Citat:
Ursprungligen postat av
starke_adolf
Hur tänker vi?
Så här tror jag att vi tänker:
Hjärnan är en simuleringsmotor som i ett dataspel. Vi är själva i centrum i en simulerad scen där sådant vi är medvetna om existerar som abstrakta objekt. Vi simulerar hela tiden realtiden och uppdaterar scenen kontinuerligt med nya indata från våra sinnesorgan. Vi kan även simulera spekulativt in i framtiden, rekonstruera simuleringar utifrån minnet eller till och med simulera att vi är andra personer. Våra tankar är abstraktioner som uppstår vid simuleringar.
På så sätt är simuleringen det universum där våra tankar existerar. Inga tankar är möjliga utanför simuleringsmodellen och den blir då också ett fängelse som begränsar vad vi kan tänka. För att jämföra med dataspelet så är våra tankar tillstånd som uppdateras av programmet, de finns ingen annanstans och kan inte uppstå utan stöd i programmet och hårdvaran.
Simuleringarna är i huvudsak parallella. Minnet är dock associativt, vilket gör att när vi fiskar fram en tanke ur minnet så följer kopplade tankar med som på en tråd när vi drar i den första. Det gör att vi alltid minns våra tankar som om de vore seriella, även om vi i verkligheten har tänkt på flera saker samtidigt.
Självreflektion är en process där vi granskar minnesbilder av oss själva. Därför uppfattar vi oss själva som vi minns oss och inte som vi egentligen är. I vår simuleringsmodell är vi själva i centrum och alltid närvarande, eller om man så vill medvetna.
Om vi hör en spännande historia berättas så simulerar vi den samtidigt som vi hör den. Vi använder vår egen fantasi för att fylla på med bilder och annat som inte framgår av berättelsen. Och vi placerar oss själva i berättelsen som en osynlig observatör, eller som en filmkamera om man så vill, för vår simuleringsmodell förutsätter att vi själva finns med i allt som händer.
Om vi fantiserar om vad som händer efter vår död så kommer vi även där att finnas med som observatör, eftersom modellen så kräver. Det gör att vi uppfattar ett själsligt jag som kan lämna kroppen och leva kvar efter att kroppen inte längre finns, varav det religiösa uppstår i våra fantasier.
