Citat:
Ursprungligen postat av
femlitersbongen
Jag har funderat.
Om jag stoppar gevärspipan i käften på någon som har mer än vad jag har, och låter honom välja mellan pengarna eller livet, och sen skjuter av skallen på honom när han väljer livet, så är väl ändå hans pengar mina. Även om hans släktingar får hjärnsubstansen sprutad i nyllet, så har jag just hävdat äganderätt, och arvsrätt är trots allt bara social socialism.
Visst, jag "lurade" honom, men jag ville ändå bara ha hans pengar, bara rättfärdiga avlivningen genom att presentera ett val. Och vem törs eller kan döma något som hyckleri eller mord? Kalla det "övertagande".
Om jag bara kan etablera ett slags våldsmonopol, där starka ägare som mig kan idka frihet för min vilja, då är det väl helt ok att blåsa skallen av någon för att tjäna pengar? Visst att hota någon är fel, för det leder till lidande osv., men när subjektet är dött, så kan det varken klaga eller lida, hehe...
Det är också utilitaristiskt rättfärdigat!
Är detta det ultimata nyliberala samhället?
Ja, ungefär. Lura kanske är lite att ta i. Du presenterade ett val, vilket han hade ansvar för. En absolut auktoritet på området psykisk tillräknerlighet hade redan bedömt båda som labila, så inget skylla på känslor och sånt. Särskilt om marknaden säger sig ha ett behov av den beskrivna situationen, är detta rätt. För den kloka majoriteten har alltid rätt och måste respekteras. Sorg är egentligen också bara ett val, som starka genier och andra ansvarsfulla personer kan välja att förhålla sig till, med olika strategier som dom kan köpa av olika experter på marknaden. Annars har marknadens entreprenörer ett stort utbud av tung psykofarmaka att ansvarsfullt lindra sitt "misslyckande" med. Det är upp till hans anhöriga hur dom "väljer" att förhålla sig.
Ett mindre hårddraget exempel vore att beskriva en situation där en person söker aktiv dödshjälp bland olika utannonserade entreprenörer på marknaden, och där man även blandar in en eller flera absoluta auktoriteter på ämnet medicin, vilka tillser och övertygar majoriteten om att allt gått enligt det demokratiska regelverket..
Summa summarum: Den enskildes förutsättningar för liv är av obetydligt värde i det "ultimata" nyliberala samhället.
It's easy to see without looking too far
That not much is really sacred