Lämpliga kandidater att efterträda MPs Åsa Romson och Gustav Fridolin?

Hjälp, med Ferm vid rodret skulle detta urarta fullständigt. Romson skulle framstå som ett politiskt geni.

Maria Ferm är väl ännu en Romson-kopia?

Har ingen koll på Jakop Dalunde eller Janine Alm Ericson. Den sistnämnda är helt okänd för mig. De måste ha någon profil likt Bolund och Wetterstrand.

Skulle de inte kunna avskaffa språkrör och börja med en partiledare igen? Med en person som representant för MP istället för två så minskar risken skadliga saker som de kan säga.

Då finns det vettiga kandidater, men denna Wetterstrand är alltså inte lämplig då hon själv nog inte skulle vara beredd att ta över det där i nuläget?

Ja, alltså, de kommer ju sitta kvar i 2,5 år till åtminstone. Frågan är nu om det finns några bättre än Åsa och Gustav. Finns det det så hoppas jag att MP förvånar mig på ett positivt vis och röstar fram dessa. Finns det inte så säger ju det rätt mycket om MP. Även om Gustav och Åsa skulle vara de som MPare föredrar så säger det en hel del. Men några populära namn har kommit upp, och det är ju möjligt att en bättre ledning kan bli något vettigare.

Det där låter ju som en rätt lämplig kandidat. Skulle Bolund kunna ta sig an rollen som språkrör? Eller är 3 veckor lite i hastigaste laget? Vet du något om det?
Jo, jag vill ju gärna tro att MPs väljare har några andra de skulle föredra. Att Åsa och Gustav anses vänster inom MP förvånar mig inte jättemycket. Jag har fått intrycket av att många MPare står närmre S, och C än vad deras språkrör gör.
Det är en unik chans MP har nu att tillsätta språkrör som för den politik som MPare i största grad faktiskt står för. Som det ser ut nu så är det ju ingen som tar dem seriöst. Men Per Bolund och Maria Wetterstrand är toppkandidater, men den sistnämnda är inte trolig då hon av någon anledning nog inte skulle vilja ta den rollen idag?
Skulle Bolund kunna göra det?

Vilka finns det som är lämpliga och skulle kunna ta rollen om 3 veckor?

Hela partiet har tagits över av den identitetspolitiska vänsterfalangen. Inte så konstigt kanske när miljörörelsen på senare år har kidnappats av vänstern. MP grundades av en FP-avhoppare och det är just tidigare liberaler inom C och FP som engagerade sig i partiet på 80 och 90-talet.

Man har länge påstått sig stå utanför den gamla vänster-höger-skalan och var ju länge ett parti som ville samarbeta med både Alliansen och S. Wetterstrand var för ett par år sedan positiv inför att vara ett stödparti till Alliansen så länge man fick igenom sin miljö- och immigrationspolitik.

Frågor som MP har drivit (senast 2010 faktiskt) som sedan har lagts ner när vänsterfalangen tog makten i partiet;
- Basinkomst
- Sänkt momsskatt
- Sänkta arbetsgivaravgifter
- Sänkt kommunskatt
- Friskolor
- RUT och ROT

Jämför detta med dagens M, FP och C som driver exakt samma frågor.

MP idag är nån slags hybrid av Vänsterpartiet och FI. Vad fan hände egentligen?

Vet inte om Per Bolund hade tackat ja. Rent generellt saknas det "ledare" inom partiet. De flesta av deras politiker har liten erfarenhet av att leda och styra ett parti. Många är gräsrötter, har som bäst erfarenhet från kommunpolitik och ideella organisationer som Greenpeace och liknande.

Vill man ha en kompetent person så är Per Bolund det bästa valet. Maria Wetterstrand hade behövts för att städa ut partiet och återgå till sina forna glansdagar (dvs den politiska mitten).

Frågan är väl om nuvarande taltrattar kommer ersättas. Att de ställer sina trattar till förfogande ska nog ses som att de går med håven internt för att få hurrarop. Om, om de blir ersatta börjar ett inbördeskrig som partiet inte repar sig ifrån. Så stora är de dolda sprickorna mellan tidigare, ofta förnuftiga MPare och deras vänstervridna ledning.

Vad sägs om Sümeyya Gencoglu från partistyrelsen? Hon är aktiv inom Muslimska brödraskapets verksamheter, har kampanjat för skilda badtider för könen, är för fri, obegränsad muslimsk invandring till Sverige o.s.v. Kort sagt, högst representativ för MP.

Mittenfalangen är nästan helt utraderad av den vänstervridna ledningen och vänsterfalangen i MP. När Wetterstrand lämnade MP försvann stora delar av det inflytande som man hade och såna som Fridolin och Romson och deras bihang tog över.

Nu när Centerpartiet har profilerat sig som ett nyliberalt parti har MP stora chanser att profitera på detta genom att återgå till den politiska mitten och locka tidigare medelklass, Alliansväljare.

MP har begått självmord genom att tillåtas bli ett hybridparti mellan V och FI.

[quote=Bara-Robin|57073376]Ja, alltså, de kommer ju sitta kvar i 2,5 år till åtminstone. Frågan är nu om det finns några bättre än Åsa och Gustav. Finns det det så hoppas jag att MP förvånar mig på ett positivt vis och röstar fram dessa./QUOTE]

Carl Schlyter är bättre än båda Åsa och Gustav. Men jag tror inte problemet är partiledarna (ok, Åsa är lite knäpp), utan att partiet har varit för naiva och PK. Så även om Schlyter tar över kommer inte det lösa några problem, de måste snarare sätta sig ner och göra en omkonstruktion av hela partiet.

Sett till erfarenhet är hon en lämplig kandidat. Om hon gör saker ännu värre eller inte, lämnar jag därhän. Jag har inte gjort några IQ-tester på mina kandidater. Det handlar om vem som kan tänkas bli nytt språkrör, inget annat. Jag har alltid röstat höger och har inga problem med att MP ramlar ur riksdagen om så skulle ske.

Alm Ericson är nog okänd för de flesta. Relativt erfaren av lokalpolitik (varifrån jag känner till henne), mer oerfaren av rikspolitik. Men jag tror att hon skulle göra bra ifrån sig och väljer att ha med henne som ett wildcard. Hon skulle sannolikt placeras på någon nonsens-ministerpost.

Jag tycker inte att MP behöver redan kända profiler som språkrör. Det som spelar roll är hur bra personen kan föra fram och genomföra partiets politik.

Profilen Wetterstrand vore förvisso idealkandidaten, men jag kan inte tänka mig att hon är sugen på att komma tillbaka till politiken.

MP är idag ett parti som ska skämmas över att kalla sig miljöparti, som har svikit sina egna ideal och på 18 månader fått släppa de flesta av de frågor de gick till val på.

Fast visst var MP närmre C och FP på 80 och 90-talet än man var S och V? Jag har aldrig förknippat MP med V eller S förrän efter riksdagsvalet 2010. Känns som ett helt annat parti.

MP var C + emot kärnkraft i princip.