Finns underlag för radikalare version av SD?

Jag tror att ett sätt att göra SD större och ge dem en partner i politiken är att få in ett mindre parti som är MER nationalistiskt i riksdagen.

Fördelar:

• SD framstår mer som ett mittenparti. Mediahatet och rasistanklagelserna kan fokuseras på det nya mer radikala partiet.
• Partiet behöver inte vara stort. 4-5% räcker, men de kommer föredra SD som samarbetspartner.
• De kan plocka upp alla röster från personer som är för radikala för SD, som är alienerade i och med schismen med ungdomsorganisation, nazister, tycker att SD är för Israelvänliga och andra klagomål och andra

Med tanke på hur det ser ut i Sverige borde det inte finnas underlag för ett sånt parti att ta sig in i riksdagen 2018? Eller skulle det splittra Sverigerörelsen i onödan?
SD måste innan nästa val bli så rumsrent att vanliga svenska tjänstemän känner sig bekväma med att rösta på det i nästa val!

Du förespråkar alltså att man ska på ett mycket långsökt sätt försöka manipulera folk för att tysta kritiker mot SD?

Smutsigt, lågt, äckligt och destruktivt.


Du kan ju knappast vara intresserad av geniun samhällsförbättring om dina tankegångar ser ut sådär. Låter snarare som att du ser politik som en tävling snarare än ett försök att bygga och förbättra ett samhälle.

”Sverigedemokraterna utgör bara en ofrivillig plog för ett radikalare alternativ” skall Klas Lund uttryckt det som. Det kanske som sagt inte finns plats nu men när SD normaliseras, kommer alltid någon att vilja vara radikalare. Lär finnas åt vänster också men de lyckas bara inte nå kritisk massa, ännu.

Ännu bättre blir det om flera radikalare alternativ till SD dyker upp i nästa valrörelse. Antag att fyra sådana nya "nationella" alternativ erövrar sammanlagt tio procent av rösterna i valet - röster, som med stor sannolikhet eljest skulle ha gått till SD. Dock utan att någon av nykomlingarna själva klarar fyraprocentspärren.
Vips har framgångskometen från anno 2014 tappat svansen. Naturligtvis bör alla vi, som ogillar SD, diskret försöka stimulera extremhögern till nya partibildningar, som utsätter SD för en svidande konkurrens i valet 2018.
Tips om bästa tillvägagångssättet emottages tacksamt.

Fenomenet är evigt. SD startade i mer extrem, "nationell" stil men tonade ner repatrieringskrav och andra excesser, i takt med att partiledningen fann sådant kontraproduktivt i valrörelserna när bredare väljarskaror skulle attraheras. Detta valfiske har uppenbart varit mycket framgångsrikt.
I detta läge växer högersekterismens missnöje med SD, som anklagas fört att ha blivit "kontrollerad opposition". Ett gammalt begrepp från DDR.
I en demokrati är oppositionen alltid "kontrollerad" såtillvida att den normalt är i minoritet. Om den inte är i parlamentarisk minoritet utan i majoritet regerar den.
I DDR mfl diktaturer däremot bestämde författningen vilket parti som konstant skulle vara statsbärande och regera landet.
Den högst eventuella dag SD uppnår egen majoritet i Sveriges riksdag kommer partiet att bilda regering i enlighet med parlamentariska demokratins spelregler. Till dess får SD vackert finna sig i att förbli i "kontrollerad opposition", så länge partiet inte klarar av att fälla den sittande regeringens förslag.
SD:s situation påminner om vänsterpartiets, som likaledes vackert måste finna sig i rollen som "kontrollerad oppossition" då det alltid saknat möjligheter att fälla regeringsförslag annat än genom att stödja socialdemokratiska propositioner. Sossarna har hittills konsekvent vägrat att släppa in VP i någon regeringskoalition.
Hela tiden bildas högerradikala och vänsterradikala sekter, som anklagar SD och VP för att vara just "kontrollerad opposition". Svenskarnas Parti och KPML:r är välkända fiaskon i den branschen.

