågningar om att jag ska joina deras klubb.

Allmänt --> Akuten

/Moderator

Jag kan starkt rekommendera att resa.
Svenskar i Sverige är unika på att inte släppa in människor.

Spara ihop lite pengar. Köp en ryggsäck och backpacka igenom valfritt land.
Du kommer träffa människor som du kommer bli vän med för evigt.

Nej, det är tvärtom.

[quote=oddping|57166133]Jag kan starkt rekommendera att resa.
Svenskar i Sverige är unika på att inte släppa in människor.

Jag håller inte med. Snarare så att svenskar är unikt dåliga på att vara intresserade av andra människor.

Har du fått fler riktiga vänner som du träffat I R L genom Internet eller hur tänker du?

Ja, tyvärr är det så att den svenska konsensuskulturen gör att det tittas snett på att ha starka åsikter. En intressant diskussion kan lätt uppfattas som bråk och stör gruppen, tycker många. Så man måste dämpa sig lite och hålla käften om vissa saker för att bli accepterad i en grupp.

Detta är förstås inget unikt för svensk kultur, men ändå ett starkt drag bland svenskar. Jag har bott i andra europeiska länder och där uppskattas oftast en tydlig diskussion utan att folk börjar skruva på sig.

Ofta orkar jag inte hora och låtsas hålla med och därför har jag också lite svårt att finna nya vänner. Jag har även svårt för att inte påpeka när någon drar upp rena lögner, konspirationsteorier eller börjar babbla om flum eller övernaturligt skit. Jag framstår alltså givetvis som lite jobbig av många. Mitt sociala behov är inte så stort att jag kompromissar bort mig totalt - då är jag hellre själv.

Dock har jag ett par stabila nära vänner som jag kan diskutera allt med och det duger åt mig även om jag gärna skulle ha ett något större otvunget umgänge med tänkande varelser som inte har en folkabuss uppkörd i röven.