- Adolf Hitler ville ha fred, det ville inte judarna och resten av eliten

1931 övergav Storbritannien sin tioårsplan, vilket innebar att de räknade med ett krig mot Japan inom tio år. Stora delar av Storbritanniens militärutgifter under 30-talet lades på att uppgradera Singapore till en fullskalig flottbas som kunde vara basen för ett brittiskt flottkrig mot Japan. Torrdockor så att skadade krigsfartyg inte behövde ta sig till Malta för reparation, lager för att möjliggöra intensiva strider med mera.

Britterna underskattade definitivt inte den japanska flottan, eftersom de till 1918 hade varit nära allierade med japanerna. Så sent som 1945 ägnade sig japanska flottofficerare åt att spela bridge - ett arv från tiden då britter var vanliga besökare.

Däremot underskattade alla hur rörliga och sega den japanska armén var. Å andra sidan var den väldigt svag i artilleri, pansar, motorfordon och i princip allt utom infanteri och ingenjörstrupper. Hade USA hunnit föra över några reguljära arméregementen till Fillipinerna, eller om Singapore hade haft sin planerade garnison (vilken stred i nordafrika) skulle de japanska anfallen 1941-42 varit lika framgångsrika som 1944-45.

På hög nivå fanns insikterna, men åtminstone lägre ned florerade rasistiska idéer vilket verksamt bidrog till flera taktiska nederlag med strategiska implikationer. Det fanns till exempel en spridd uppfattning om att japaner inte kunde se i mörker (!), och efter nederlaget vid Savo Island skyllde högre chefer direkt på rasistiskt färgad arrogans som resulterat i usel beredskap.


Japp, britterna och japanerna hade historiken och flottraditionen medan tyskar och japaner var ungefär lika kompatibla som fiskar och cyklar. En annan kul detalj är att Japans överraskningsattack på den ryska flottan innan krigsförklaringen 1904 hyllades i västerländsk press. Efter Pearl Harbour var tonläget annorlunda, minst sagt.


Att dra bort Singapores garnison torde vara ett av få saker någon axelmakt hjälpte en annan med. Det som fanns kvar i Asien var andra-och tredjesorteringen, och inte ens särskilt mycket av det. Med det sagt var man uppenbart oförberedd på japanernas förmåga till landstigningar och långa förflyttningar genom svår terräng, som underlättades av att armén var ganska lätt beväpnad. Japanerna hade en hög grad av "jointness" redan 1941 och samarbetet mellan de olika vapengrenarna var bra; bättre än senare under kriget ironiskt nog. På den allierade sidan saknades däremot helt gemensam planering och samövning mellan de olika länderna.

Det fanns även lokala intressenter som lade hinder i vägen på den allierade sidan, som de gummiplantageägare i Malaya som la in sitt veto mot de flesta övningar innan kriget.

Sidospår, visserligen, men Japan och Tyskland var ju rentav så inkompatibla med varandra att NSDAP:s verksamhet förbjöds i Japan! Partiets företrädare upplevdes som arroganta och opålitliga, och precis som britterna såg de sig som förmer än japanerna. Äktenskap/förhållanden mellan tyskar och japaner var inget nazisterna gillade, så det sådde ju naturligtvis split.

Hahaha alltså vad i hela helvetet säger du!?

Du är ju tamejfan rolig alltså. Visst överdrivs det angående Hitlers hemskheter ibland men inte fan ville den gubben ha fred och tror du något annat så ber jag dig för din egna men också för vår andras skull att vakna upp ifrån din destruktiva dimma!

Jag vet inte vad för hemskt som skedde i din barndom som resulterade i det här men för i helvete, gå och snacka med någon... öppna upp dig!

Jag vill absolut inte vara elak emot dig men en gnutta introspektion hade nog bara gjort dig gott min vän. Glöm inte att vi alla är i det här universumet tillsammans, vare sig du vill det eller ej. Synd om du ska gå och vara bitter och grå när du istället kan skratta, le och älska!

