Språkpoliser! Hur skriver jag detta?

Hej!

Det känns egentligen som att det här är en lite för enkel fråga för att få en egen tråd men jag kunde inte hitta någon samlingstråd för snabba/enkla språkfrågor. Om jag helt enkelt var korkad och missade att en sådan tråd faktiskt existerade så hänvisa mig gärna dit

Nedan är ett kort utdrag ur en text jag skrivit. Jag har stoppat in lite tecken i andra halvan av texten då det är en skoluppgift och jag nojar mig för att sätta dig mig själv för plagiat eller nåt (ja ni får skratta åt mig)

Alla önskar vi väl någon gång att vi kunde vara barn igen, och att återigen få vara rädd för spöken ell*er mör*ret ger d/en d*r obe*****ga men sam/tidigt befriande k*nslan av hj*lpl*shet.

Jag fick påpekat för mig att det borde vara rädda och inte rädd i det första stycket och att jag troligtvis vill ha det så pga dialekt. För mig känns det korrekt då lite syftet var att först prata i plural (alla) för att sedan liksom övergå till singular (mig själv eller du) men man kanske inte kan göra så?

Vad säger ni?

Du behöver verkligen inte oroa dig för plagiering. Det är helt tillåtet att be om hjälp med sådana saker. Jag återställde det för att lättare kunna läsa och reflektera över det.

Det är onekligen en intressant fråga du ställer. Jag hade löst det genom en omskrivning till "få uppleva känslan av att vara rädd". Jag tyckte även att meningen kändes lite konstig, och jag får även intrycket av att du verkligen vill förmedla en känsla, så jag gjorde ett litet försök att skriva om det med en lite poetisk ton:


Alla önskar vi väl någon gång att vi kunde vara barn igen, och att återigen få uppleva känslan av att vara rädd för spöken eller mörkret. Denna rädsla som ger den där oberäkneliga, men samtidigt befriande känslan av hjälplöshet.


Jag hoppas att jag inte får alltför mycket smäll på fingrarna av proffsen här.

(FB) SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Oj tack! Tycker din version var betydligt bättre än min. Det enda jag funderar på är om det blir övertydligt att säga "känslan av att vara rädd"? rädd i sig är ju en känsla så vet inte om det blir lite kaka på kaka?


Ja men se där. Tack! Ska hålla mig dit då

Edit: Mod får gärna låsa och slänga tråden då, ber om ursäkt!

Alla önskar vi väl någon gång att vi kunde vara barn igen, och att återigen få uppleva känslan av att vara rädd för spöken eller mörkret. Denna rädsla som ger den där oberäkneliga, men samtidigt befriande känslan av hjälplöshet.


Inte och + komma på samma ställe , men + komma är också fel har jag för mig... att upprepa vi samt igen och återigen är inte bra heller .
Är inte riktigt nöjd med sista meningen heller bytte denna rädsla mot den där rädslan -känns inte bra dock...Har inte tid mer nu...


Alla önskar väl någon gång att vi kunde vara barn igen och uppleva känslan av att vara rädd för spöken eller mörkret. Den där rädslan som ger den där oberäkneliga men samtidigt befriande känslan av hjälplöshet.

Absolut använd i stället:


Sedan är det en annan sak att många bär med sig den rädslan även som vuxen.

Jo. Jag tänkte precis fixa till det, HerrGickhan hann före.

Inte för att vara den som är den, men du känns inte riktigt som en auktoritet på området. Det går alldeles utmärkt att kombinera konjunktioner med kommatecken. Förr i tiden var det obligatoriskt, då man tillämpade grammatisk kommatering. Idag är tydlighetskommatering den den kommatering som vanligtvis används, men att kombinera orden "men" och "och" med kommatecken är inte bara tillåtet, utan i många fall högst motiverat.

Håller helt med dig, i synnerhet vad beträffar »men«.

Jag /.../ = rädd.
Alla vi /.../ = rädda.
?

Jag tycker inte att det är självklart att det ska vara plural utan att satsen som börjar med "och att återigen" kan vara singular. Jag upplever inte att den måste syfta på "vi" i föregående sats.

Jag tycker till och med att det är mer uppenbart att det syftar på »var och en«, vilket implicerar singular.