Varför finns minoritetsspråk kvar?

Tidigare idag satt jag och en vän och diskuterade den mängd olika språk som talas i Sverige nuförtiden i och med de senaste årens ökade invandring. Helt plötsligt hade vi lämnat de "nyanlända" språken och pratade om språk som funnits i Sverige under en längre tid, så kallade minoritetsspråk.

Frågan jag ställde mig själv var: Varför finns dessa språk kvar egentligen, vad tillför de förutom en ökad mångfald inom språket?

Jag ser ingen större mening med i att mindre grupper i Sverige håller fast vid dessa språk då de mest bara försvårar kommunikationen, är det inte bättre att alla håller sig till Svenskan? Varför har just språken som t.ex Meänkieli, Jiddisch osv klarat sig så länge?

Med samma resonemang kan vi fråga oss varför vi talar ett så litet språk som svenska? Naturligtvis har det med kultur och gemensam tillhörighet att göra. Språket definierar en del av dig.

Så länge en tillräckligt stor grupp talar ett gemensamt språk och samtidigt har en kulturell och historisk kontext som skiljer sig från det övriga samhället kommer deras språk fortleva.
Det handlar inte enbart om språket utan om en känsla av samhörighet. Ofta kan de se tillbaka på en historia som skiljer sig från majoritetssamhället. Kanske håller de liv i seder och bruk som bara de använder.

Romer, t ex, har historiskt inte ens tillåtits ta del av det svenska samhället, eller andra samhällen, och naturligtvis har deras kultur och språk blivit mycket viktigt för dom. Samer likaså, förtryckta som de var en gång i tiden.

Men visst vore det så mycket lättare om vi alla talade samma språk.

Lättare men tråkigare.

Det verkar vara en medfödd egenskap att grupperingar vill tala ett eget språk, det är en del av människans sociala beteende. Det är ju t.o.m så att om man inte har ett eget språk så skapar man det (se dialekter, sociolekter, ungdomsspråk etc).