Krya på dig och lycka till med... ja, det du nu gör.

Ett exempel på underskattning är vid sänkandet av Prince of Wales och Repulse, även om det kanske inte direkt handlar om Japan och flottan, men man underskattade flygets förmåga att sänka stora skepp.

Sedan tror jag nog att det allmänt fanns en underskattning typ, hoho, äter med pinnar och bor i pappershus.

Jag funderade faktiskt på att ta upp ovanstående i preventivt syfte. 1941 hade förvisso flygplan sänkt slagskepp, men det var i huvudsak när fartygen låg för ankar (Tarantino och Pearl Habour). Anfall mot stora fartyg under gång hade långt sämre resultat - jag tror att Bismarck då var enda exemplet.

Styrka Z, som PoW och Repulse hette, befann sig dock på rejält avstånd från de japanska baserna. Flyganfall sågs helt enkelt som osannolikt eftersom bara stora, klumpiga bombare kunde användas. Dessutom skulle enligt plan styrka Z ha ett hangarfartyg för närskydd - men förlusten av Glorious under invasionen av Norge och att backup-hangarfartyget hade gått på grund i Karibien sabbade planen (som så ofta för Storbritannien under WW2 - förlusterna vid Dunkirk och Grekland gjorde att de stod helt utan reserver). Befälhavaren för styrka Z valde sedan att varken vänta in fler brittiska krigsfartyg (dvs fler plattformar för luftvärn) eller kalla in markbaserat jaktflyg för skydd.

För att stoppa den japanska invasionen av Malaysia var oerhört viktigt - men också potentiellt oerhört lätt. Den japanska flottan var nämligen upptagen på andra håll och styrka Z hade kunnat ställa till blodbad på de japanska lastfartygen, proppfulla med soldater. Därmed skulle Singapore inte fallit - och WW2 sett helt annorlunda ut.

Om det var brådska, överlägsen tro på slagskeppens roll eller rasism vette tusan. Japanernas flyganfall var dock dåligt samordnade (de kom in i grupper om 10 istället för alla 90 samtidigt) och nästan alla missade - med undantag för torpederna vilka sänkte PoW och Repulse. Så det var ingen konsekvent felbedömning utan snarare en mix av oturliga faktorer.

Malaysia var en oerhört rik koloni tack vare gummi, tenn och olja. Ett bevis på detta är att kolonin på eget bevåg betalade för ett av brittiska flottans slagskepp - Malaya (QE-klassen). Vägnätet var också det bästa utanför västvärlden, vilket japanerna utnyttjade genom att rekvirera varenda cykel de hittade i Thailand (motvilligt allierad med Japan) och Malaysia, sätta soldaterna på dessa och börja trampa på jämna asfalterade vägar. Därmed uppnådde de invaderande japanerna en oanad hastighet.

Men även här agerade japanerna i ett brittiskt vaccum. Generalplanen för Singapores försvar gick ut på att britterna skulle blockera smalaste delen av Malackahalvön med två divisioner infanteri och en brigad pansar. Japanerna hade såvitt jag vet ingen plan för att möta detta, så det skulle bli cykelburet anfall mot förberedda ställningar - även känt som "köttkvarn". Då dessa trupper helt saknades och ersättningstrupperna inte var tränade i djungelkrigföring (vilken verkar vara tämligen basal och av typen "Få inte frispel bara för att sikten faller till 100 meter") stod dörren öppen.

Till britternas försvar ska väl sägas att imperiet var så stort, och särskilt efter den sista expansionen i kölvattnet av VK1, att "imperial overstretch" var mer eller mindre oundviklig. Det drabbade även fransmännen som la alldeles för mycket pengar på nya slagskepp och skickade sin bästa militära personal till kolonierna.

