Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-04-30, 05:08
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SkitArgDuva
Vem sa att den skulle publiceras? Att skriva är en väldigt bra terapi. Själv eldar jag upp sånt jag skrivit och bara vill släppa sedan, fungerar super!

Kung ! Tack för svar. Du är dock inne på det jag beskriver när jag svarat på ditt inlägg, "Skulle jag skriva en bok vore jag den enda som läser den".

Men jag behöver nå bortom bollandet av tankar utöver mig själv och mina tankar.
Känns som att en präst skulle kunna vara mest rationellt, detta även om det inte är någon form av förlåtande jag eftersträvar.

En psykolog eller kurator som man kan gå till helt anonymt utan att de vet vare sig mitt namn eller personnummer, kontant betalning vore det bästa. Eller någon helt frikopplad som bara lyssnar, sätter sig in, reflekterar, ställer frågor och ger mothugg. Någon som är villig att leva sig in i det jag levt.

Lättaste vore att över ett par öl snacka med någon med liknande omständigheter.

Poängterar återigen att här handlar det inte om någon brottslighet med våld som huvudingrediens,.
Citera
2016-04-30, 10:47
  #14
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av starxgvs
Präst låter vettigt, har gått ur kyrkan, men det är kanske inget problem?

Vem kontaktar jag? Närmaste svenska kyrka eller fiadelfiaförsamling?

edit:

Behöver nog mest någon i liknande sits som mig själv, med 0 strävan att gå tillbaka.

Psykolog eller kurator tror jag kommer sitta och utvärdera mig utan förmåga att sätta sig in i diverse upplevelser. Och att ge målande beskrivningar för att känna att de är med på banan kan jag känna som att det direkt motverkar mig.

En präst kommer heller ej kunna sätta sig in i ens tidigare liv utan bara trycka på en förståelse och ett förlåtande, eller att jag ska lära mig att förlåta mig själv.

Sista angående präst var orsak till att jag högg på präst direkt.

Acceptera demonerna...

Du tänker rätt och jag förstår dig. Jag har en del saker som jag hållit för mig själv också, och det skaver. Kan tänka mig att det är värre om det är större saker. Kristendomen har en del att säga om sånt här som kommer att få dig att må mycket bättre när du hör dem. Missa inte chansen.

Absolut en frikyrka. Det finns mycket folk med bakgrund som alkoholister, knarkare eller kriminella i frikyrkorna. Det är för att frikyrkorna besöker folk i fängelset och jobbar med missbrukarvård. Det sägs att kristen tro är det absolut bästa sättet att komma över missbruk.

Kristna tidningar skriver ofta om frikyrkopräster som har en bakgrund som kriminella. Verkar vara ganska vanligt och en sån person skulle förstå dig.
Alltså borde du kunna komma i kontakt med en kristen frikyrkoförsamling.

Det är i såna här församlingar som den riktiga kristna tron finns i Sverige, till skillnad från Svenska kyrkan. De bryr sig verkligen om människor som hamnat snett och gör personliga uppoffringar pga sin tro.

Det är absolut det rätta stället för dig. Bor du i Stockholm så uppsök antingen Filadelfia på Rörstrandsgatan eller Centrumkyrkan i Sumpan. De kommer bjuda dig på kaffe eller öl eller vad som behövs medan ni snackar. Präster har tystnadsplikt även om du skulle bekänna något så extremt som ett mord.

De är inte pushiga med tron, sånt ligger i det förflutna.
Men du ska veta att kristen tro kan vara en otrolig resurs och stöttepelare för dig i livet. Det finns riktig, sann förlåtelse för det du gjort och en möjlighet att må bättre.

Grattis till att du vänt ditt liv och håller dig på det torra. Otroligt starkt.
__________________
Senast redigerad av 10110110 2016-04-30 kl. 10:53.
Citera
2017-03-23, 19:09
  #15
Medlem
SkitArgDuvas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av starxgvs
Kung ! Tack för svar. Du är dock inne på det jag beskriver när jag svarat på ditt inlägg, "Skulle jag skriva en bok vore jag den enda som läser den".

Men jag behöver nå bortom bollandet av tankar utöver mig själv och mina tankar.
Känns som att en präst skulle kunna vara mest rationellt, detta även om det inte är någon form av förlåtande jag eftersträvar.

En psykolog eller kurator som man kan gå till helt anonymt utan att de vet vare sig mitt namn eller personnummer, kontant betalning vore det bästa. Eller någon helt frikopplad som bara lyssnar, sätter sig in, reflekterar, ställer frågor och ger mothugg. Någon som är villig att leva sig in i det jag levt.

Lättaste vore att över ett par öl snacka med någon med liknande omständigheter.

Poängterar återigen att här handlar det inte om någon brottslighet med våld som huvudingrediens,.

Måste det vara någon du ska träffa tänker du, fysiskt?
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback