Foxxybox' egna texter

Tårarna droppar ner likt regnet.
Denna mörka vårnatt ensam.
Tänker tillbaka till en tid för länge sedan.
Allt var så enkelt varför skulle det förändras.
Tankar så djupa en gång så oskyldiga.
Faller jag nerför klippan eller går snittet djupt?
Tömmer jag flaskan eller tar pillren slut?
Kommer jag någonsin bli densamma?
Kommer denna natt bli min sista?
Försöker att inte tänka tillbaka.
Vem är jag, vad är jag och vem blir jag?
Helt maktlös har förstört mitt dystra liv.
En gång solsken nu bara regn.
Kommer aldrig bli densamma.
Från fattig till rik till fattig.
Skulderna växer och här står nu jag.
Ensam mot världen och vet du vad?
Jag orkar inte mer snälla hjälp mig!
Tiden bara flyger förbi mig.
Likt fåglarna som svävar fritt i himmelen.
Vid fötterna glimmrar en pöl.
Där varje fallande tår förvränger min bild.
Varje ärr är ett rop på hjälp men snart,
Snart finns jag inte mer.

Fint och sorgligt

Tack skrivet från mitt hjärta.

En väg med ord vad var du berätta för mig.
Magin kunde flöda mellan dig och mig.
Du sa att du aldrig skulle lämna mig.
Vi stog där vid sjön och vågorna skvalpa sakta.
Man hörde fåglarna skrika roat och vingar flaxa.
Det doftade fräsht av skog och nyutslagna blommor.
Himelen lyste av vacker orange kulör.
Ensam står jag kvar och ser himelen brinna.
Likt branden som sluka dig för många år sen 15 år gammal.
vila i frid min vän en dags ses vi igen.

Många sorger i ditt liv Fortsätt att skriva för att bearbeta!

Tyvärr så har jag levt ett otäckt liv mest på grund utav mina egna misslyckanden och val i livet men har även haft mycket skit som hänt som man bara inte kan kontrollera likt alla andra. Jag försöker skriva från hjärtat något som folk på något plan kan relatera till eller känna empati för. När det enda man har kvar är orden är det nog ens starkaste sida.

Jag minns en vis man. Han sa en gång till mig en sak, en sak jag aldrig kommer glömma.
Han berättade för mig hur allt jag ser flyter samman och en dag är vi en del av det.
Livets är egenteligen en vacker plats man måste bara försöka. Försöka se genom dimman för bakom denna gråa värld finns ett paradis som endast jag kan se sa han och stirra tomt ut över bergen och solens nedgång och de vackra färgfulla landskapet framför oss.

Han rökte på sin pipa som spred en välkomnande doft en nostalgisk känsla.

När jag frågade hur jag kunde se kollade han på mig och tog ut sin pipa ur munnen och sade "kära du, så länge du behöver fråga kommer du aldrig att se."

Det tog mig många år att se och denne man hade sedan länge blivit en del av de vackra bergen han en gång stirrade utför. Jag brukar nu berätta vidare denna historia tänk på den när du ska till och sova så kommer morgondagen bara vara din.

För världen är bara det vi gör den till.

Jag satt i köket och den gamla väggklockan tickade.
tick, tick, tick ett tick för varje sekund som gick förbi.
Det luktade rostat bröd och den matta tidningen låg på bordet.
Samma tidning som Tidningsutdelaren hade väckt mig med 4 på morgonen.
Undrar om han visste att jag skulle vakna livrädd och tro att det var inbrott på gång?
Nä, det trodde han nog inte han tänkte nog inte ens på det utan bara gick vidare till nästa brevinkast.
Det var nog bara jag som över tänkte saker och ting som vanligt.
Jag menar vad vore vi utan tankar?
Tänk att aldrig kunna undra vart du är nu eller vart du är på väg.
Tänk dig varje tanke inte fanns där, svårt eller hur?
Även när du mår som sämst och ditt sinne är helt blankt så undrar vi alla något.
Varför jag? Varför gjorde jag detta? Är detta slutet för mig?
Det är lätt att må dåligt men svårare att göra något åt saken.
Tänk om vi alla mådde bra tänk om jag just nu tänkte på dig som läser detta.
Tänk om jag här och nu bara hade velat ge dig en kram och säga att det kommer bli bra.
Du hade troligtvis slagit till mig eller stött undan mig och undrat vad jag var för typ eller bara accepterat det som just hände.
Innerst inne hade du i tystnaden tackat mig trots att du kände obehag över situationen.
Just denna gest kanske var skillnaden mellan att du kommer vakna upp imorgon istället för att dö ikväll.
Gör mig en tjänst och ge den du älskar en kram en lång kram i tystnaden för imorgon är det en ny dag för kom ihåg en sak, vi är alla bara människor här en kort stund. Det du gör nu kan förändra livet för någon kanske till och med förändra ditt liv eller ännu mer ta tag i saken för om hundra år är vi bara en av alla i marken.

Livet rinner sakta ut.
mår så dåligt vart ska jag ta vägen!
Får aldrig känsla av eufori.
Ångest så grov att jag vill gråta.
Dricker inte, knarkar inte.
Begår inte brott ändå ska allt gå åt skogen för mig.
Vad jag än gör blir det alltid fel.
Hade jag vågat hade jag sedan länge varit död.
Hur kan man ha sådan grov otur i livet.
Jag orkar inte vill bara att det ska ta slut.
Så trött på att må såhär, vill bara finna vägen ut.
Ingen bryr sig egentligen alla vill bara framåt,
när jag vill bakåt till den enda tiden jag faktiskt var lycklig.
Fortsatt sitter jag här och låtsas må bra.
Min fasad är på väg att spricka.
Frågan är bara vad händer då?

En låt jag skriver på får se när den blir producerad. (c) Foxxybox

Du har sprängt mina broar
Mina fränder du har dödat
Min by du har bränt ner
Allt som kvar nu finns är stoft
Doft av brända lik misären är sig lik
Alla dessa skrik

Nej nu finns ju inget kvar
mina broar du har sprängt
mina gränser du har tänjt
Nu ska jag slå tillbaka
Med allt vad jag kan och vill

För mitt fosterland och för min by
För min moder fader och brödraskap
Allt du tagit ifrån mig ska jag ge tillbaks
Jag ska dräpa dina vänner
jag ska skörda dina tankar
Du ska få känna det jag känt
För nu finns ju inget kvar

Nej nu finns ju inget kvar
mina broar du har sprängt
mina gränser du har tänjt
Nu ska jag slå tillbaka
Med allt vad jag kan och vill

Du har sprängt mina broar
Du har sprängt mina broar
Du har sprängt mina broar
Och nu inget finns ju kvar

I snöiga berg och stora skogar
Brevid sjöar hav och förgätmigej
Stora ängar och snöiga byar
Mina minnen dom ju vandrar
Dit jag en gång växte upp
Du har tagit allt ifrån mig
Min by har sedan länge tynat bort
Mina hämndtankar nu dött ut
Likt min by jag svor min ed till
Ska jag minnas dig till slutet

För mitt fosterland och för min by
För min moder fader och brödraskap
Allt du tagit ifrån mig ska jag ge tillbaks
Jag ska dräpa dina vänner
jag ska skörda dina tankar
Du ska få känna det jag känt
För nu finns ju inget kvar

Jag har blivit nu rätt gammal
Mina minnen tynar bort
Min by där jag en gång gick
Mina bröder systrar och fäder
Allt nu har dött ut
Här vandrar jag utan ljus
Kunde aldrig hämnas
Men jag vet hur du led
Du tog allt från mig och mycket mer
Du ska brinna sakta bort

För mitt fosterland och för min by
För min moder fader och brödraskap
Allt du tagit ifrån mig ska jag ge tillbaks
Jag ska dräpa dina vänner
jag ska skörda dina tankar
Du ska få känna det jag känt
För nu finns ju inget kvar

För länge sedan så fanns det något där ett minne som jag lyckligt bär.
När jag tänker tillbaka till denna plats så som ett stort palats jag håller kärt.
Mina tankar vandrar dit ingen annan kan gå förutom jag.
Kan du känna doften som spred sig i din mormors hem.
Kan du minnas din farfar när han bar dig?
Kan du minnas hur allt en gång var?
För det gör inte jag.