Det finns troligen någon begränsning i hur många de kan finnas. Om det skulle komma tre till fyra stycken lär de bli väldigt små och troligen inte alls utgöra något större hot mot SD eller något annat parti. Även om de bildas behöver de inte ta röster från SD, de kan likväl ta röster från sofflocket (icke röstarna). Det har nog alltid varit ett problem med dessa små organisationer som ligger längst ut på skalan att de mer eller mindre bara lyckas att kannibalisera varandra och strömningen från "vanliga" partier är relativt liten.

I någon mening har du nog ett tydligare exempel i Fi - de "stjäl" sina röster från V, MP och S men är i övrigt troligen inte speciellt lockande för borgerliga feminister. De tog troligen inte speciellt många röster från sofflocket heller utan hela deras existens bygger närmast på förstagångsväljare och att kannibalisera på de andra röda partierna. Deras 3.12% sänkte förvisso inte den röda sidan men var i någon mening ändå en förlust. Fi hade både Gudrun och extremt stor hjälp av media men lyckades ändå inte prestera bättre. Att några vattenkammade högerextremister utan medieexponering skulle komma i närheten är helt enkelt inte speciellt sannolikt.

Borgerlig Framtid kanske blir det nya som splittrar den blå sidan. Troligen inte något hot mot SD men kanske ett realistiskt hot mot C och FP. Med tanke på att de ligger ganska nära spärren krävs det inte att de lyckas ta speciellt mycket från dem för att de båda skall ramla ut, även då om inte BF kommer in. Vinnarna blir dock alla som är kvar i riksdagen då de delar på förlorarnas stolar.

Jag tror inte så mycket på att sänka SD. De verkar närmast vara immuniserade. Det enda sättet att skada dem på verkar vara att anamma deras politik. Vilket troligen inte ses som en vinst av de som inte tycker om SD. Det är helt enkelt för svårt att besegra realism och verklighet med känslor och önsketänkande.

Överlag skulle nog vissa av alla dessa små partier som ligger och harvar runt spärren troligen må bra av att ramla ur riksdagen så att de kan sätta sig och fundera över sin existens och politik en mandat period eller två innan de försöker sig på en comeback. De har helt enkelt blivit för små och för patetiska för att fylla någon funktion.

Jag spånade lite skämtsamt kring den för SD maximalt otursamma situationen att låt oss säga ytterligare tre "nationella" alternativ till sverigedemokraterna skulle uppstå inför valet 2018, och att vart och ett av dessa småpartier erövrar 3,9 procent av rösterna i valet. Inget av de nya partierna kommer då in i riksdagen, samtidigt som många röster gått förlorade. Röster som sannolikt till stor del skulle ha tillfallit SD, om partiet saknat konkurrens av nationella nykomlingar.
Motsvarande situation uppstår på vänsterkanten om ett antal extrema vänsterpartier samt Fi, precis som du säger, skulle delta i nästa val och då knycka vardera 3,9 procent av rösterna. Inget av nykomlingspartierna kommer in i riksdagen, men vänsterpartiet är effektivt dränerat på en massa röster.
Tesen "Ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi bli" gäller inte i partipolitiken mellan partier, som står varandra så pass nära, att de konkurrerar om delvis samma väljargrupper. Särskilt inte sedan fyraprocent-spärren infördes.

Det är ju inte alls otänkbart att vi får den situationen nästa val.
MP, V och Fi.
Samtliga under 4%.

Då gäller det för S att kvickt hitta någon annan koalitionspartner. Vad tror du?_

SD håller tyvärr på att bli Stockholmsfixerat och det är mycket tråkigt. - I Stockholm är SD ett "blått" parti men i Malmö (och övriga Sverige) är det ett arbetarparti. SDs ledning har tyvärr tappat lite verkligetsförankring.

Med tanke på allt som sker i Sverige idag borde ett radikalare parti än SD kunna gå ganska bra. Tyvärr är folk för dumma som tror på demokratin och röstar på SD bara för att de är stora och på så sätt tror folk att de ska kunna göra någon skillnad. SvP var mycket mer radikala men fick väl bara 3-4000 röster 2014 och fick lägga ner.

Märkligt att SvP inte gick bättre med tanke på hur mycket uppmärksamget de fick, via TV och tidningar fick de flesta höra partinamnet någon gång i valrörelsen.

Vad gjorde de för fel kan man undra.