En del av de brittiska prioriteringarna var dock försvarbara sett till det övergripande målet att få med USA i kriget. Då gällde det framförallt att visa att man var med i matchen fortfarande, vilket gjorde riskabla operationer som allt som ofta slutade i kostsamma fiaskon lite mer begripliga. Man var tvungen att "göra något" helt enkelt. Hjälpen till Grekland var definitivt av det slaget, liksom flera av de hårt kritiserade anfallen i Nordafrika.

Ren otur förklarar också en del, och Singapore verkar vara det kanske bästa exemplet. Sänkningen av Glorious hade kunnat undvikas med ett minimum av kompetent agerande (hon överraskades av två slagskepp, förmodligen enda gången det hände ett hangarfartyg) och det framstår som smått otroligt hur man kunde sjabbla försvarsplanen för Malackahalvön när det till och med fanns en förberedd ställning. Britterna visade ju i Nordafrika att de kunde försvara sig alldeles utmärkt under de omständigheterna. Däremot ska japanerna ha kredd för sina strategiska val, som att satsa på flyg med extremt lång räckvidd på bekostnad av annat, vilket skapade förutsättningar för sänkningen. De låg långt fram på torpedfronten också.


A comedy of errors, som man säger. Har för mig att landbaserade Buffalojaktplan dessutom dök upp kort efteråt.


Å andra sidan är en kraftsamling av 90 bombplan så långt bort en mer än hyfsad prestation, även om alla detaljer inte klaffade. I krigets inledning var de japanska besättningarna också mycket bra utbildade. Att ha övat låghöjdsanfall med torpeder skilde sig markant från exempelvis USAAF, där man försökte med höghöjdsbombning av skepp från B-17...

Monty Burns i Simpsons "Those sandal wearing goldfish tenders"

"Hitler som var emot oliktänkande och valde bränna böcker som inte passade in i hans politiskt tänkande." = Bokbränningen hände bara en gång och man brände då judiskt propaganda böcker och porr och omoraliskt dynga. Men visste du att efter andra världskriget brände man flera miljoner böcker från Tyskland som inte passade in i judarnas politiska tänkande.

"Var det inte Hitler som använde våld, hot i valrörelserna för att komma in i riksdagen för att sen göra sig till diktator och förbjöd andra partier." = Kommunist partiet var mest våldsammaste och Hitlers parti använde våld för att försvara sig mot andra våldsamma partier. Det var inget hemlighet att Adolf Hitler tänkte ta bort partierna så Tyska folket visste det. Man behöver bara läsa den rätta översatta MEIN KAMPF: THE STALAG EDITION och då vet man hur han tänkte.

"Var det inte Hitler som bröt mot Versailles år 1919 och införde allmän värnplikt och började rusta upp Tyskland arme." = Allt med Versailles var olagligt och ingen annan av dem andra länderna följde skitet. Det var regeringen INNAN Hitler som började att rusta upp Tysklands arme i hemlighet, för dem alla andra länder höll på med det.

"Var det inte han som ville ta tillbaka de områden som förlorats i Versaillesfreden." = Versaillesfreden var olagligt och rent stöld på Tyskland så självklart hade Adolf Hitler rätten att ta tillbaka det som stals och han gjorde det lagligt.

"Gick in i Tjeckoslovakien, bröt det nya avtalet att inte göra anspråk på mer landområden för att sen gå in i Österrike" = Läs mer och då förstå du om Tjeckoslovakien. Och med Österrike är det inte hemligt att landet röstade på att gå med tredje riket.

"Var det inte Hitler som gjorde en uppgörelse med Ryssland om Polen." = Det var mer Ryssland som gjorde en uppgörelse med Tyskland om Polen.

https://www.inconvenienthistory.com/11/1/6391

"För att sen helt strunta i uppgörelsen och gå in i Ryssland utan stridförklaring." = Men snälla läs historia och förstå att Adolf Hitler hade allt rätt, för annars skulle hela Europa fallit i händerna på Stalin.

http://jrbooksonline.com/PDF_Books/icebreaker.pdf

https://archive.org/details/stwxt

Nej, uppenbarligen inte, eftersom lögnaren valde att starta ett.